Törnrosens nyckel av Tone Almhjell

Originaltitel: The Twistrose Key

Sidor: 349

"En saga att älska. 

Ett äventyr att sluka.

En vintervärld att upptäcka.

Någonting är fel i huset, det är Lin säker på. Klockorna tickar för långsamt och frost täcker blomsterrabatten, även när det regnar. Och när en hemlig nyckel, märkt Törnrosen anländer till henne, hittar Lin en öppning i källaren, en port till världen Sylver.

Här träffar hon Rufus igen, sorken som hon begravde under rosenbusken. Tillsammans måste de finna den saknade Vinterprinsen redan samma natt för att rädda Sylver från förödelse. Men det är inte alla i vinterriket som vill att den försvunne prinsen ska hittas..."

Åh jag är barnsligt förtjust i den här boken! Den var perfekt att läsa på kvällarna i vintermörkret. Och den gjorde mig ännu mer glad för att Sylver gav mig den riktiga vinterkänslan med all sin snö, för här uppe i Luleå har inte snön riktigt hittat hit ännu, inte ordentligt!

Och som jag skrev i jerkan, jag måste få tacka Almhjell för att hon skapade Sylver, stället dit älskade husdjur försvinner när de måste lämna det här livet. Jag älskar tanken på att det skulle finnas ett sådant ställe och även om det är i en bok så blev jag lite tröstad av det.

Så själva berättelsen, jag gillar den verkligen. Det är spännande och sorgligt samtidigt som det finns glädje och värme. Det är lite magi och runor och känslan av att inte veta vem man kan lita på. Och för att göra själva upplevelsen ännu bättre så finns det kartor, en över landet Sylver och en över staden Sylveros, så det går lätt att följa karaktärerna i fotspåren när de ger sig ut på sitt äventyr.

Jag blev faktiskt ärligt ledsen när boken tog slut, för det här var ett land jag verkligen ville få stanna kvar i ännu längre. Det är lite samma känsla som när jag läste ut Harry Potter eller Narnia, och det är ett riktigt bra betyg för en bok i min värld.