"När en kvinna begår självmord på sin 60-årsdag kommer ett olöst fall från 1988 upp i ljuset. Under tre årtionden har en lång rad människor fallit offer för en våldsam mördare med en sällsynt förmåga att dölja sina brott. Carl, Rose, Assad och Gordon på Avdelning Q - som redan är pressade på grund av coronapandemin - står inför ett av sina mest komplexa och svårlösta fall någonsin."
Natriumklorid är den allra senaste delen i serien om Avdelning Q. Och de här böckerna blir bara bättre och bättre!
Det är en lite speciell känsla att läsa den här delen som utspelar sig ganska nära i tiden. Det är under coronapandemin och avdelningen får kämpa med att kunna utföra sitt jobb samtidigt som de måste ta hänsyn till restriktionerna som ändras hela tiden.
Fallet de jobbar med är otroligt spännande och sträcker sig flera år tillbaka i tiden. Det är fascinerande hur författaren pusslar ihop alla bitar efter vägen. Samtidigt är livet oroligt för vissa av gruppens medlemmar. Vissa gamla händelser börjar spöka på nytt och andra helt nya svårigheter ligger och lurar. Ibland sitter jag och håller andan för att jag är så nervös över hur det ska gå.
Slutet gör att jag vill ha nästa bok i mina händer nu! Samtidigt vet jag att det bara är tänkt att bli en till bok i serien och det kommer bli väldigt sorgligt att ta farväl av det här gänget som jag verkligen tycker om att följa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar