Brother Odd av Dean Koontz

Originaltitel: Brother Odd

Sidor: 364 (Häftad)

Serie: Odd Thomas (del 3)

"By popular demand, the story of the life and times of Odd Thomas continues. To escape the haunting memories of his lost soul-mate Stormy Llewellyn, Odd has retreated to a monastry in the High Sierra. 

It's December. Icy winds and deep snow besiege the remote abbey, a contrast to the sunbleached desert town of Pico Mundo where Odd was born. A white dog named Boo befriends Odd. The King of Rock 'n' Roll has followed him there and silently serenades man and dog. But Elvis isn't the most spooky phenomenon in the place. 

Odd is one of four guests there. Another is John Heineman, world-famous physicist, who years earlier left the secular world because he found the nature of reality, as quantum mechanics reveals it, so very weird. But Heineman continues his physics experiments down in the catacombs of the facility. Added to this, those shadowy harbingers of extreme violence, bodachs, are prowling the halls. Only Odd can see them. Only he knows what their presence means. Odd has a knack for finding himself in the path of trouble no matter where he goes, even among the eccentric monks in their sanctuary where Odd is about to encounter an enemy that eclipses any he has yet known."

Gud vad jag tycker om Odd. Han är en av mina favoritkaraktärer alla gånger. Så vänlig, varm och samtidigt otroligt rolig på ett lite torrt sätt. Det är så man önskar han fanns på riktigt, fast efter att ha läst den här boken så ska man kanske vara försiktigt med vad man önskar...

Det är tredje boken om Odd och hans (motvilliga) äventyr. Han vill egentligen bara leva ett vanligt liv men har fått gåvan att kunna se de döda, men de kan inte prata så det är inte alltid så lätt att lista ut vilken hjälp de vill ha av honom. Förutom spöken kan han se varelser som han kallar "bodachs", på engelska då, jag kommer inte på vad det översattes till i de svenska böckerna men det är ganska lika. De dyker upp när en katastrof närmar sig, de dras till förödelse och det är Odds jobb att försöka hindra vad det än är som är på väg att hända.

Jag älskar den här serien, det är ett rent nöje att läsa. Mycket just för att Odd är en så härlig personlighet. Elivs är inte helt fel han heller, trots att han aldrig kan säga ett ord. Jag tror jag har några fortsättningar väntades i hyllan och längtar efter att kunna läsa dem!

"Some will accuse me of being judgmental. Thank you. And proud of it. You wreck a kid's life, I have no pity for you." - sid. 130

"That is the best of all things we can do for one another. Make the dark small." - sid. 275 

Oktober TBR

Här kommer mina läsplaner för den här månaden! :) Blir nog inget speciellt skräcktema nu fast det hade passat bra. Jag har fått så mycket blandat och är peppad på att läsa allt så det känns som lika bra att bara köra på! Ska ni ha någon planerad läsning? Blir det kanske skräcktema för någon av er?

Drömfakulteten av Sara Stridsberg

Originaltitel: Drömfakulteten

Sidor: 364 (Inbunden)

"Ett hotellrum i Tenderloin District, torskdistriktet i San Francisco. Det är april 1988 och Valerie Solanas ligger och dör i lunginflammation på en smutsig madrass och nedkissade lakan. Den 30 april hittas hennes kropp av hotellpersonalen. I polisrapporten står det att den döda knäar vid sängkanten, att hennes kropp är täckt av maskar och att döden troligen har inträffat någon gång kring den 25 april. Några veckor tidigare har någon i hotellpersonalen sett henne sitta och skriva vid fönstret.

Jag tänker mig högar av papper på skrivbordet, silverkappan på en galge vid fönstret och lukten av saltvatten från Stilla Havet, jag tänker mig Valerie febrig i sängen där hon försöker röka cigaretter och göra anteckningar. Jag tänker mig utkast och manuskript överallt i rummet? Sol kanske? Vita moln? En ökens ensamhet? Jag tänker mig att jag är där hos Valerie."

Den andra boken jag läser av Sara Stridsberg. Precis som i Happy Sally tar hon en person som funnits i verkligheten och väver samman en fiktiv berättelse om personen. Vissa saker är tagna ur verkligheten men mycket är påhittat så författaren skriver själv i början att till och med Valerie Solanas i boken nästan måste betraktas som en påhittad person.

Stridsberg har verkligen ett speciellt sätt att skriva på. Det är inte likt något som jag läst tidigare. Luftigt, drömskt och med väldigt mycket känsla. Boken består till stor del av dialoger och det är faktiskt de delarna jag tycker mest om. Kanske är det då det känns som att jag kan greppa huvudpersonen bäst. För annars är hon en väldigt svår person att komma nära, det pågår så mycket runt omkring henne hela tiden. Hon vill väldigt mycket men tar till så galna sätt för att försöka komma fram till sina mål.

Den lämnar mig med känslan av att ha läst en feberdröm på något sätt, det är jättesvårt att förklara men det är så det känns. Och det är menat som något bra. Nu har jag då Beckomberga: ode till min familj kvar som jag vill läsa!

Den goda dottern av Karin Slaughter

Originaltitel: The Good Daughter

Sidor: 538 (Inbunden) 

Recensionsexemplar: Från HarperCollins Nordic, tusen tack! 

"Våldsdådet krossade Charlottes familj och hon förlorade sin mamma och syster. Tjugoåtta år har gått men minnena från den dagen smärtar fortfarande. Nu skakas småstadsidyllen på nytt, av en vettlös skolskjutning, och advokaten Charlotte hamnar i händelsernas centrum. Och när attentatet visar sig ha kopplingar till hennes förflutna väcks mardrömmen åter till liv."

Det här är andra gången jag stiftar bekantskap med Slaugther, första gången var med boken De vackraste. Och jag kan återigen konstatera att hon verkligen inte är rädd för grisiga detaljer. Jag brukar inte vara känslig men jag har skummat igenom vissa partier då vissa saker blev lite för ingående beskrivna. Det värker i mina ögonlock av en scen...

Förutom det vet hon också helt klart hur man skriver spännande böcker! Det tog mig inte ens ett dygn att ta mig igenom den här ganska rejäla boken. Systersonen tittade på mig som att jag vore knäpp när han hörde det...jag börjar bli van vid den blicken nu!

Här finns en härlig blandning av karaktärer. Vissa du kommer att avsky, några du kommer tycka synd om och några som är väldigt svåra att komma nära inpå men som jag fastnade för ändå. De är starka och godhjärtade trots att mycket hemskt har hänt. Slaugther lyckas dessutom hålla på mig helspänn fram till slutet med hur allt egentligen ligger till och sen ger hon mig ett svar som får mitt hjärta att värka!

Jag har definitivt fått mersmak och kommer ta mig an författarens andra böcker också. Hon har några andra ute på svenska redan och jag hoppas det kommer fler.

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein

Originaltitel: Döden ingen ser

Sidor: 335 (Inbunden)

Serie: Böckerna om kirurgen Andreas Nylund (del 3)

Recensionsexemplar: Från Bokfabriken, tusen tack!

"Precis när du tror att allt kommer att ordna sig och livet är på din sida, det är då det händer.

En sjuksköterska hittas död på rälsen efter att ha sagt upp sig från sjukhuset. Många tvivlar på att Lotta skulle ha begått självmord. Hon verkade alltid så glad, älskade sitt jobb och var omtyckt av kollegorna. 

Sjukhuskorridorerna sjuder av rykten och snart är Lottas död inte det enda märkliga dödsfallet. Kirurgen Andreas Nylund känner sig alltmer otrygg och pressad i sin arbetssituation och med det ökar risken för att allvarliga vårdmisstag begås. 

När olyckan väl händer får den ödesdigra konsekvenser."

Det här är tredje boken jag läser av författaren och precis som de två första utspelar sig den här kring ett sjukhus. Första boken heter Döden kvittar det lika och andra Döden den bitterbleka.

Inte nog med att Schjetlein lyckats skriva ännu en bladvändare, hon lyfter samtidigt fram aktuella frågor om problem som finns inom vården. Sjukhusen är överbelastade, personalen underbemannade, stressade och kan inte alltid ge patienterna den hjälp de faktiskt vill. Misstag kan ske och i den här berättelsen får det hemska konsekvenser.

Jag är faktiskt lite förvånad över hur mycket jag fastnat för den här serien. Jag har nämligen aldrig brytt mig om tv-serier som utspelar sig i sjukhusmiljöer. Tvärtom har jag tyckt att de är tråkiga. Så pluspoäng till författaren som nu lyckats få mig helt fängslad av kirurgen Andreas liv både på och utanför sjukhuset. Men det ska jag säga, det finns stunder då jag verkligen stör mig på honom och hans tankar, när han verkar vara blind för hur bra han har det.
Själva spänningsdelarna är det däremot verkligen inget fel på! Speciellt i slutet sitter jag på nålar och undrar hur allt ska lösa sig. Har ni inte plockat upp den här serien kan jag verkligen rekommendera att ni gör det.

Det känns inte som att livet kommer lugna ner sig riktigt ännu för karaktärerna i boken, så jag hoppas det är en fortsättning planerad!

Veckans topplista - Finland 100 år

Den här veckan är det våra grannar som är huvudpersoner i Johannas topplista! Böcker eller författare som har anknytning till Finland alltså :). Jag har tre böcker jag har läst och två jag vill läsa på min lista, först de jag har läst:

Och två jag vill läsa:

Mica - Dotter av Solfolket av Anders Jacobsson

Originaltitel: Mica - Dotter av Solfolket

Sidor: 335 (Danskt band) 

Serie: Solfolkskrönikan (del 1)

Ålder: Unga vuxna

"Mica Kroon är nitton år och går sista året på gymnasiet. Hon är duktig i skolan, är stark och självständig och har flyt i livet. Tills hon en dag, under ett anfall av smärta, upptäcker något som förändrar allt hon känner till. En parallell, mörk och äventyrlig värld öppnar sig och vänder upp och ner på hennes liv.

Inget eller ingen är vad det verkat vara, vare sig hon själv, barndomskompisen Saga, pojkvännen Petrus eller föräldrarna. En skoningslös kamp mellan mörker och ljus tar sin början, samtidigt som Mica envist försöker hålla fast vid sitt gamla liv. Det hon upptäckt kommer att ändra hennes liv för alltid och hon tvingas inse att hon har en viktig roll att fylla i striden som pågår mellan gott och ont."

Jag är lite kluven angående den här boken. Dels tycker jag den är spännande, jag vill läsa vidare och få veta hur det går för Mica. Det händer saker hela tiden och hinner aldrig bli tråkigt. Mica själv är en tuff karaktär som går sin egen väg och skiter fullständigt i vad andra påstår att hennes öde är.

Men, och det här problemet ligger mer hos mig själv än hos boken, när det handlar om något där gud har en roll blir jag genast skeptiskt. Och egentligen har jag svårt att förstå varför. Jag tror inte på gud, men jag tror inte på enhörningar, talande lejon eller vampyrer heller och har ändå inga problem med att läsa berättelser där de dyker upp.

Sedan blir jag grymt förvirrad av alla karaktärer som figurerar. Och många av dem har väldigt speciella namn då de är änglar och demoner och jag lyckas inte få kläm på vem som är vem och hur allt hänger ihop. Det jag tycker bäst om att läsa om är Mica, hennes föräldrar, hennes grupp av vänner och själva oroligheterna som de dras in i. När andra får hoppa in och berätta ur lite andra perspektiv ibland blir det mest rörigt i mitt huvud.

Språket stör mig ibland också. Vissa delar är det inga problem, då är det "vanligt" språk. Men ibland kommer det ordval och formuleringar som känns väldigt formella, det är finare på något sätt. Jag tror jag förstår varför det är gjort så, för jag märker vilka det är som pratar på det sättet, men det får mig alltid att reagera och tar bort läsflytet lite.

Samtidigt sugs jag ju in i det! Sista delen av boken sitter jag som klistrad för det händer så mycket och jag är nervös för alla inblandade och vill att det ska sluta bra. Så jag är verkligen kluven, det finns både bra och mindre bra saker med boken i mina ögon. Kanske är jag bara fel person för den, jag vet inte. Det här blev väldigt förvirrat och det stämmer väl bra överens med mina egna känslor för den.