Jo men lite böcker igen då

Gone girl av Gillian Flynn

Originaltitel: Gone girl

Sidor: 555 (Inbunden)

"Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra. 

På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankarna faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?"

Nu, äntligen, ungefär sist i världen, har jag också läst Gone girl! Denna bok som blivit så hypad, som så många nya böcker jämförs med när de ska beskrivas hur bra de är.

Jag började på den här lilla tegelstenen förra veckan och trots sin storlek tog det mig bara 2 dagar att läsa ut den (hade gått snabbare om jag varit ledig!), för jisses så bra den faktiskt var. Jag förstår hypen nu. Det var kört från första till sista sidan, jag ville bara läsa mer. Tidigare har jag läst Mörka platser av Flynn, och den gillade jag också. Men Gone Girl var några snäpp bättre.

Här dras jag in från första sidan och sedan är det ganska mycket som en bergochdalbana av känslor och misstankar hit och dit. Jag ska inte skriva för mycket om det för då kanske jag råkar avslöja något, och skulle det finnas någon som inte läst den än vore det synd att göra!

Vill man ha en bok som tar och vrider och vänder på allting, som lurar dig om och om igen och som du sedan sitter och skakar på i ren frustration (på ett bra sätt alltså!) då ska man verkligen läsa Gone girl. Den knockade mig helt och hållet, nu ser jag ännu mer fram emot att få läsa fler av Flynns böcker.

Ikväll kanske jag dessutom tar och ser filmen, det har jag väntat på att kunna göra!

Söndagsbild

Idag blir det inget vettigt inlägg alls. Tack vare myggor och värmen har jag knappt sovit i natt, mest på grund av myggen. Finns det något mer irriterande ljud när man ska sova än deras surrande?
Jag ville bara hoppa in och säga att jag hoppas ni haft en fin helg!

Nu ska jag spendera min söndag med kaffe, väldigt mycket kaffe, böckerna och hunden!

Väckelse av Stephen King

Originaltitel: Revival

Sidor: 550 (Inbunden)

"New England, tidigt sextiotal. Sexårige Jamie Morton leker på gården när en skugga faller över honom och en man i svart kavaj tornar upp sig mot himlen. Det är första gången Jamie träffar pastor Charles Jacobs - ett möte som kommer att prägla hans liv.. Vid sidan av sitt prästerliga kall har Jacobs också en besatthet: elektriska experiment. Jamie och pastorn blir vänner, men när en tragedi drabbar pastor Jacobs lämnar han staden och försvinner. Charles Jacobs skugga lämnar dock inte Jamie, och när de möts igen är Jamie en heroinmissbrukande trettioåring.

Återigen dras han in i den allt mer maniske före detta pastorns försök att med hjälp av elektricitet väcka liv i universums dolda krafter. Krafter vars ursprung är lika okänt som illavarslande."

Åh King, du gör mig inte besviken. Du lurar mig på hur det skulle gå och sen drar du det lite, lite för långt i slutet. Men det gör inget, det förlåts varje gång.

Det är helt otroligt hur han lyckas! Han tar något så vardagligt som elektricitet, något man egentligen knappt tänker på (precis som pastorn påpekar i boken att man inte kommer göra i framtiden) och vrider det till något hemskt och olycksbådande.
Det här är en berättelse om hur sorg kan äta upp en människa och driva honom till vansinne i jakt på svar och förklaringar. Och han struntar fullkomligt i vilka han drar med sig i den jakten...

Det är ingen actionfylld bok, utan en berättelse där det hotfulla ligger och lurar under ytan. Vilket jag uppskattar, jag vet aldrig riktigt när det stora, hemska kommer hända, jag bara vet att det kommer göra det. Och det är inte alltid så att riktiga monster behövs i en skräckberättelse; det är något King verkligen visar, vi människor kan vara alldeles utomordentligt bra monster själva.

Källan av Catherine Chanter

Originaltitel: The Well

Sidor: 477 (Inbunden)

"I England har det inte regnat på tre år och missväxten breder ut sig. Men på gården Källan sinar märkligt nog aldrig vattnet och grönskan frodas.

Ruth Ardlingly återvänder till Källan för att avtjäna sitt straff för mordbrand i husarrest. Hon är fast besluten att pussla ihop alla lösa bitar av tragedin som krossade hennes familj och ledde fram till hennes barnbarns död."

Det här var en väldigt intressant bok! Och frustrerande, jisses vad jag har velat skaka om huvudpersonen Ruth så många gånger.

Det är Ruth och hennes man Mark som flyttar till Källan, de vill fly undan en skandal som Mark varit med om på sitt jobb. Det är hemska anklagelser han fått ta emot och livet i staden känns inte längre tryggt för dem.

Så när England går in i en hemsk torka hittar de Källan, där det fortfarande regnar och allt är grönt. Det här väcker så klart en hel del avundsjuka och misstro bland folket som plågas av torkan men det lockar också dit religiösa grupper. Och livet blir alltså inte alls så lugnt som de hoppades på. Mitt i allt detta mördas Ruths barnbarn och hon försöker bränna ihjäl de hon tror har utfört mordet.

Boken utspelar sig i både nutid och dåtid. Nutid när Ruth sitter i husarrest och försöker hitta ledtrådar om vad som egentligen hände. Var det hennes man som gjorde det, eller ledaren i en religiös gruppp som bosatt sig i närheten av Källan, eller var det kanske hon själv utan att hon kommer ihåg det?
Och dåtid, så vi får följa alla händelser som ledde fram till mordet, till mordbranden och husarresten.

Det är när Ruth blir indragen i den religiösa gruppen kvinnor som de frustrerande delarna börjar. Jag håller på bli tokig när hon glömmer/struntar i allt annat och bara ser ledaren i gruppen. Varje gång Ruth missar något som så uppenbart är fel eller manipulerande skakar jag nästan boken av irritation. Men jag förstår ju att det är så, vissa människor är faktiskt så skickliga på att manipulera, på att nästla sig in och förvrida ord och tankar. Och det är läskigt!

Källan är en välskriven historia, där tvivlet hos huvudpersonen ger läsaren ett driv att läsa vidare för att få reda på vad som egentligen hände.

Ensam på Mars av Andy Weir

Originaltitel: The Martian

Längd: 14h 32min

Uppläsare: Björn Bengtsson

"Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. 

Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem."

Jag hörde mycket gott om den här på booktube för ett tag sedan och blev glatt överraskad när den dök upp på svenska helt plötsligt. Så nu har den varit min ljudbok på bussen ett tag. Det går ju lite långsammare att lyssna på en bok än att läsa den själv, sakta men säkert.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle förvänta mig att den här boken skulle vara; galet klaustrofobisk och panikframkallande eller spännande. Förvånad blev jag när den faktiskt är ganska rolig; jag har flera gånger suttit och fnissat till Marks logganteckningar för han är en jäkligt rolig karaktär. Hans humor, som självklart är där för att han ska orka med läget, är precis en sådan humor jag gillar.

Samtidigt finns spänningen där och det är lite som ett MacGyver-avsnitt ibland, fast på Mars då. Så jag får erkänna att Mark Watney är lite tuffare än min barndomshjälte MacGyver på grund av det. Jag var lite orolig att jag skulle tycka att det var tråkigt först, de tekniska delarna som är med, men det är gjort så bra att det inte alls blir tråkigt att lyssna på. Allt är väldigt fascinerande.
Andra gånger sitter jag och är frustrerad på grund av saker som går fel för honom och hur hopplöst allt verkar.

För någon dag sedan såg jag att det ska bli film av boken, den ska jag absolut se. Jag hoppas de lyckas göra den lika bra!

Sommarläsningstaggen

Nu har både Snowglitter och Sagan om Sagorna taggat mig igen! Den här gången i Sommarläsningstaggen :).

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Hm det är svårt när jag inte är hemma med alla mina olästa böcker när jag svarar men..Gone girl som är påbörjad. De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano som jag nyligen köpt på rea på jobbet. Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins för att det känns som en perfekt sommarbok. Doctor Sleep av Stephen King för att det verkligen är på tiden. Att föda ett barn av Kristina Sandberg för att ta reda på vad alla pratar om.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Ingen egentligen, inte som jag kan komma på nu i alla fall. Jag är sugen på alla mina olästa böcker!

3. Var är bästa stället att läsa på i sommar?
Utomhus i syrrans sommarstuga.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer läsa någonstans?
Väldigt mycket hemma i sängen!

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Jag har absolut ingen aning! Omöjligt att säga.

6. Vilken bok borde alla läsa i sommar?
Sanningen om fallet Harry Quebert!!

7. Strand eller hängmatta?
Hängmatta!

8. Deckare eller roman?
Både och! Variation vill jag ha.

9. Favoritgenre?
Skräck, det är favoriten om jag måste välja en.

10. Tagga 3 andra!
Du, du och du!