...på att jag orkar fortsätta läsa Tystnaden i bruset av Patrick Ness faktiskt. Språket i den är skrivet ganska speciellt, och det tog för det första tid att komma in i. Men jag hade kommit över den störningen och tänkte läsa ut hela boken.
Tills igår kväll, för då kom jag till ett stycke som fick mig att må så illa. Jag satt i sängen och grät så jag såg helt förstörd ut sen. Och bara jag tänker på boken för tillfället så mår jag sådär illa igen och blir lika ledsen. Min sambo trodde ju jag hade blivit helt tokig igår när han kom för att lägga sig och jag satt och storgrät över en bok.
Visst har jag gråtit över böcker förut, men då har det ofta varit över situationer som varit sorgliga fast fyllda med kärlek. Det här var bara en grym, smärtsam och sorglig del, och hur udda det än låter så vet jag inte om jag kan ta upp boken igen och fortsätta.
Så, jag får fundera på det lite. Kanske känns det bättre ikväll, annars får den väl gå tillbaka till biblioteket utan att ha blivit utläst.
Usch, sådana böcker är jobbiga. Visserligen brukar de väl också lämna en med någon typ av insikt men blir man helt förstörd är det nog inte värt det. Jag läste två sådana böcker för några år sen och fick rådet av en kompis att helt enkelt inte läsa om det gjorde mig så ledsen. Det är nog nånting man får känna efter!
SvaraRaderaNej det kanske inte är det, det kanske behövs en paus och sen kan jag läsa den längre fram, när jag har glömt lite och kan hoppa över just det avsnittet.
RaderaVilka två böcker var det du läste?
Åh nej, den här ligger på min läslista... Nu är frågan om jag verkligen vill välja den. Pallar inte om det blir så hemskt, ens för en stund.
SvaraRaderaDet är en halv sida ungefär som fick mig att lägga bort den, men den lyckades pricka in något jag antagligen är lite överkänslig för. Åh, jag vet inte hur mycket jag ska säga heller, vill ju inte förstöra om du läser den sen!
Radera