söndag 4 mars 2012

Margit Sandemo - Livsglädje



"Äntligen, i en ålder av 86 år, fattade Margit Sandemo pennan för att skriva om sig själv och sitt liv.

Att berätta den hela och fulla sanningen, är inte så enkelt för henne, hon som har så svårt att styra sin fantasi.
Men som Margit själv säger: "Allt som står i denna boken är sant, jag har bara inte berättat hela sanningen."

Margit Sandemo föddes på Toten år 1924, som dotter till en svensk adelsdam och den charmerande, men också omöjlige diktaren Anders Underdal från Valdres.
40 år gammal började Margit att skriva böcker. Innan dess hade hon levt ett dramatiskt liv. Men hon har en okuvlig livsvilja och ett sinne som upplever världen som vacker.

Om hon fått chansen att leva om sitt liv skulle hon utropat ett rungande: "Ja tack!""

Margit Sandemo är en av mina favoriter, hennes långa serie Sagan om Isfolket har jag läst 3-4 gånger och varje gång är den lika magisk.
Så att äntligen få läsa mer om henne, personen bakom de världar, människor och väsen som jag älskar, det var en otroligt trevlig läsupplevelse.

Vilken person hon är. Hon har gått igenom mycket, våldtäckter, minnesluckor i det hon kallar Mörkret, förmågan att se det övernaturliga (som hon påpekar egentligen är väldigt naturligt). Men hennes livglädje och livsvilja är alltid där. Det var inspirerande och glädjande att läsa om hur mycket hon älskar sitt liv. Kärleken till hennes man Asbjörn som hon fick många fina år tillsammans med. Alla deras resor, deras barn och barnbarn, deras djur.

Med värme och kärlek berättar hon om olika värdefulla, roliga, galna och spännande episoder ur sitt liv. Samtidigt som hon då och då drar upp stunder som varit jobbiga, hemska och sorgliga.

Allt känns så äkta, hon delar med sig öppet och för mig var det väldigt uppskattat att få komma en av mina tre stora favoriter närmare.

2 kommentarer:

  1. Låter som en bra bok, har också tänkt läsa den. Gillar Sandemos sätt att beskriva allting så verkligt på något vis :)

    SvaraRadera
  2. Den var väldigt bra :). Jag både skrattade tyst för mig själv och var nära till tårar under tiden.

    SvaraRadera