Paris passion av Eva Swedenmark

Originaltitel: Paris passion

Sidor: 292 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack! 

"Det är en tid av politisk hetta i slutet av sextiotalet. Lena och David reser till Paris för att leva på ett nytt sätt, fria och starka i sitt skrivande. Tillsammans ska de erövra världen, som Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir. 

Livet som frilansande journalist i Paris fylls av möten och intervjuer med omtalade författare, studenter och politiker. Men tillvaron blir också hårdare än Lena trott och relationen med David påverkas av deras olika syn på fri kärlek. 

I det nyligen befriade Algeriet hoppas de två komma nära varandra igen. Men ett passionerat möte med en svarta panterledare och ett brutalt överfall gör att Lena ifrågasätter allt. Vilken väg ska hon välja för att hitta hem?"

Jag hade inte full koll på vad Paris passion handlade om när jag började läsa. Det jag däremot visste var att den hade fått väldigt många bra recensioner och att den ska vara inspirerad av författarens eget liv, och det gjorde mig nyfiken.

Det är en väldigt lättläst bok, trots att den ibland tar upp jobbiga ämnen, som till exempel kvinnors utsatthet och hur det är när deras liv styrs av männen i samhället. Men jag började och avslutade den under en och samma dag. Ibland är det lite för mycket politik för min smak, men det finns gott om annat att fundera över också som gör att jag fastnar.

Jag tycker om huvudpersonen Lena. Det är intressant att följa hennes personliga utveckling och se hur hon blir mer självständig och starkare i sig själv. David blir jag däremot galen på vissa gånger. Han är så blind för allt annat än sig själv och även väldigt nedlåtande i sitt sätt under en del scener. Redan när de packar inför resan till Paris blir jag frustrerad när det viktigaste är att hans saker får plats i kofferten de båda ska använda.

Det ska erkännas att det här antagligen inte är en bok jag hade plockat upp själv om inte författaren hade hört av sig. Då hade jag nog tänkt att det inte var något för mig, men det är det jag älskar med att ha den här bloggen, det kommer chanser att bli motbevisad och det här är en sådan gång. Jag tyckte riktigt mycket om Eva Swedenmarks berättelse. Den fick mig både ledsen, förbannad och hoppfull under läsningen och var en väldigt stor positiv överraskning!