Fjärilar på min hud av Rebecka Kvist

Originaltitel: Fjärilar på min hud

Sidor: 140 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Vombat förlag, tusen tack! 

"Liv har just lämnat gymnasietiden bakom sig. Nu kan äntligen börja leva ett självständigt liv. Men hur gör man? Figuren bakom spegelglaset säger "Du måste hända". När Liv möter Lina blir allt levande, men fjärilen är fortfarande kvar i förändring. Liv är rädd för att leva, rädd för att ge sig av, för hon har lärt sig att den som går kommer inte tillbaka. Boken handlar om Liv, men också om han som försvann. Och hon som kom."

 Det här är en väldigt vackert skriven berättelse om Liv, och om att hitta sitt eget liv. Vad som driver en, vem man är, vad man vill göra. När man precis slutat gymnasiet och kanske är något av en ensamvarg kan det vara svårt att känna att man har en plats, ett mål. Det är så Liv känner. Hon bor tillsammans med sin mamma i en lägenhet, sin pappa kommer hon knappt ihåg. Han stack när hon var liten.

Det absoluta bästa med den här boken är språket, det är så vackert och skört på samma gång. Varje meningen känns välarbetad och förmedlar känslorna riktigt bra. Trots att det handlar om något väldigt verkligt, vardagligt, så ligger det en drömsk känsla över det hela. Kanske är det på grund av Livs spegelbild som ibland verkar leva ett eget liv, så jag aldrig riktigt är säker på om hon håller på att tappa greppet om verkligheten eller om det faktiskt är något som händer. Det är en underlig balansgång men jag bara följer med.

Dessutom är det uppfriskande med en bok där kärleken är mellan två tjejer, det är sällan jag läser böcker där så är fallet. Det gör den ännu bättre.
Letar du en bok som med ett poetiskt språk som har ett djup och samtidigt beskriver livet borde du plocka upp Fjärilar på min hud.

"Det är hon som har fjärilstatueringen, men jag har riktigt fjärilar över hela min hud. Jag känner deras fladdervingar under mina kläder."