Ängelns lek av Carlos Ruis Zafón

Originaltitel: El juego del ángel

Sidor: 587 (Inbunden)

Serie: De bortglömda böckernas gravkammare (del 2)

"Barcelona på 1920-talet. De fördömdas stad.

Den unge David Martín har bosatt sig i ett gammalt förfallet tornhus i stadsdelen El Raval. Han arbetar som journalist men skriver också skräckromantiska berättelser och är på väg att slå igenom som bestsellerförfattare. Men allt blir inte som han tänkt sig. Hans liv förmörkas av en olycklig kärlekshistoria. Och det kontrakt han tecknat med förläggarna Barrido och Escobillas visar sig vara ett slavkontrakt.

En dag får David ett brev, med ett lacksigill i form av en ängel, från en mystisk man som kallar sig Andreas Corelli. Han påstår sig vara förläggare och ger David ett erbjudande som han inte kan motstå: han vill att David ska ägna ett år åt att skriva en bok åt honom, en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. I utbyte ska han få en stor summa pengar - och kanske något annat?

Är det djävulen eller en ängel som David ingått avtal med? Corelli tycks dyka upp överallt i hans liv, och tycks veta allt om honom.

I det hus där David slagit sig ner har det tidigare bott en annan författare, som ingått samma avtal med Corelli som David - och som sedan hittats död, kanske mördad. David börjar forska i fallet - och är snart fångad i en gåtfull och mardrömslik labyrint ur vilken det inte tycks finnas någon utväg."

Vad glad jag är att jag äntligen tog tag i att läsa den här! Jag fullkomligt älskade första delen, Vindens skugga, och vet inte varför det tagit så lång tid för mig att fortsätta. Men nu är det äntligen gjort.

Jag var lite orolig att den här boken inte skulle vara lika bra som första. Så är det ju ofta när man har läst en jättebra första del i en serie, kan resterande böcker verkligen leva upp till den? För Ängelns lek var det i alla fall inga problem! Den var otroligt bra!

Språket är underbart, stämningen är magisk och det är en spännande berättelse. Och framförallt, det är en berättelse om böcker, om språket, om ord och hur mycket de kan betyda. Hur kan jag göra annat än älska det?

Huvudkaraktären David är egentligen inte så lätt att tycka om alla gånger. Han uppför sig på sätt som jag inte alltid förstår och är ganska tvär i sitt uppträdande mot en del personer. Men ändå är det omöjligt att inte bry sig, att inte vilja veta hur allt ska sluta och jag sitter hela tiden och hoppas på att det ska bli en lycklig sista sida. Ibland är det som att jag inte andas medan jag läser, bara för att det är så spännande och jag sitter på nålar.

Har ni inte läst de här böckerna ännu så har ni verkligen något att se fram emot! Nu ska jag bara skaffa Himlens fånge och sen invänta fjärde och sista boken som kommer ut senare i år.

"Jag hade lärt mig läsa och skriva långt före de andra barnen i vårt kvarter. Där mina skolkamrater såg svarta obegripliga streck, såg jag ljus, gator och människor. Orden och den mystik som låg bakom dem fascinerade mig och gav mig nyckeln till en gränslös värld." - sid. 44