Skarp av Helena Dahlgren

 

Originaltitel: Skarp

Sidor: 302 (Inbunden)

"De senaste åren har varit stökiga för litteraturvetaren Emma Wijkman, men när hon får ett vistelsestipendium i Norrbotten ser hon sin chans att börja om på nytt. Hon ska få bo på gården där hennes favoritförfattare Beata Skarp levde och verkade. Där ska hon äntligen skriva klart sin avhandling om Skarp, som dog under mystiska omständigheter i slutet av 90-talet. Väl på plats dras Emma in i Beata Skarps värld ännu mer än hon hade räknat med. Ju mer hon tar reda på om Skarps sista tid i livet, desto mer luckras gränsen mellan henne och författaren upp. Till slut återstår endast sanningen om Beata Skarps död - och sanningen om Emma själv."

Skarp är en väldigt spännande bok som tar upp en intressant blandning av besatthet och litteratur. Vilken betydelse den kan ha och hur nära vill man egentligen komma sina favoritförfattares liv?

Jag fick frågan om Skarp är skräck, men jag skulle säga att det är mer nervkittlande spänning som kryper in under huden på mig när jag läser. Miljöbeskrivningarna är otroligt levande och jag känner skogen runtomkring mig, hör älven som brusar i bakgrunden. Känner ensligheten som kommer med dålig mobiltäckning och få grannar.

Huvudkaraktären, Emma, är inte alltid så lätt att tycka om. Hon dricker väldigt mycket och det gör att jag är ganska negativt inställd till henne. Samtidigt är berättelsen otroligt indragande och jag vänder blad med glädje för att få veta mer om Beata Skarp och se vad Emma kan lista ut om hennes liv och död. 

En annan del jag uppskattar extra mycket är att man får läsa små utdrag ur Beata Skarps böcker i berättelsen. Jag älskar när det finns en bok i en bok. 

Det är en stämningsfull berättelse om hemligheter och böckers kraft över sina läsare, jag kan verkligen rekommendera den!

Orkidépojken av Helena Dahlgren

Originaltitel: Orkidépojken

Sidor: 148 (Danskt band)

Ålder: Unga vuxna

Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tusen tack! 

"SKOGENS MÖRKA GRAVITATION: 

ALLT PEKAR DITÅT,

KÄNNER NI DET OCKSÅ?

När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten är det meningen att LIVET ska börja. Det är nu de ska lämna urtrista förorten Tyresö och bege sig ut i världen. London väntar. Men först en sista hemmasommar som går åt till att jobba på kyrkogården, festa på stans gayklubbar, ströglo på den gamla tv-serien Twin Peaks och läsa Orkidépojkens märkliga blogg. Så länge någon kan minnas har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Varken Hanna eller Zeb har lagt någon särskild vikt vid det. Förrän de plötsligt blir tvungna För konstiga saker sker: först försvinner en hund, och därefter en före detta skolkamrat. Lina, ortens drottning. Hon som alla vill känna men ingen känner, inte på riktigt.

Sen går det mesta åt helvete."

Det som fångade mitt intresse med den här boken var främst att den är inspirerad av Twin Peaks. Jag älskar Twin Peaks. Och jag ska vara ärlig, jag var väldigt skeptisk till om en bok skulle lyckas ge mig samma känsla som jag fick när jag såg serien.

Men djävlar i mig, det gjorde den. Det är precis så underbart, krypande, lågmält och fascinerande som jag ville att det skulle vara. Orkidépojken är en helt otrolig berättelse om ensamhet, gemenskap, sorg och önskan om en andra chans att våga se och förstå.

Boken är skriven som att det är Hannas egen bok, det är hon som skriver ner sin berättelse med lite hjälp på traven av både Linas och Orkidépojkens ord. Hon berättar om en sommar som förändrar allt. Och över alltihopa ligger det en nästan förtrollad känsla, som att sommarluften står still runtomkring mig medan jag läser. Det är som att jag står som ett spöke i ett gathörn och tittar på, ser allt utveckla sig men kan inget göra för att ändra det.

Förutom att själva berättelsen är riktigt bra finns det väldigt många referenser till all möjlig slags populärkultur, och jag blir så glad för det är för en gångs skull sådana som jag förstår! Det brukar alltid flyga över huvudet på mig men här hänger jag med.

Det är helt igenom en otroligt bra bok. Den tar tag om dig som läsare från första sidan och efter det är bara att följa med på resan, det går inte att sluta läsa.