"Dolores Claiborne har något att berätta. Hon förhörs av polisen efter Vera Donovans plötsliga död - den rika, invalidiserade gamla damen som Dolores vårdat så länge. Alla vet att de två kvinnorna inte alltid varit sams, och dödsfallet döljer en hel del mysterier.
När Dolores nu möter rättvisan har hon dock långt mycket mer att komma med: en livshistoria, en bekännelse och ett försvar. Poliserna som leder förhöret om Vera Donovans frånfälle får också höra vad som egentligen hände under den stora solförmörkelsen trettio år tidigare, dagen då Dolores man Joe dog."
Tack vare Elzas positiva ord om den här boken blev jag extra sugen på att plocka upp den och det är jag glad att jag gjorde.
Dolores Claiborne är kanske inte vad man tänker på när man tänker på Stephen King, här finns ingen skräck, inga monster, inget övernaturligt. Hela boken är som ett försvarstal från Dolores. Det är bara hennes röst vi får höra, hennes berättelse som hon äntligen delar med sig av, mest för att situationen kräver det.
Det är en berättelse om en stark kvinna som gått igenom väldigt mycket. Hennes äktenskap var inte bra och även hennes barn har fått gå igenom en hel del. Jag blir fascinerad och vill hela tiden vidare i boken. Dolores är en rättfram och ärlig berättarröst, nu när hon inte har något annat val än att prata.
En lite extra rolig grej är att jag tror jag hittade en blinkning till Kings bok Geralds lek. Jag är nästan sugen på att läsa om den för att se om samma grej finns med där fast åt andra hållet.
Jag minns också den där blinkningen till Gerards Lek! Fast jag läste den här först. Sen när jag läste Gerards Lek så blev jag helt till mig när jag kopplade ihop dem två! XD
SvaraRaderaÅh vad kul att höra att fler hittat den! Jag kände mig supersmart när jag insåg kopplingen :p
Radera