Bro bro breja av M.J. Arlidge

Originaltitel: Pop goes the weasel

Sidor: 371 (Inbunden)

Serie: Helen Grace (del 2)

Recensionsexemplar: Från Lind&CO, tusen tack!

"En man som levt ett till synes skötsamt liv hittas död i ett industriområde. Någon har skurit ut hans hjärta och lämnat det i en kartong utanför familjens ytterdörr. Det är det första offret. Och kriminalkommissarie Helen Grace anar att det inte är det sista.

Snart hittas mycket riktigt ett andra offer. När en tredje man dör på ett liknande sätt är det tydligt att det handlar om en seriemördare. Vilken är den gemensamma nämnaren? Kan mördaren spåras via den chattsida där män diskuterar och betygsätter prostituerade?

Men den krävande mordutredningen är inte det enda som Helen har på sitt bord. Hon försöker också återhämta sig efter systerns död samtidigt som hon tvingas navigera mellan blindskären på polisstationen, där inte alla vill ha henne kvar.

Hon känner vreden bakom morden, men det går inte att föreställa sig hur instabil mördaren är, eller vad som väntar Helen i slutet av jakten..."

För det första, jag måste säga att jag verkligen gillar titlarna på den här bokserien. Första boken är Ole dole, och nu Bro bro breja. Jag ser fram emot att få veta vad en tredje bok kan tänkas heta!

Så, till själva boken. Jag tyckte väldigt mycket om Ole dole och hade alltså ganska höga förväntningar på uppföljaren. Med tanke på hur spännande och mörk första var så hoppades jag att författaren skulle kunna fortsätta på samma spår. Och det gjorde han verkligen. Det är så mycket mörker och mänsklig skit i Bro bro breja. Inte bara morden, men sånt som döljs bakom fasaderna på "perfekta" familjer, irriterande journalister och chefer som står i vägen. Det är vissa gånger jag bara vill slänga iväg hela boken för att folk beter sig så dumt och blundar för det idiotiska i vissa val.
Men det är inte menat som något dåligt, tvärtom, det betyder att den når fram och trycker på mina knappar. Precis som en bra bok ska göra.

Helen Grace tycker jag bara bättre och bättre om, hon har verkligen sina egna demoner att slåss med och sina lite annorlunda sätt att få ut stressen på. Men det gör henne intressant, det är uppfriskande med något nytt när det gäller huvudpersonen i en deckare.

Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "men bara ett kapitel till...". Det är en riktig bladvändare och jag rekommenderar den verkligen!