Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Sidor: 361 (Inbunden) 

"Britt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg där allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte början på en underbar vänskap. 

Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är reda att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo,"

Så, för ett tag sedan var Fredrik Backman upp till Kiruna för att rita lite i böcker åt folk. Tyvärr kunde jag inte vara där, men eftersom jag har vänner kvar där uppe lovade en av dem att få tag på en bok åt mig, självklart ritad i och signerad.
Sedan kom min vän och hälsade på i slutet av november, med boken inslagen som julklapp...Inser ni vilken självkontroll det har krävts att inte riva upp paketet innan julafton för att få tag på boken??

Nu kommer den här recensionen upp den andra januari, men jag började läsa boken den 25:e och läste ut den samma dag. Jag har älskat Backmans tidigare böcker, och jag älskar den här.

Jag kommer ihåg att många sa att det nog finns en liten Ove i oss alla efter att En man som heter Ove kom ut, men jag har nog mer en liten Britt-Marie i mig. Hon är mer extrem än mig så klart men likheterna finns där; det extrema kontrollbehovet, rädslan att folk skrattar åt en istället för med en, den där känslan av att man måste visa upp en perfekt fasad utåt, hur svårt det är att låta någon komma in under skalet och se den värme man faktiskt har.

Britt-Marie som känns igen från Min mormor hälsar och säger förlåt, kanske verkar vara en svår karaktär att tycka om. Men jag tycker om henne otroligt mycket. Och ju mer jag får berättat om hennes bakgrund, desto mer tycker jag om henne, och förstår henne.

Det är så många träffar rätt i hjärtat på mig när jag läser, och det är därför tårarna rinner lite då och då under tiden. För att han gång på gång skriver så att jag sitter där och tänker "åh..någon förstår det i alla fall..".
Det är det han gör så bra, Backman, han skriver så det känns. Det är inget krångligt språk med svåra ord som flyger rätt över huvudet på mig som läsare. Han skriver som det är, enkelt och tillgängligt, men samtidigt så otroligt vackert och berörande. Hans förmåga att växa mellan humorn och det vackra, eller kanske snarare väva in det vackra i humorn, det fascinerar mig fortfarande. Även i den här boken finns det stunder då jag sitter och skrattar högt utan att vara beredd på den känslosmäll han utdelar i raderna direkt efter.

Så, har du inte läst någon av Fredrik Backmans böcker än? Gör det, de är skrivna med så mycket värme och kärlek.