onsdag 20 april 2016

Det enda rätta av Charlotte Rogan


Originaltitel: Now and Again
Sidor: 541 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från  Bookmark förlag, tusen tack!
"En dag råkar kontoristen Maggie Rayburn stoppa på sig ett hemligt dokument. Det är knappt avsiktligt, men den lavin av händelser som stölden utlöser gör annat återkalleligt. 
Samtidig i Irak, har kapten Sinclair utfärdat en förhastad order - med dödlig utgång. Ändå är det ingenting mot vad hans försök att ställa saker till rätta kommer att leda till.
Det enda rätta är en spänningsroman om sanningens fatal konsekvenser. När maktmissbruk ställs mot civilkurage sätts lojaliteter på prov - frågan är bara hur långt en människa kan tänka sig att gå för det hon tror på?"
 Ibland läser man en bok som man vet är bra, det är bara det att boken är fel för en själv. Just så är det för mig med Det enda rätta. Den är bra skriven och otroligt lättläst trots sitt höga sidantal. Men handlingen passar inte mig helt och hållet.

Boken är indelad i kapitel, sedan är kapitlen indelade i små mindre delar där olika personers synpunkt får komma fram. I första kapitlet till exempel får vi lära känna Maggie Rayburn, hennes familj plus några andra medlemmar från samhället som också hör ihop med historien.
I andra kapitlet hoppar vi till Irak, där de små delarna är olika soldaters berättelser. För mig hade det personligen fungerat bättre om Maggie och karaktärerna i hennes närhet fick behålla boken för sig själv. Då hade de kunnat växa mer i mina ögon och den sidan av historien hade fått en chans att bli djupare. Det är den delen av berättelsen tycker jag allra bäst om, Maggie och hennes nya vilja att göra något gott i världen. Jag förstår inte alltid hennes val men jag tycker om att läsa om henne och hennes familj.

Soldaterna kommer jag aldrig riktigt inpå livet. Och kanske är det väldigt svårt. Jag menar, de har sett och varit med om hemska saker som jag aldrig kommer kunna få grepp om. När de kommer hem är de alla traumatiserade på olika sätt. Det blir väldigt svårt för mig att komma tätt inpå dem och förstå dem då.

Boken ställer många intressanta frågor, utan att direkt ge några svar på dem. Hur långt ska man egentligen gå för att få fram sanningen? Hur mycket ska man offra? Det är tankar som läsaren lämnas med när sista sidan är slut. Så jag rekommenderar den absolut, den är bra och läsvärd, det här var bara en sådan gång då det inte klickade just för mig.

8 kommentarer:

  1. Det är verkligen sådär med visa böcker. De är ren objektivt bra men inte riktigt ens personliga "cup of tea". Men jag ska nog ge denna en chans :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag absolut att du ska göra! :)

      Radera
  2. Böcker som avslutas med obesvarade frågor är ganska jobbiga tycker jag, men oftast bra. Det är ofta sådana böcker som jag minns flera år senare. Jag gillar dock inte sättet boken är skriven på, med kapitel som är uppdelade i mindre delar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan verkligen vara både och :). Visst är det intressant när man får fundera vidare själv men oftast vill jag ha ett ganska stängt slut.

      Radera
  3. Låter lite rörigt, men det kanske knyts ihop längre fram.

    SvaraRadera
  4. Den här boken väntar på att bli läst på mitt nattduksbord. Ska bli spännande och se hur jag upplever den😉

    SvaraRadera