Bärnstenskikaren av Philip Pullman

Originaltitel: The amber spyglass 

Sidor: 507

"Allting började egentligen när Lyras farbror, lord Asriel, återvände till England med berättelser om mysterier och faror 1; och upptäckten av en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimrande ridåer kunde ana en annan värld. Kanske är barriären mellan olika världar av någon anledning förtunnad här. Lyra som är lika nyfiken som hon är orädd blir indragen i ett nervpirrande äventyr. Det för henne på svindlande färder mellan olika världar: Guldkompassens universum 1; som är Lyras eget, vårt universum och ett tredje som är härjat av vålnader och där hon träffar Will.

I Bärnstenskikaren, berättelsens tredje och avslutande del, drar det ihop sig till en kraftmätning av minst sagt episka dimensioner och Lyra och Will ger sig iväg på den mest skrämmande av alla resor. En färd som få författare vågat företa sig."

Jag insåg för någon dag sedan att jag hade glömt att skriva om den sista delen i Den mörka materian trots att jag har läst ut den för ett tag sedan. Börjar bli gammal och glömsk!

Nu blir det ganska kort, just eftersom det var ett tag sedan den blev utläst och jag kommer inte riktigt ihåg alla tankar jag hade.
Men första delen av boken fastnade jag inte riktigt för, det kändes inte lika spännande längre av någon anledning.

Det var först när jag tagit mig igenom en del av den som jag verkligen kunde uppslukas av det igen. Kanske väntade jag mig för mycket av den avslutande delen eller så var jag bara på fel humör när jag läste. Det är svårt att säga exakt vad det var som jag inte gillade lika mycket som de andra två böckerna.

Men det fick som sagt fart igen efter ett tag. Fast åh, inte alls glad över slutet. Varför säger jag självklart inte, om det finns någon som planerar att läsa själv. Det kan ju hända, trots att det känns lite som att jag var sist i världen med att läsa dem :).