Karl Davidsson & jordens undergång av Nils Mårtensson

Originaltitel: Karl Davidsson & jorden undergång

Sidor: 225 (Häftad) 

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"En morgon möts mänskligheten av en överraskande nyhet. Jorden har fått ett bästföredatum. Undergången är nära. Till råga på allt förväntas julhandeln slå nytt rekord i år igen. Förbryllad över hur den årliga paketkommersen ständigt kan slå nya rekord går dataingenjör Karl Davidsson för att borsta tänderna.

Han vill inte riskera att komma för sent till jobbet. En morgonrutin är ju bara en rutin om den följs till punkt och pricka, som Karl Davidssons pappa, och hans pappa före honom, alltid brukade säga.

Föga förvånande väntar en förändrad verklighet Karl när han kliver utanför dörren. Reagerar emellertid mänskligheten som förväntat på den stundande apokalypsen? Och kommer någon lyssna på Karls idé om hur den kan stoppas?"

 En bok som heter något med jordens undergång och dessutom beskrivs på baksidan som en feelgoodroman är ju ganska svår att inte bli nyfiken på. Hur sjutton går det ens ihop??

Läser man om Karl Davidsson får man svaret. Det är en karaktär som påminner mig lite om en blandning mellan Backmans Ove och Big Bang Theorys Sheldon. Inte fullt ut, men lite. Det gör honom till en karaktär som egentligen är ganska svår att sympatisera med, men man förstår lite att han inte alltid varit så. Det fanns en tid när han faktiskt hade hopp om mänskligheten, men mänskligheten tog bort det hoppet så nu har han blivit en expert på att undvika onödiga sociala situationer.
Och trots att han är svår att sympatisera med hela tiden så har han något som gör att jag är intresserad, jag vill veta vad som pågår i hans hjärna.

Så, hur reagerar en sådan karl när han får höra om jordens undergång? Han blir ganska nöjd faktiskt, han får vara ensam på kontoret, ingen trängsel på tunnelbanan, folk är faktiskt vänliga och bryr sig om varandra när slutet närmar sig. Samtidigt går Karl Davidsson runt med lösningen på hur världen kan räddas, men är det värt det?

Jag sitter och fnissar för mig själv några gånger under läsningen. Speciellt under en utflykt till skogen som Karl och en vän gör, där har jag riktigt roligt. Så det är en lättsam bok att läsa samtidigt som den faktiskt snuddar vid en del allvarligare frågor; vad gör vi med vår planet och varandra, måste det till en undergång för att vi ska vakna upp för sent?

En liten pärla som jag är glad att jag fick chansen att läsa!