The Vicar Woman av Emma Rendel

Originaltitel: The Vicar Woman

Sidor: 176 (Pocket)

"A female vicar arrives on a small island to take up a new post. It is a strange opportunity: the parish is brand new, and set up by the community itself, who have built themselves a church modelled on St Peter's Basilica. The vicar is surprised and delighted by the enthusiastic welcome she receives. The church is full day after day, and the parishioners compete for her attention. Not many are interested in discussing spiritual matters however, and as she gets to know them, the vicar becomes aware of a split in the community; a terrible secret that is not spoken of, but which plagues the island, pitting neighbour against neighbour. She hears whispers of a missing young girl whose parents died in a mysterious blaze, of secret abortions, and of a fearsome ghost."

Den här boken blev jag tipsad om hos en av mina favoritbooktubers, Hannah Tay. Hon pratar ofta om böcker som jag aldrig hört talas om och jag blir ofta inspirerad att läsa det hon visar. Så den här beställde jag för ett tag sedan.

Det handlar alltså om en präst, hon kommer till en ö där det bara bor runt 50 personer. De har byggt en överdrivet stor kyrka åt henne och verkar väldigt angelägna om att hon ska trivas och tycka om dem. De pratar och pratar och pratar, hon upptäcker att det bara är när de tror att hon inte är i närheten som de faktiskt är tysta.

Sakta börjar hon förstå att något är fel. Något hemskt har hänt på den här ön, något som har med en liten, försvunnen flicka att göra. Och öborna försöker i sina väldigt vaga ordalag skylla på alla utom sig själva. De visste inget, de kunde inget göra, hon var ju så konstig och hennes pappa var ju faktiskt en vän. Det är sådana små hintar man får om vad som hänt, tillsammans med de väldigt speciella illustrationerna. Ibland syns där en liten flicka som skrämmer slag på öborna, men prästen verkar aldrig se henne.

Jag älskade den här. Det är en obehaglig men viktig berättelse. Om vuxna som vänder ryggen till, som vägrar se sina egna fel och vad som kan hända. Tecknarstilen är otroligt speciell, jag har aldrig sett någon som liknar den. De svartvita illustrationerna gör allt levande, speciellt när det ska visa hur de här öborna verkligen försöker prata bort fokus från vad som hänt. På många sidor är bakgrunden full av "bla bla bla bla bla" samtidigt som flera pratbubblor och karaktärer tar upp plats.

Rekommenderar den verkligen!