Nattvandraren av Andrew Taylor

Originaltitel: The Anatomy of Ghosts

Sidor: 445

"London 1786. John Holdsworth har ingenting att förlora. Hans fru och son har drunknat i Themsen och själv står han på ruinens brant. När den rika änkan lady Anne Oldershaw kontaktar honom och erbjuder ett generöst arvode för ett uppdrag tvekar han inte. Johns uppgift är att bege sig till Cambridge för att bota Frank, änkans mentalt instabile son.

Väl i Cambridge väcks många frågor. Vad kommer sig Franks hjärnspöken av och vad hände egentligen den ödesdigra natten då en kvinna under okända omständigheter drunknade i lärosätets damm? Eller, för den delen, på studenternas hemliga middagsklubb? John förs in i en sluten värld som präglas av urgamla traditioner, hemlighetsmakeri men också farliga intriger. En värld där alla vet vikten av att bevara en hemlighet och ett brutalt brott lätt kan döljas."

Nattvandraren har varit min bussbok, fast jag får erkänna att jag fuskat och läst lite hemma också. Vilket väl är ett bra betyg! Jag har inte kunnat låta den ligga och vänta i väskan över helgen till exempel, den blev utläst på lördag.

Det jag gillar med den här berättelsen är just mysteriet, vad är det som hänt Frank som gjort honom galen? Vad hände med den döda kvinnan och vad är det för underligt sällskap studenterna går med i? Dessutom finns det ett litet drag av en spökhistoria som gör mig nyfiken.
Allt sådant intresserar mig genom hela boken.

Men, tyvärr var inte allt lika intressant. Själva karaktärerna fastnar jag aldrig för ordentligt. Jag känner inte med dem, och det tycker jag att jag borde göra. Speciellt med John själv som går igenom så svåra sorger. Det är inte det att jag ogillar dem, de är bara, mnje. Ja det var faktiskt just det ljudet mina tankar formade för att uttrycka känslan jag fick; mnje.

Jag har läst Det blödande hjärtat av Taylor förut, och den var mer av en fullpoängare än Nattvandraren.