Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indridason

Originaltitel: Reykjavíkurnætur

Sidor: 261 (Inbunden)

"Ensamvargen Erlendur Sveinsson har precis tagit polisexamen och jobbet som polis i Reykjavik är tufft. Våld, brott och misär präglar numera hans vardag. Han kan inte släppa ett ouppklarat dödsfall. En uteliggare han ofta stötte ihop med på nätterna har hittats död i ett dike. Ingen bryr sig om vad som egentligen hänt. Men mannens öde griper tag i Erlendur och jakten på sanningen om vad som skett kommer att föra honom djupt in i Reykjaviks mörka undre värld."

Deckare och Island, två riktigt bra saker tillsammans. Jag har mest gillat Indridasons böcker när jag lyssnat på dem för flera år sedan. Sedan minns jag att jag läst någon men inte fastnade lika mycket som när jag lyssnade. Men den här var faktiskt bra även som läst! Konstigt att det kan vara så olika.

Nätter i Reykjavik är i alla fall otroligt lättläst. Sidorna bara försvinner och allt flyter på. Det är intressant med ouppklarade fall och försvinnanden tycker jag. Det gör hela historien ännu mer fascinerande, när Erlendur börjar pussla ihop bitar från saker som hänt tidigare för att lösa saker i nutid. Man får läsa lite om hans privatliv också men det är helt ärligt inget som fastnar i mig direkt. Det här är ju tidigare i hans liv, så jag minns inte från de andra böckerna om hur allt löser sig till slut. Men som sagt, den delen av boken är inte den bästa. Det bästa är hans egna polisarbete, ledtrådar och lösningar. Det är det som driver historien framåt.

Kanske är det dags att fortsätta lyssna på den här serien igen?