Visar inlägg med etikett Stina Jackson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stina Jackson. Visa alla inlägg

onsdag 6 mars 2024

Förinta världen ikväll av Stina Jackson

 

Originaltitel: Förinta världen ikväll
Sidor: 420 (Inbunden)
"I Skellefteå vaknar Ewa och öppnar rastlöst apparna. På andra sidan jorden i västra USA vandrar hennes hjärta, dottern Matilda, dit fötterna tar henne. Dagarna kommer och går, kickarna och relationerna avlöser varandra. Äventyret väntar i nästa möte, i nästa flaska vin, och bakom sig har hon lämnat det trygga livet hemma i Västerbotten. Lämnat Ewa. När Matilda slutar svara i telefon driver den nya ensamheten Ewa ut i sommarnatten, där hon blir en annan, någon som vågar.

I skuggan av Klippiga bergen börjar Tyler ännu ett skift på det nedgångna motell som blivit hans värld. Varje kväll är densamma, tills han möter henne - Matilda. Tillsammans ger de sig ut på vägarna, mot Los Angeles, drömmarnas stad. Det blir en resa som ekar hela vägen över Atlanten och till den bleka svenska sommaren där Ewa befinner sig."

 Har ni hängt här ett tag vet ni att jag verkligen gillat Jacksons tidigare böcker, Silvervägen och Ödesmark. Med Förinta världen ikväll byter hon från spänning till roman och det var med stor nyfikenhet jag plockade upp den.

Språket känns igen från de tidigare berättelserna. Det är på något vis väldigt rakt och har förmågan att krypa in under huden på läsaren. Karaktärerna är långt ifrån perfekta, de är komplicerade och gör inte alltid val som är lätta att förstå. 

Jag fastnar mest för delen som utspelar sig i USA. Där vi får följa Matildas resa mot sina drömmar och bort från sin mamma. Det är ingen guldkantad väg, den är snårig, våldsam och fylld med alkohol. Det gör ont att se hur hon sjunker djupare och djupare ner i ett beroende och tappar fotfästet.

Hemma i Sverige är det mamma Ewa som står i centrum. Hon försöker hitta något att fylla livet med för att inte bara sitta hemma och oroa sig för dottern. Det går nästan att ta på hennes oro och ångest över hur illa saker kan gå på andra sidan jorden. 

Jackson har verkligen lyckats gestalta en komplicerad relation mellan mor och dotter. Det är en väldigt gripande berättelse.

torsdag 7 maj 2020

Ödesmark av Stina Jackson


Originaltitel: Ödesmark
Sidor: 350 (Inbunden)
"Vårvintern håller sitt grepp om Ödesmark, den lilla byn utanför Arvidsjaur. Flera av gårdarna är övergivna, lämnade åt ett långsamt förfall. I ett av husen bor Liv med sin gamla pappa Vidar och tonårssonen Simon. De utgör en säregen familj, Liv känner grannarnas blickar, på samma sätt som hon känner kundernas stirrande när hon jobbar kvällsskift på bensinmacken. Alla tycks fråga sig varför Liv har stannat med sin pappa, vad som håller henne kvar i detta bortglömda hörn av Lappland. Människor pratar om Vidars förmögenhet, om hur rik han borde vara efter alla sina skogsaffärer och vilket lätt villebråd familjen är..."
Att det här är en av årets mest efterlängtade böcker, det kan man lugnt säga! Och förväntningarna, de har varit skyhöga efter att jag gillade Silvervägen så mycket. Kunde det bli en till fullträff?

Det kunde det så klart. Jackson har ett sätt att skriva som transporterar mig bort från min säng i en större stad, ut till träden och stugorna i en liten by. Jag känner kylan, hör alla skogens ljud, känner doften av den. Jag har ett tag nu längtat ut i skogen och den känslan bara växer under tiden jag läser eftersom hennes miljöbeskrivningar verkligen lever på sidorna.

Ödesmark skiljer sig från Silvervägen tycker jag. I debuten var det mer spänning, vad hade hänt och vem hade gjort det? I Ödesmark dröjer det innan den känslan dyker upp, istället finns det ett helt annat obehag. En klump i magen som dröjer sig kvar och säger att något i den här familjen, i den här byn, är fel. Något kommer gå galet. Den klumpen ligger där, tynger och gnager så man inte kan sluta tänka på boken. Jackson säger en hel del utan att skriva det rakt ut och det är riktigt skickligt gjort.

Om man kan ha en ny favoritförfattare efter bara två böcker har jag det nu! Så nu är det väl bara att sätta sig och vänta på bok nummer tre.

tisdag 5 juni 2018

Silvervägen av Stina Jackson


Originaltitel: Silvervägen
Sidor: 300 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Albert Bonniers Förlag, tusen tack! 
"Det är i slutet av sommaren. Sedan tre år tillbringar Lelle nätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig ritning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Samtidigt anländer Meja och hennes mamma till samma lilla ort. Meja är i samma ålder som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner förstår vi att deras liv för evigt kommer att vara ihoptvinnade."
Jag fick chansen att läsa den här boken tidigt, redan i februari hamnade den i min månadsplanering. Och sen dess har jag har väntat på att få ösa kärlek över den i ett eget inlägg!

Det här är en berättelse som fullständigt knockade mig. Det finns så mycket att tycka om! Språket är riktigt bra, det målar upp en suggestiv berättelse som lockar och drar. Samtidigt lyckas författaren sätta in ett obehag i min bröstkorg, en ångest, något som ligger och skaver, som lever kvar efter att jag har läst ut den.

De viktigaste karaktärerna är Lelle och Meja. Två människor med tunga bördor att bära. Lelle är desperat i jakten på sin försvunna dotter, hans fru har lämnat honom och allt han har kvar är sökandet. Meja är tvungen att bära ansvaret för sin mamma som har en del psykiska problem och oroar sig konstant för att hon ska sjunka ner i mörkret igen. Men kanske finns det ändå något bra med den lilla orten de precis flyttat till?

Alltså de här två karaktärerna, mitt hjärta brister för dem under tiden som jag läser.  Jag vill så förtvivlat gärna att allt ska lösa sig för dem, att Lelle ska få tillbaka sin dotter och Meja ska få leva sitt eget liv. Det går inte att inte bry sig om dem. Förutom dem finns det också en del andra trasiga människor att lära känna. Det är ingen ljus och lätt bok, men den är perfekt i sitt mörker.

Jag vill inte gå in på berättelsen för mycket med risk för att spoila den. Men ut och köp den! Läs den! Silvervägen har en självklar plats på min lista över 2018:s bästa böcker och jag hoppas verkligen att Jackson fortsätter att skriva!