Glastronen av Sarah. J. Maas

Originaltitel: Throne of Glass

Sidor: 399 (Inbunden)

Serie: Glastronen (del 1)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"I kungadömet Adarlan - där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand - kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott. 

Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling - mördare, tjuvar och soldater - blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.

Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda. Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld."

Det här är en bok som varit otroligt populär på utländska booktube-kanaler ganska länge. Ja, inte bara den här boken utan hela serien. Det är många som älskar den. Jag har de tre första böckerna på engelska, men eftersom jag fick den här på svenska så valde jag att läsa den versionen. De andra kommer jag nog fortsätta med på engelska istället för att vänta på översättningar.

För jag vill fortsätta nu på en gång helst! Jag fastnade direkt i den här världen och hade jag inte haft lördagsjobb hade jag suttit uppe hela natten mellan fredag och lördag för att läsa ut den. Nu blev det istället att jag satt till sent på lördag natt och efter det så drömde jag till och med om den, så mycket trivdes jag i Celaens sällskap!
Och jag gillar henne verkligen, även om jag önskar att hon hade fått visa ännu mer av sin kick-ass-sida. Hennes självförtroende hade det inte skadat att få låna lite av. Men samtidigt som hon är den här fruktade lönnmördaren så finns det så mycket mer i henne också. Sorg, värme och medmänsklighet som visar sig på olika sätt. Dessutom älskar hon att läsa!

Kärlekstriangeln, för så klart finns det en sådan, är väl inget nytt egentligen men jag är okej med det den här gången. Även om jag är övertygad om att den här historien hade varit grym också utan den.
Men med det sagt, så jag tycker verkligen om boken. Tanken på en så här ung, framgångsrik, lönnmördare är fascinerande. Vad det säger om mig tänker jag inte fundera djupare på...
Själva mysteriet med morden som börjar ske på slottet älskar jag! Humorn som finns mitt i allt det mörka får mig att le stort och det är ett sant nöje att ignorera den verkligen världen med hjälp av Adarlan och alla invånare, goda som onda.

Jag ser verkligen fram emot att fortsätta serien, många verkar tycka att böckerna bara blir bättre och bättre och jag hoppas det stämmer! I så fall har jag något otroligt bra som väntar på mig.