Northanger Abbey av Jane Austen

 

Originaltitel: Northanger Abbey

Sidor: 346 (Inbunden)

"När Catherine Morland kommer till kurorten Bath dras hon in i ett ivrigt socialt umgänge. Hon dansar på stadens baler, hon går på promenad med bästa väninnan och hon möter den oemotståndlige Henry Tilney. Under sin vistelse får hon också tillfälle att diskutera sitt stora intresse för tidens främsta litterära genre: den gotiska romanen, ett intresse som leder till dråpliga förvecklingar när hon blir medbjuden till familjen Tilneys hem, det gamla klostret Northanger Abbey. 

I Northanger Abbey finns alla de ingredienser vi lärt känna från Jane Austens romaner: den unga kvinnan som försöker finna sin plats i patriarkatet, societetens tysta intrigspel, den oemotståndlige mannen."

Klassikern i april blev Northanger Abbey, min tredje roman av Jane Austen. Det är nog till och med så att det är min favorit hittills. Kanske är det för att litteraturen och böckerna har en ganska stor plats. Catherine Morland tycker om att läsa, allra helst skräckromaner! Det är ju svårt för mig att motstå en sådan huvudkaraktär. Jag är väldigt sugen på att läsa en del av böckerna som nämns i den här faktiskt.

Utöver bokdelen så är det här verkligen vad jag kommit att vänta mig av Austen. Hon driver lite med samhället hon lever i, de roller man förväntas spela. Hon driver en del med sin egen huvudkaraktär också när hon gör henne ganska naiv och med en stor portion fantasi som gör att hon drar förhastade slutsatser här och där under berättelsens gång.

När Catherine kommer till Bath blir hon bekant med en annan man förutom Henry Tilney. Och den mannen är olidligt påfrestande. Han ändrar hennes planer utan att prata med henne först, för hennes talan utan att hon gett godkännande för det han säger. Jag höll på bli galen på honom! Usch! Jag ogillar honom så mycket att jag helt tappat bort hans namn.

Det händer egentligen inte så mycket i Austens böcker. Det är ganska stillsamt men de är ändå väldigt trevliga att läsa. Vi får se när jag plockar upp en fjärde Austen-bok!

Emma av Jane Austen (Månadens klassiker)

Originaltitel: Emma

Sidor: 583 (Pocket)

"Mr Knightley skakade på huvudet. Fadern svarade i tillgiven ton: ”Åh, min kära Emma! Om du ändå inte vore så skicklig på att smida äktenskapsplaner. Snälla du, låt bli sådant i fortsättningen.”

”Jag lovar att jag inte ska ägna mig åt det för egen del, pappa, men jag måste verkligen få tänka på andra. Det är det roligaste jag vet!"

”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev Jane Austen om sin roman Emma, som av många anses vara hennes främsta roman. Det är på en gång en kärlekshistoria, en komedi om vem som ska få vem och en berättelse full av gåtor. Överklassflickan Emma försöker para ihop sin väninna med byns unge kyrkoherde, som i sin tur blir intresserad av Emma, men det är Emmas betydligt äldre granne och mentor, Mr Knightley, som väcker hennes kärlek. Det har läsaren insett långt innan Emma själv har gjort det, men spänningen hålls vid liv ända till slutet. Ska de få varandra? Och vad ska Emmas bortskämde och dominerande far ta sig för om hon gifter sig?"

Då var månadens klassiker utläst! Bra start på den här utmaningen.

Jane Austen känner väl de flesta till. Jag har dock bara läst Stolthet och fördom tidigare och det är faktiskt möjligt att det också är den enda filmatisering jag har sett.
Hur som helst, nu är det Emma det handlar och jag visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig innan jag började läsa. Det som gjorde att jag valde den till januaris klassiker var att både Bam och Snowglitter skrev varmt om den, vilket gjorde mig nyfiken!

Det är en väldigt underhållande bok. I början är den lite seg för det är många namn som dyker upp jag får tänka till lite ibland för att komma på vem det är som pratar, eller vem det pratas om. Men det släpper snart och jag kan dras in i berättelsen. Det är en liten bergochdalbana där det finns rum för både skratt och stunder då jag vill slå handen i pannan för att det uppstår så galna situationer på grund av missförstånd och hemlighetsmakeri.

Emma är verkligen en komplicerad figur, jag både tycker om henne och blir frustrerad på henne. Hon är en aning bortskämd och har höga tankar om sin förmåga att para ihop människor, kanske lite för höga. Jag måste säga att Austen verkar ha haft en otroligt skarp iakttagelseförmåga när det gäller sin omgivning och samtid. Hon beskriver allt väldigt levande och det känns som att hon verkligen känner och förstår sina karaktärer. Min favorit blir nog Mr. Knightley, eftersom han faktiskt vågar vara ärlig och uppriktig med Emma, även när han tycker att hon beter sig dumt.

Jag är verkligen glad att jag plockade upp den här klassikern! Nu ser jag fram emot vad nästa månad har att erbjuda. Hur går det för er andra som hänger på utmaningen? Har ni läst ert val för januari? :)

En klassiker

Jag har nu läst ut min och BokNiklasBottens bokcirkelbok, Stolthet och fördom av Jane Austen. Lite före min läskompis igen ;).

Jag har tidigare sett en miniserie baserad på boken, så det var lätt att få uppspelade bilder i tankarna medan man läste. En del scener kände man bra igen och de var lika från boken och serien. Jag gillade verkligen boken, den var mysig att läsa nu så här i höstvädret. Det kändes väldigt passande att läsa den just under hösten, vet inte riktigt varför.

Jag tycker Jane Austen har ett underbart sätt att beskriva sina karaktärer, hon får verkligen fram både Stolthet och Fördom i huvudpersonerna. Det är intressant att få följa speciellt Elizabeth Bennets tankar om Mr. Darcy.
Sedan en sak som inte har något med innehållet att göra, men jag gillar faktiskt att den biblioteksversion av boken jag fick tag på ser så sliten ut! Det ger lite extra myskänsla till det hela.

En bok som får hamna bland mina favoriter.

Nästa bok vi ska ge oss på är Stephen Kings Duma Key, lite spänning i höstmörkret!