Min fyrbenta vän - Fyra noveller om hundar

Originaltitel: Min fyrbenta vän - Fyra noveller om hundar

"Virginia Woolf berättar om en riktig byracka som en dag klev in i hennes liv - och blev en älskad vän. Doris Lessing berättar om sin barndoms två hundar i en fullkomligt hisnande berättelse om trakten där hon växte upp, i Zimbabwe. Jeanette Winterson är kattmänniska. Hennes novell handlar om ett tappert försök - under ett oförglömligt dygn - att också bli hundmänniska. Lydia Millet berättar om en hundrastare i New York som går helt upp i sitt värv."

Det här var en perfekt liten novellbox för mig som älskar hundar. Jag tänkte att jag berättar lite om mina tankar om varje novell i några korta stycken.

24-timmarshunden av Jeanette Winterson (22 sidor): Den här är väldigt vackert skriven! Direkt på första sidan hittade jag ett citat som jag ville komma ihåg. Men det krossar verkligen mitt hjärta att ens tänka på att ta hem en valp och sen inte kunna behålla den. Det klämde verkligen till i bröstkorgen när jag läste om det. Men även om hon inte lyckades bli en hundmänniska är den skriven med mycket värme och förundran över det lilla livet hon försökte ta in i sitt eget.

"Jag hade honom i koppel och han skuttade av glädje som djur och barn gör, som vuxna inte gör, för att resten av livet undra vart skutten tog vägen."

Byrackan av Virginia Woolf (22 sidor): Byrackan är en varm berättelse om en hund som verkligen ställer till det för sina ägare på alla sätt och vis. Hunden beskrivs nästan på mänskliga sätt också. När personerna i novellen sitter och pratar om den analyserar de hunden personlighetsdrag och beteenden som om den hade varit en människa. Även den här lyckades få det att knipa till i hjärtat till slut.

Sir Henry av Lydia Millet (24 sidor): Det här var en fin och stillsam berättelse om en hundrastare som under en promenad funderar på hundar och olika sorters hundägare. Jag tyckte verkligen om den och gillar hundrastarens ibland bitska kommentarer om människor.

Berättelsen om två hundar av Doris Lessing (48 sidor): Boxens längsta novell. Den var verkligen gripande och levande skriven. Man kunde känna värmen och se hundarna som rusade runt i vildmarken. Det var också den här som knuffade mig närmast till tårar av alla fyra berättelser.

Det är en jättefin liten ask och jag hade lätt kunnat läsa fler noveller om hundar i en till box!