måndag 11 april 2016

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström


Originaltitel: Mannen mellan väggarna
Sidor: 308 (Inbunden)
"Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna försvinner från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma bostad.
Alla är förbryllade. Var har kroppen varit gömd? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten?
Samtidigt sker allt underligare saker. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig stank sprids i huset. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna."
Jag blir alltid så glad när jag ser en ny bok som kan räknas till skräck/rysare, och extra kul är det när det är en svensk författare! Den här hör väl mer till den senare kategorin.

På sätt och vis påminner Mannen mellan väggarna lite om Inga kelgrisar, inga styvbarn även om den inte riktigt når upp i samma klass för mig. Vi får följa olika personer i ett lägenhetshus där inte allt står rätt till. När en man sedan hittar sin fru död i hallen efter att hon varit försvunnen i två veckor blir det verkligen uppenbart att det finns hemligheter som invånarna inte förstår.

Men störst utrymme får Alva, en av döttrarna i den nyinflyttade familjen. Hon är nio år och något av en ensamvarg. Av korta glimtar förstår jag som läsare att något hände mellan hennes pappa och mamma, och pappan sitter nu inlåst. Något som Alva själv inte får ordentligt förklarat för sig och det här bygger upp ett starkt ogillande mot mamman. Och när Alva, som verkligen fascineras av det övernaturliga och inte är rädd för något, hör knackningar i väggarna blir hon riktigt nyfiken...

Det här är en väldigt obehaglig berättelse. Faktiskt mycket på grund av Alva, hon är verkligen inte som alla andra barn och fast jag förstår varför hon tänker som hon gör så är det verkligen obehagligt. Det kryper i mig när jag läser vissa av hennes tankar. Sedan finns det något annat också, något som döljer sig i huset, där ingen egentligen är så ensam som man tror. Jag är ju inte superlycklig över att bo i lägenhet just nu kan jag säga.

Tyvärr tappar den mig lite på slutet, det är för öppet för mig. Jag hade velat ha ett mer ordentligt avslut. Men den är absolut läsvärd om man är ute efter en obehaglig, svensk rysare!

4 kommentarer:

  1. den verkar intressant den ska jag läsa.

    SvaraRadera
  2. Har inte läst Inga kelgrisar än, så jag måste nog göra det. Kanske jag ska läsa den här först om den andra är aningen bättre. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan nog vara en bra idé :). Inga kelgrisar är ju en stor favorit här, men den är mer vidrig än den här boken :p

      Radera