tisdag 5 juni 2018

Silvervägen av Stina Jackson


Originaltitel: Silvervägen
Sidor: 300 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Albert Bonniers Förlag, tusen tack! 
"Det är i slutet av sommaren. Sedan tre år tillbringar Lelle nätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig ritning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån. Samtidigt anländer Meja och hennes mamma till samma lilla ort. Meja är i samma ålder som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner förstår vi att deras liv för evigt kommer att vara ihoptvinnade."
Jag fick chansen att läsa den här boken tidigt, redan i februari hamnade den i min månadsplanering. Och sen dess har jag har väntat på att få ösa kärlek över den i ett eget inlägg!

Det här är en berättelse som fullständigt knockade mig. Det finns så mycket att tycka om! Språket är riktigt bra, det målar upp en suggestiv berättelse som lockar och drar. Samtidigt lyckas författaren sätta in ett obehag i min bröstkorg, en ångest, något som ligger och skaver, som lever kvar efter att jag har läst ut den.

De viktigaste karaktärerna är Lelle och Meja. Två människor med tunga bördor att bära. Lelle är desperat i jakten på sin försvunna dotter, hans fru har lämnat honom och allt han har kvar är sökandet. Meja är tvungen att bära ansvaret för sin mamma som har en del psykiska problem och oroar sig konstant för att hon ska sjunka ner i mörkret igen. Men kanske finns det ändå något bra med den lilla orten de precis flyttat till?

Alltså de här två karaktärerna, mitt hjärta brister för dem under tiden som jag läser.  Jag vill så förtvivlat gärna att allt ska lösa sig för dem, att Lelle ska få tillbaka sin dotter och Meja ska få leva sitt eget liv. Det går inte att inte bry sig om dem. Förutom dem finns det också en del andra trasiga människor att lära känna. Det är ingen ljus och lätt bok, men den är perfekt i sitt mörker.

Jag vill inte gå in på berättelsen för mycket med risk för att spoila den. Men ut och köp den! Läs den! Silvervägen har en självklar plats på min lista över 2018:s bästa böcker och jag hoppas verkligen att Jackson fortsätter att skriva!

6 kommentarer:

  1. En väldigt vacker bok tyckte jag. Sorglig och ångestfylld, men ändå vacker på något sätt. Författaren kan verkligen konsten att skapa stämningar med små medel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var den! Helt otroligt vad hon är duktig på att skriva och göra allt levande!

      Radera
  2. Det jag gillar med den här boken är att det inte frossas i smuts, sjukdom och skeva relationer. De antyds, man anar att det är något som är konstigt men man fattar net riktigt hela bilden och det är så snyggt gjort!

    SvaraRadera