Skäl att fortsätta leva av Matt Haig

Originaltitel: Reasons to stay alive

Sidor: 223 (Inbunden)

"Vid 24 års ålder rasade Matt Haigs värld samman då han drabbades av en svår depression med ångest och självmordstankar. Detta är den sanna historien om hur han tog sig igenom krisen och lärde sig leva igen.

Skäl att fortsätta leva är en rörande, rolig, ömsint skildring av hur depression och ångest förändrar ens sätt att vara och tänka. Genom att ärligt och insiktsfullt berätta om sina egna erfarenheter och vad som gav honom livslusten tillbaka ger författaren inspiration och hopp till alla som kämpar mot mörkret."

Jag blev genast nyfiken på den här boken, eftersom jag tycker det är så viktigt att ämnet tas upp. Depression, ångest, alla psykiska sjukdomar som folk skäms för att ha. Därför blir jag så glad när någon delar med sig av sina erfarenheter så här, och gör det med målet att folk ska kunna se att de inte är ensamma.

Det gör Matt Haig väldigt bra tycker jag. Han har verkligen varit nere i ett mörker och kan beskriva det bra, med mycket värme. Och trots att han varit nere i det här mörkret lyser livsglädje igenom hans ord, och på något vis en humor som passar in trots det tunga ämnet. Det är en väldigt lättläst bok också, kapitlen är korta. Det är inte så mycket medicinsk fakta om sjukdomarna utan det är författarens egna erfarenheter, vad som gjorde att han hamnade där, hur ljusglimtarna i livet började leta sig tillbaka och hur han har det idag.

Vissa delar kände jag igen mig i, speciellt ett stycke när han skulle ta sig till mataffären själv. Då var det ungefär som att han beskrev mig för några år sedan bara, jag kommer så väl ihåg den paniken. Men så skrev han något som fick mig att inse att jag ändå hade ett hjälpmedel som han inte hade, mobilen. När han skulle gå var mobilerna fortfarande inte lika vanliga som de är nu. Att gå ensam till affären för honom var verkligen att gå ensam. Jag använde/använder ofta min mobil som en säkerhetslina och jag vill inte ens föreställa mig att ha behövt ta mig igenom mycket av det jag gjort utan den som "sällskap".
Andra gånger satt jag bara och fotade sidorna för att det var så bra skrivet.

Letar du en lättläst men ändå väldigt bra skriven bok om just depression och ångest kan jag rekommendera den här. Nu är det ju så att alla upplever sjukdomarna olika, men även om man inte känner igen sig i allt kan det vara skönt att läsa något där några saker träffar en rätt i hjärtat. I alla fall är det så jag fungerar.

Till sist så vill jag avsluta med ett favoritstycke, som passar in så bra på mig. För även om jag dras med ångest och ett eget mörker ibland så är jag ändå glad att jag faktiskt kan känna, allt.

"Folk lägger så stor vikt vid tanke, men känsla är lika grundläggande. Jag vill läsa böcker som får mig att skratta och gråta och frukta och hoppas och triumferande boxa med handen i luften. Jag vill att en bok ska omfamna mig eller ta mig i nackskinnet. Jag har inte ens något emot att bli boxad i mellangärdet. Vi är här för att känna. 

Jag vill ha livet. Jag vill läsa det och skriva det och känna det och leva det. 

Jag vill känna allt jag kan känna, under så mycket som möjligt av den tid vi har i denna existens som inte är mer än en blinkning."