"Ett kors. En stjärna.Åtskilda i hundra år. Gömda i varsitt mörker.
Tillsammans utgör de en nyckel till världens bäst bevarade hemlighet.
Nu har de kommit fram i i ljuset igen. Jakten har börjat."
Åh jag hade sådana förhoppningar när jag började lyssna på Strindbergs stjärna. Det börjar med att en hobbydykare hittar ett lik och ett kors i en gammal gruva. Och det visar sig att det där korset är väldigt speciellt, ena delen av en nyckel till en stor hemlighet. Det låter så bra, så spännande.
Men tyvärr, jag blev inte imponerad av den här boken. Det blev aldrig så nervpirrande som jag hoppades att det skulle bli. ´
Det absolut bästa med att lyssna på den här boken var uppläsaren, Johan Rabaeus. Jag gillar verkligen hans uppläsning av Änglar och Demoner och blev väldigt glad när jag kände igen hans röst för den här boken.
Jag hade också oerhört stora förväntningar på den här boken när den kom ut. Jag kom dock aldrig längre än till drygt 50 sidor innan jag lade den åt sidan för evigt.
SvaraRaderaJag fixade helt enkelt inte språket och jag kan inte annat än att hålla med den recensent som skrev att för en gång skull skulle samtliga översättningar bli bättre än originalet.
Kanske man inte tänker lika mycket på språket om man lyssnar på boken men jag känner inget större intresse att ta reda på om så är fallet. Jag har så mycket annat bra att läsa i alla fall...
Jag förstår att du la bort den faktiskt, hade jag läst den hade jag nog gjort detsamma.
SvaraRaderaDet var enbart för att jag lånat den som ljudbok som jag tog mig igenom den.
Jag irriterade mig en del på språket i den också men mest var det avsnaknden av den där spänningen som jag hoppades så mycket på som gjorde att den verkligen sjönk i mina ögon.
Tur det finns fler böcker att gå vidare till som förhoppningsvis är bättre :)