Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt"

Nu har jag läst ut Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En självbiografisk bok av Ann Heberlein. Och vilken bok sedan. Hon skriver om sin ångest, om sina självmordstankar och om sin sjukdom bipolär typ 2.

Det tog lite tid för mig att läsa ut boken, inte för att den var dålig, utan för att den var så psykiskt jobbig att läsa då och då eftersom vissa meningar och tankar hon har träffade så rätt i hjärtat på mig. Det var saker jag kunde känna igen mig i, tankar jag haft och känslor jag känt. Och just det var så jobbigt men samtidigt lättande att läsa. Till exempel det här citatet, det är något jag ofta tänkt själv; 

"Ibland misstänker jag att jag fortsätter vara olycklig - misslycklig - också för att det är tryggt. Det där nederlaget är något jag kan. Något jag känner igen. En kär gammal vän. Tryggt."

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en bok som hamnar bland mina favoriter. Tusen tack Ann Heberlein för att du delade med dig!