Under kupolen av Stephen King

Originaltitel: Under the Dome

Sidor: 1179

"Det är en vacker oktoberdag i den lilla staden Chesters Mill, Maine. Plötsligt kraschar ett litet sportflygplan in i en osynlig barriär strax utanför staden. Nästan samtidigt kör en timmertransport in i samma osynliga vägg. Något oförklarligt har hänt; ett kraftfält innesluter staden likt en gigantisk kupol. Inget kan komma förbi kraftfältet. Ingen kan ta sig in i staden och ingen kan ta sig ut. Invånarna i Chesters Mill är isolerade från omvärlden.

Det dröjer inte många dagar innan det lilla samhället börjar falla sönder. Stadens starke man, bilhandlaren och viceborgmästaren Big Jim Rennie, tar tillfället i akt och utser nya poliser som lyder hans minsta vink. Han har nämligen en hel del olika intressen att bevaka. 

Samtidigt lyckas USA:s armé nå fram till den f.d. armékaptenen och Irakveteranen Dale Barbie Barbara som den senaste tiden har jobbat som grillkock i staden. Presidenten vill att Barbie ska  försöka ta reda på vad det är som orsakar det oförklarliga kraftfältet. Ganska snart visar det sig  att Barbies undersökningar tar honom på kollisionskurs mot Big Jim Rennie."

Så, Herr King, för det första; tusen tack för den här underbara boken. De här 1179 sidorna märktes knappt av när jag väl satt mig ner och läste. Det är den bästa boken jag har läst i år och jag tror att det kommer bli svårt att slå den.
För det andra, så har jag lite lust att slänga boken på dig för att du krossade mitt hjärta om och om igen!!

Jisses, vilken bra bok det här var gott folk! Det är en tegelsten men som alltid när jag läser en bok av King så märker jag det knappt, sidorna flyger förbi och helt plötsligt är jag i slutet på boken.
Den här har det mesta, det är spännande och det är mänskliga monster som får det att krypa under huden på mig och gör så att jag sitter med nerverna på spänn stor del av läsningen.
Det är hemskt och sorgligt (ibland krossar King som sagt mitt hjärta) och samtidigt kan man le lite åt en del repliker som folk fäller när de försöker hålla humöret uppe under kupolen.

Jag hade läst någonstans att slutet skulle bli sådär överdrivet som det har en liten förmåga att bli när det gäller Stephen Kings böcker, så det var jag lite orolig för. Men utan att nämna något om vad som händer, så tycker jag inte det var så farligt. I mitt huvud fungerade det faktiskt bra.

Oh och jag måste säga att jag faktiskt älskar omslaget till den här boken. Jag blev så löjligt förtjust när jag insåg att det sitter en söt liten corgi och tittar på mig :).