Goodreads Tag

1. Vilken bok markerade du senast som läst?
2. Vilken bok läser du just nu?
3. Vilken bok markerade du senast som TBR?
4. Vilken bok planerar du att läsa härnäst?
5. Använder du stjärnsystemet?
6. Gör du en 2017-reading challenge?
7. Har du en wishlist?
8. Vilken bok planerar du att köpa härnäst?
9. Har du några favoritcitat?
10. Vilka är dina favoritförfattare?
11. Är du med i några Goodreadsgrupper?
12. Vad skulle kunna göra Goodreads bättre?

Jag upptäckte sedan att jag varit jätteduktig och lyckats glömma fråga 10, smart Victoria, verkligen. Men det märkte jag igår kväll när jag höll på ladda upp den och då var det för sent att göra om allt! Mina favoritförfattare alltså, det här kan ni nog vid det här laget, Stephen King, Dean Koontz, Margit Sandemo är de tre jag alltid nämner. Sedan har ju Fredrik Backman väldigt lätt klättrat upp på den listan också. Mats Strandberg kan nog också börja räknas till favoriterna vid det här laget när jag tänker efter. Mo Hayder är en annan. Det finns så många bra författare!

Ett litet helginlägg

Helg! Har ni några roliga planer? Själv är jag ledig och det känns ganska skönt. Men jag har inga stora planer direkt. Bara läsa, promenera, spela in lite videos hade jag tänkt. Jag har en tag att göra och så fick jag många bra tips på Instagram när jag frågade vad jag borde göra för videos :).

När det gäller läsningen så håller jag på med En blå död av Mikko Porvali just nu och den verkar lovande! Efter det tror jag att jag börjar på Pappas pojke av Emelie Schepp. Jag fick hem ett förhandsexemplar från HarperCollinsNordic tidigare i sommar men nu i veckan dök den färdigtryckta inbundna boken också upp. Det var en trevlig överraskning!

Hoppas ni har en jättebra helg!

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Originaltitel: Störst av allt

Sidor: 367 (Inbunden)

"De rikaste rika och de mest utsatta behöver sällan träffas. Utom i Djursholms allmänna gymnasium. Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof. Nio månader senare ställs artonåriga Maja inför rätta."

Jag tror inte jag är ensam om att bli lite sådär avig mot böcker som blir jäääättehyllade. Ofta tar det längre tid innan jag läser dem även om jag kanske är nyfiken ändå. Som med Störst av allt, lovord från alla håll och kanter, men jag har avvaktat lite och känt "Kan den verkligen vara så bra?". Jag har bara läst en bok i den här stilen förut, där man följer någon genom en rättegång med tillbakablickar på vad som hänt och det var Kvinna inför rätta, den var jag inte direkt imponerad av. Kanske bidrog det till att göra mig mer tveksam här?

Svaret på frågan? Kan den verkligen vara så bra som alla säger? JA! Det kan den! Herregud vilken bra bok! Jag är så glad att jag äntligen tog tag i det och lånade den från syrran. Det har varit svårt att slita sig från den för sådana nödvändiga saker som sömn. Jag har velat läsa, läsa, läsa. Det är så hemskt och sorgligt och spännande. Inte spännande som i action hela tiden, men att följa händelseutvecklingen, sakta få ta reda på vad som lett upp till att Maja nu ställs inför rätta. Är hon skyldig? Oskyldig? Vad hände egentligen!

Har du inte läst den ännu, gör det! Det är lätt en av de bästa böckerna jag läst hittills i år.

Glaskroppar av Erik Axl Sund

Originaltitel: Glaskroppar

Sidor: 381 (Inbunden)

Serie: Svart Melankoli (del 1)

"En självmordsvåg sköljer över Sverige. Runt om i landet tar unga människor livet av sig på de mest makabra sätt. Det de har gemensamt är ett djupt intresse för enmansbandet Hunger. Hunger lever sitt liv någonstans i samhällets periferi. Tillbringar dagarna i sin nedgångna lägenhet med att skriva, ordna konserter och skapa sin märkliga och skoningslösa musik. 

Tillförordnade kriminalkommissarien Jens Hurtig utreder de brutala, sorgliga och förbryllande självmorden. I de dödas ägo har man funnit gamla kassettband, hemmainspelade blandband från mitten av 80-talet, som alla visar sig ha tillhört en Aiman Chernikova. Vad har hon med de döda ungdomarna att göra?"

Här var det inte mycket ljus och hopp alls...Herregud vilken mörk bok! Jag skrev att Vassa föremål av Gillian Flynn var mörk men det här var nog ännu värre. Den är spännande och går snabbt att läsa men det är faktiskt jobbigt flera gånger. Det är smärta, sorg, hopplöshet, svek, allt möjligt hemskt.

Berättelsen hoppar mellan flera olika berättarröster och ibland blir det lite rörigt i mitt huvud trots att varje nytt kapitel är märkt med personens namn och om det är nutid eller några år tillbaka. Jag tror det är Hungers kapitel som förvirrar mig eftersom man inte har någon klar uppfattning om vem som är bakom dem.

Men det jobbigaste för mig är hur mycket självskadebeteende det är i berättelsen. Jag kan läsa om mycket utan att må dåligt men just det har jag faktiskt svårt med. Det är för jobbigt så jag fick skumma förbi en del partier och har du planer på att läsa boken men vet att du också har svårt eller mår dåligt av just det, kanske du borde tänka en gång extra.

Så vitt jag vet skulle det här bli en trilogi, men jag har inte hört något alls om bok nummer två trots att det är ganska länge sedan Glaskroppar kom ut. Är det någon som vet hur det ligger till?

Florence Stephens förlorade värld av Ebervall & Samuelson

Originaltitel: Florence Stephens förlorade värld

Sidor: 340 (Inbunden)

"Huseby bruk var i början av 1900-talet Smålands mäktigaste egendom, masugnens eld dånade, skogen och jorden bar rikedom till familjen Stephens. Det var i denna ljusa tillvaro Florence växte upp.

Men livet igenom hade hon en stor svaghet - sin starka kärlek till kungahuset - och hon blev ett lätt offer när ögonstenen prins Carl och hans skrupelfria vän gjorde entré. Det tog inte många år förrän Florence var barskrapad och Huseby bruk stod på ruinens brant.

Husebysaken blev en av de skandaler som skakade Sverige på femtiotalet. Florence Stephens förtrollade värld sjönk sakta ner i mörkret. Hon förlorade sitt slott och sitt kungarike.

Detta är sannsagan om Florence Stephens märkliga liv."

Tidigare har författarna skrivit bland annat Bombmannens testamente som jag lyssnade på för några år sedan och tyckte väldigt bra om. De gjorde ett jättebra jobb med att ta verkliga händelser och skriva dem i skönlitterär form.

Även den här boken om Florence Stephens liv är otroligt bra. Det är intressant och fascinerande, och vissa gånger väldigt frustrerande. Jag tycker synd om henne som blir lurad om och om igen av samma personer, en av dem är någon hon älskar högt och litar på. Han bara utnyttjar hennes godhet utan att hennes tro på honom faller. Det är den frustrerande delen, att hon aldrig ser vad han håller på med. Hennes blinda tro på att han aldrig kan göra något fel.

Men frustration till trots, jag har verkligen svårt att slita mig under läsningen. Det blir extra intressant när det är verkliga händelser och personer. Det känns som att jag kommer riktigt nära Florence och jag vill henne så väl, jag vill att hon ska få ett lyckligt slut och öppna ögonen innan hennes älskade Huseby förfaller helt.

Jag rekommenderar den starkt! Nu är jag dels väldigt sugen på att läsa författarnas tidigare böcker, Mördaren i folkhemmet och Ers Majestäts olycklige Kurt, och dels sugen på att besöka Huseby bruk.

Lilla smycket av Patrick Modiano

Originaltitel: La Petite Bijou

Sidor: 127 (Pocket)

"Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i gul kappa.

Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ned i ett smärtsamt förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt."

Modiano är den första nobelpristagaren jag blivit intresserad av att läsa faktiskt. Kanske var det för att jag hade börjat jobba i bokhandeln då och följde avslöjandet om vem som vann tillsammans med kollegorna där. Jag kollade i alla fall upp hans böcker efteråt och flera av dem lät riktigt bra.

En av dem var då Lilla smycket, en dotters sökande efter svar och hennes försök att förstå sin uppväxt. Det är en väldigt lågmäld bok där det egentligen inte händer så mycket. Men jag tycker om den i alla fall. Den går mycket på tankar och känslor, och tillsammans med Modianos språk blir det en läsvärd liten berättelse. Kanske förstärktes allt ännu mer av att jag läste den helt ensam ute i stugan, där det är alldeles tyst och läsandet verkligen kan uppsluka mig helt och hållet.

Den är ju väldigt kort så jag har inte så mycket att säga om den. Men nu ser jag ännu mer fram emot att läsa mer av författaren!

Lite nya böcker

Lite nya böcker! Har ni läst några? Vill ni läsa några? :)

• Cinder av Marissa Meyer
• Bad Girls Don't Die av Katie Alender
• The New Men av C.P. Snow
• Serenade av James M. Cain
• Till min dotter av Malin Wollin
• Harry Potter och hemligheternas kammare av J.K. Rowling
• The Mammoth Book of Jack the Ripper Stories
• Pappas pojke av Emelie Schepp 
• Rättegången av James Patterson & Maxine Paetro
• Stöld av James Patterson & Rees Jones
• Nio dagar till Uksáhkká av Nicklas von Matérn
• Du känner mig så väl av David Levithan & Nina LaCour
• The Princess Saves Herself in This One av Amanda Lovelace
• Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
• Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall & Per E Samuelson
• Maya av Jostein Gaarder
• En ond plats av Dean Koontz

Den glömda trädgården av Kate Morton

Originaltitel: The Forgotten Garden

Sidor: 415 (Storpocket)

"1913

En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. Det enda flickan minns är en mystisk kvinna som har lovat att ta hand om henne. Flickan kallar kvinnan Sagoberätterskan, men nu är Sagoberätterskan spårlöst försvunnen.

1975 

På sin ålders höst företar Nell O’Connor den långa resan från hemlandet Australien till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Hennes sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor, som en gång i tiden ägdes av familjen Mountrachet. Enligt legenden vilade det en förbannelse över familjen.

2005

När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok med skräckberättelser skrivna av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan. Huset står på ägorna till en stor lantegendom i Cornwall. Enligt byborna döljer det gamla herresätet mörka hemligheter om en adelsfamilj som för länge sedan bodde där.

Men det är i Klippstugan och dess glömda trädgård som Cassandra kommer hela historien på spåren och även upptäcker sanningen om en liten flicka som för många år sedan hittades övergiven på en båt på väg mot Australien"

Jag har läst några böcker av Morton tidigare och tyckt bra om alla. Men herregud, jag ÄLSKAR den här! Den är helt underbar!

Dels finns det så mycket kärlek för sagor och berättelser i den, hur kan jag låta bli att tycka om det? Det finns till och med sagor av Eliza Makepeace! Det enda som hade gjort den ännu bättre är illustrationerna som det berättas om i den sagosamling som har en stor betydelse i boken.

Förutom det är den dessutom spännande, fascinerande, sorglig och vacker. Det är en magisk läsupplevelse och jag önskar att jag kunde läsa om den direkt och uppleva allt på nytt ännu en gång. Och möjligtvis vill jag också kunna sträcka in handen och ändra på saker som skar i hjärtat!

Man får följa tre tidslinjer som ni ser i beskrivningen, men det är inget som är jobbigt. Det går lätt att hoppa mellan dem och känna igen vilka karaktärer som hör till vilken tid. Mest av allt gillar jag nog de tillbakablickar man får under tiden som Cassandra letar efter sanningen om vad som hände med hennes mormor, den del av berättelsen där Eliza Makepeace har en stor roll.

Den är så bra! Läs den!

Två böcker jag är nyfiken på just nu

Det är ju inte så att jag är utan böcker att läsa, men ni vet, det finns alltid fler man är nyfiken på. Här är två stycken som retar köpsuget extra mycket just nu.

My Best Friend´s Exorcism är skriven av Grady Hendrix, han som skrev Bokea, eller Horrorstor som den heter på engelska. Och titta på den här nya! Den ser ut som ett gammal VHS-band och jag bara älskar det. Den låter så klart också riktigt bra!

Hex såg jag en liten recension på och blev nyfiken på grund av att omslaget såg riktigt läskigt och bra ut! Så jag läste mer om den och det låter ju som något jag borde älska. Också är den ju blurbad av Stephen King, det hjälper kanske till att höja intresset en del för mig också. 

Videoinläggens återkomst

Det är dags igen! Jag har startat upp min Youtubekanal på nytt och nu tänker jag börja göra lite videoinlägg igen. Det är ju roligt att göra och jag hoppas ni tycker det är roligt att kolla :). Här kommer det första, ett litet enkelt klipp med några frågor. Gör gärna det jag nämner i slutet!

1. Om du inte behövde sova, vad hade du gjort med den extra tiden?
2. Vilket jobb hade du varit usel på?
3. Vilka låtar har du memorerat helt?
4. Kommer du oftast för tidigt eller för sent till möten?
5. Vad önskar du att din hjärna var bättre på?
6. Vad har du skapat som du är mest stolt över?
7. Vad håller dig vaken om nätterna?
8. Vad är du mest osäker över?
9. Vad ångrar du att du inte gjorde eller började med när du var yngre?
10. Vad innehåller ett bra liv?

Sandor slash Ida av Sara Kadefors

Originaltitel: Sandor slash Ida

Sidor: 283 (Pocket)

"Hon är snygg och populär. Han är en nobody.

Hon bor mitt i Stockholms city. Han i en håla utanför Göteborg.

Hon sitter i timmar på kafé med sina polare. Han ägnar all tid åt dansen.

Hon har tröttnat på sex. Han är oskuld.

Hon kallas för bimbo. Han för bögjävel.

Hon hatar sitt liv. Han hatar sitt liv.

Hon heter Ida. Han Sandor."

Det här är en sådan gång då jag sett filmen flera gånger om, men aldrig tidigare läst boken. Jag har alltid velat göra det och nu är det äntligen gjort.
Jag tycker, så långt mitt minne håller, att de var ganska lika ändå. Ibland ändras ju löjligt mycket från bok till film men här kände jag igen det mesta. Fast boken är bättre kan jag säga nu, och då tycker jag ändå väldigt mycket om filmen.

Jag känner att jag kommer närmare karaktärerna i texten. Men så är det väl oftast, det är svårt att undvika att något går förlorat. Här i boken känns allt otroligt äkta och uppriktigt. Det är skitigt och djävligt och svårt. Precis som livet är ibland.

Det är nog faktiskt en bok jag kan tänka mig att jag kommer komma tillbaka till någon gång under livet. Jag har i alla fall blivit väldigt sugen på att se filmen ännu en gång.

Hetta av Jane Harper

Originaltitel: The Dry

Sidor: 335 (Inbunden)

"Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet.

Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen."

Vilken debut! Här var det inte tråkigt eller långsamt en sekund från det att jag började läsa!

Man känner verkligen den australiensiska hettan mellan bladen, det går nästan att känna hur kläderna klibbar fast mot huden och hur nerverna sitter utanpå den hos varenda människa i det lilla samhället Kiewarra. Den starka gruppmentalitet som bildas när alla känner alla och tror att de sitter på sanningen och inte kan ha fel.

Både berättelsen i nutid och den i dåtid är väldigt spännande. Tillsammans lägger de sakta ihop pusselbitarna som bidrar till att lösa allt. Men vägen dit är verkligen inte lätt för Falk, eller för mig som läsare för den delen. Jag kastas runt bland alla olika teorier och vet inte vad som är sant förrän författaren vill att jag ska veta det.
Falk är en karaktär som jag tycker riktigt bra om. Han försöker göra det rätta och handskas oftast med problem på ett vettigt sätt känns det som. Visst har han en del problem, men han verkar ändå vara en bra kille.

Jag håller tummarna för att Jane Harper skriver mer, jag vill definitivt läsa fler böcker av henne!

Allt det du måste av Sylvia Lidén Nordlund

Originaltitel: Allt det du måste

Sidor: 282 (Kartonnage)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Mia fyller snart fyrtio och lever ett vanligt liv, men ett liv som behöver förändras. Hennes höga ambitioner gör att hon kommit på kant med en äldre kollega på förskolan där de arbetar. Försåtlig mobbning och utfrysning tar vid och trappas snart upp. Chefen är ung och ny och har svårt att hantera situationen. 

Mias vånda och ångest växer; över arbetssituationen, över tonårsdottern som har svårt att finna sig tillrätta i sin nya skola och över maken som mest har fokus på sig själv och sitt arbete. Prövningarna tvingar Mia att stanna upp och se över allt hon tror att hon måste. Serena, väninnan och ljuspunkten, ger henne en matlagningskurs och en bok i present. Mannen Mia möter på kursen och visdomsorden hon hittar i boken, blir ögonöppnare som för henne till en punkt där det inte längre finns någon återvändo till hennes gamla liv."

Nu när jag precis läst ut Allt det du måste och ska börja skriva om den slår det mig att den nog tillhör en sorts böcker jag inte läser så ofta. Där det mest är vardag, ett vanligt liv, där det finns problem som många brottas med i verkligheten också. Inga mord, ingen stor kärlekssaga, ingen magi. Bara det vanliga livet och de verkliga känslorna. Med det menar jag inget negativt. Det slog mig bara när jag satt och tittade på bokhyllorna att det är inte många sådana böcker som slåss om utrymmet där. Men de behövs ju också.

Det känns som att det är en berättelse skriven med värme, som att författaren verkligen bryr sig om Mia och vad som händer med henne. Och tack vare att jag kan känna igen mig på vissa punkter så gör jag det också. Det kanske är en liten åldersskillnad mellan mig och Mia men när hon får sina panikattacker så vet jag precis hur det känns, när det känns som hela världen snurrar och när hon funderar på att göra stora förändringar så vet jag precis hur de osäkra tankarna flyger runt och strör tvivel omkring sig.

Trots att den tar upp en del jobbiga känslor och situationer så känns den hela tiden luftig och lätt att läsa. Det här är första delen i vad som ska bli en trilogi om Mia och hennes utveckling och det verkar som hon har mycket nytt och omtumlande att se fram emot i kommande böcker.

Vassa föremål av Gillian Flynn

Originaltitel: Sharp Objects

Sidor: 278 (Inbunden) 

"Efter en lång tids frånvaro är journalisten Camille Parker tillbaka i sin gamla hemstad. Hon är ditskickad av sin arbetsgivare, en tredje klassens Chicago-tidning för att rapportera om två unga flickors försvinnande. Camille är motvilligt inhyst i sitt föräldrahem, där hon på nytt konfronteras med sin distanserade mamma och den brådmogna trettonåriga halvsyster hon knappt känner. 

Hemsökt av mörka händelser ur det förflutna, och samtidigt bekymrad över det olustiga grepp hennes syster tycks ha om stan, brottas Camille med samma gamla behov av att bli accepterad som plågade henne under uppväxten.

När ledtrådar visar sig bli återvändsgränder identifierar sig Camille allt mer med de unga offren. Och till sist inser hon att hon inte har något val: Hon är tvungen att nysta upp sitt såriga förflutna om hon ska kunna klara sig ur den här hemkomsten med livet i behåll."

Jag har dragit mig för att läsa Vassa föremål. Varför vet jag egentligen inte, det kändes bara som att jag skulle bli besviken av någon anledning. Jag har alltid tyckt att den låter bra, men något gjorde mig tveksam.

Nu kan jag meddela att jag hade väldigt fel! Det här är faktiskt den bästa bok jag har läst av Flynn. Utan tvekan. Så djäkla mörk, spännande och hemsk precis hela tiden. Det finns som inga ljusa, hoppfulla andningspauser, det är nattsvart rakt igenom.

Jag har också länge funderat över titeln. Beskrivningen säger inget om vad den anspelar på. Men det blev verkligen förklarat och där kan jag säga att det blev lite jobbigt att läsa.

Bra var den i alla fall! En väldigt positivt överraskning!

Helgläsning

Trevlig helg på er! Hoppas den blir fylld med läsning och sol. Själv ska jag jobba lite men inte hela helgen. Så det finns tid för läsning och förhoppningsvis soliga promenader. Jag koncentrerar mig på två böcker just nu. Dels är det Allt det du måste av Sylvia Lidén Nordlund, den är jag snart färdig med. Dels är det Glaskroppar av Erik Axl Sund. Den har jag knappt börjat på men jag ser fram emot att dyka ner djupare i den!

Vad läser ni i helgen?

Reasons She Goes to the Woods av Deborah Kay Davies

Originaltitel: Reasons She Goes to the Woods

Sidor: 249 (Pocket)

"Pearl can be very, very good. More often she is very, very bad. But she's just a child, a mystery to all who know her. A little girl who has her own secret reasons for escaping to the nearby woods. What might those reasons be? And how can she feel so at home in the dark, sinister, sensual woods, a wonder of secrets and mystery? Told in vignettes across Pearl's childhood years, Reasons She Goes To The Woods is a nervy but lyrical novel about a normal girl growing up, doing the normal things little girls do."

Jag såg den här boken på Instagram någonstans efter att jag startade mitt konto där igen. Älskade titeln, kollade upp den på BookDepository och beställde den nästan direkt. Så jag hade inte hört något om den och visste inte alls vad jag skulle förvänta mig. Men ibland är det bra att chansa och bli överraskad.

Reasons She Goes to the Woods är en väldigt annorlunda berättelse i mitt tycke. Den berättas med kapitel som bara är en sida långa. Vänster blad har titeln på kapitlet, höger blad har själva kapitlet och så fortsätter det hela tiden. Och de här små styckena är fragment av Pearls uppväxt.

Man märker ganska snart att något inte står rätt till, först med Pearl själv, sedan även med hennes mamma. Det är ingen lätt uppväxt och ingen lätt och glädjefylld bok att läsa. Men den är fascinerande och jag läste ut den under en dag. Jag kunde inte sluta tänka på den de gånger jag la undan den och så fort jag kunde var jag tillbaka och läste. Ville veta hur allt skulle sluta, om det fanns något ljus i slutet av tunneln.

Den kommer nog stanna med mig ett bra tag. Det är en sådan bok som man tänker på även efter att sidorna tagit slut.  

Jack of Spades av Joyce Carol Oates

Originaltitel: Jack of Spades

Sidor: 243 (Inbunden)

"Den hyfsat framgångsrike författaren Andrew R. Rush börjar få spader av att stå i skuggan av Stephen King. Räddningen blir att under whiskyns påverkan och när resten av familjen sover förvandlas till den våldshyllande, misogyne och extremt hemlige pulpförfattaren Jack of Spades.

En dag hittar hans dotter ett exemplar av Jack of Spades böcker och börjar ställa obekväma frågor. När en läsare i samma veva hör av sig och hotar att stämma Rush för plagiat tappar han besinningen och börjar snart agera som om han hade huvudrollen i någon av pseudonymens mest skruvade romaner."

Äntligen har jag läst mer av Oates! Det var på tiden. När den här kom ut och jag läste handlingen var det självklart för mig att hoppa på den så fort som möjligt.

Och det påminde mig verkligen om varför jag tycker så mycket om Oates. Språket, handlingen, varje sida är ett nöje att läsa. Att det handlar om en författare som sakta verkar bli galen och att boken sen slänger massa blinkningar till favoriter som King och Koontz...vad mer kan jag önska mig?
Det är inte rent ut skräck, men väldigt obehagligt ändå. Jag har nog aldrig tidigare läst en bok där jag märkt så snabbt att något inte är rätt med huvudpersonen trots att det mesta verkar vara normalt. Det var riktigt bra gjort!

Nu är jag verkligen jättepepp på att läsa ännu mer från henne och då är det ju tur att jag har flera böcker olästa i hyllan. Vilken kan det vara dags för härnäst? Blonde kanske?

Leona - Tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Originaltitel: Leona - Tärningen är kastad

Sidor: 364 (Inbunden)

Serie: Leona (del 1)

"Leona - Tärningen är kastad är den första boken om Leona, en kriminalroman om att våga bryta normer, livsval och skamlös brottslighet i ett regntungt, ruggigt Stockholm. 

En sjuårig flicka går naken och blodig mitt på blanka förmiddagen in på en bank i centrala Stockholm och lyckas få med sig ett miljonbelopp därifrån. Det osedvanliga rånet väcker snabbt stort uppseende. Den unga Leona Lindberg, brottsutredare vid Roteln för Grova Brott vid Citypolisen, får ärendet på sitt bord. Utredningen innehåller en rad märkliga omständigheter och spåren visar sig så småningom leda åt ett oväntat håll.

 Leona är erkänd för sin yrkesskicklighet och samtidigt en udda fågel inom poliskåren, en kontroversiell outsider och ensamvarg som inte drar sig för att ta till ibland rent våghalsigt oortodoxa metoder om de helgar hennes syften."

Det här är en bok jag hört otroligt mycket gott om men det har tagit ganska lång tid för mig att äntligen plocka upp den. Men när jag väl gjorde det läste jag den i ett sträck!

Egentligen är det underligt att jag tyckte så mycket om den. Den handlar om en polis som jag inte kan sympatisera med överhuvudtaget. Hon beter sig på ett sätt jag inte förstår och hennes handlingar är inte vettiga för fem öre. Jag blir irriterad på henne och pulsen steg mer än en gång på grund av hur egoistiskt hon tänker. Trots det så var det riktigt jäkla spännande och jag kunde som sagt inte lägga ner den.

Jag hade egentligen inga planer på att läsa mer än en bok om Leona men nu kommer jag ju bli tvungen att någon gång plocka upp fortsättningen för att få veta hur allt går!