Glaskroppar av Erik Axl Sund

Originaltitel: Glaskroppar

Sidor: 381 (Inbunden)

Serie: Svart Melankoli (del 1)

"En självmordsvåg sköljer över Sverige. Runt om i landet tar unga människor livet av sig på de mest makabra sätt. Det de har gemensamt är ett djupt intresse för enmansbandet Hunger. Hunger lever sitt liv någonstans i samhällets periferi. Tillbringar dagarna i sin nedgångna lägenhet med att skriva, ordna konserter och skapa sin märkliga och skoningslösa musik. 

Tillförordnade kriminalkommissarien Jens Hurtig utreder de brutala, sorgliga och förbryllande självmorden. I de dödas ägo har man funnit gamla kassettband, hemmainspelade blandband från mitten av 80-talet, som alla visar sig ha tillhört en Aiman Chernikova. Vad har hon med de döda ungdomarna att göra?"

Här var det inte mycket ljus och hopp alls...Herregud vilken mörk bok! Jag skrev att Vassa föremål av Gillian Flynn var mörk men det här var nog ännu värre. Den är spännande och går snabbt att läsa men det är faktiskt jobbigt flera gånger. Det är smärta, sorg, hopplöshet, svek, allt möjligt hemskt.

Berättelsen hoppar mellan flera olika berättarröster och ibland blir det lite rörigt i mitt huvud trots att varje nytt kapitel är märkt med personens namn och om det är nutid eller några år tillbaka. Jag tror det är Hungers kapitel som förvirrar mig eftersom man inte har någon klar uppfattning om vem som är bakom dem.

Men det jobbigaste för mig är hur mycket självskadebeteende det är i berättelsen. Jag kan läsa om mycket utan att må dåligt men just det har jag faktiskt svårt med. Det är för jobbigt så jag fick skumma förbi en del partier och har du planer på att läsa boken men vet att du också har svårt eller mår dåligt av just det, kanske du borde tänka en gång extra.

Så vitt jag vet skulle det här bli en trilogi, men jag har inte hört något alls om bok nummer två trots att det är ganska länge sedan Glaskroppar kom ut. Är det någon som vet hur det ligger till?