"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar. "
Det är baksidetexten till Dyngkåt och hur helig som helst som jag precis läste ut. Boken består alltså av krönikor och blogginlägg av Mia Skäringer. Hon skriver öppet, ärlig och verkligt. Och det är så befriande att läsa! Jag tyckte verkligen om boken och ville inte att hennes ord och tankar skulle ta slut. Man kunde verkligen känna igen sig och det här kommer nog vara en bok jag går tillbaka till då och då, för att påminnas om verkligheten och hämta styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar