Skumtimmen av Johan Theorin

"En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. 

Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal. 

Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.

Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han säga ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen."

Första boken jag läste av Theorin var Nattfåk och eftersom jag gillade den så mycket var det självklart för mig att köpa den här när jag hittade den billigt!

Jag tror jag gillade Nattfåk lite mer faktiskt, men det säger inte att Skumtimmen är dålig! För det är den verkligen inte. Theorin håller mig hela tiden nyfiken och precis när jag tror att jag har listat ut allt, så svänger han åt något helt nytt håll och överraskar mig med hur allt slutar.

Julia, mamman vars son försvann, hon gör verkligen så man känner med henne i sorgen. Det är fruktansvärt att ens försöka tänka sig alla känslor som måste rasa inom en när man inser att ens barn är borta. Och att sen inte få veta på flera år vad som hänt. Jag tycker om henne och att få se hur hon utvecklas genom boken.

Så finns den där känslan av att inte riktigt veta om det faktiskt pågår något övernaturligt eller inte  i berättelsen, det gör det väldigt spännande och precis sådär krypande som jag gillar när böcker är.
Fler böcker av honom vill jag läsa! Och nu när jag har praktik på en andrahandsbutik så håller jag hela tiden utkik när vi får in nya böcker. Man vet ju aldrig vad som kan dyka upp.