Jag är inte säker..

...på att jag orkar fortsätta läsa Tystnaden i bruset av Patrick Ness faktiskt. Språket i den är skrivet ganska speciellt, och det tog för det första tid att komma in i. Men jag hade kommit över den störningen och tänkte läsa ut hela boken.

Tills igår kväll, för då kom jag till ett stycke som fick mig att må så illa. Jag satt i sängen och grät så jag såg helt förstörd ut sen. Och bara jag tänker på boken för tillfället så mår jag sådär illa igen och blir lika ledsen. Min sambo trodde ju jag hade blivit helt tokig igår när han kom för att lägga sig och jag satt och storgrät över en bok.

Visst har jag gråtit över böcker förut, men då har det ofta varit över situationer som varit sorgliga fast fyllda med kärlek. Det här var bara en grym, smärtsam och sorglig del, och hur udda det än låter så vet jag inte om jag kan ta upp boken igen och fortsätta.

Så, jag får fundera på det lite. Kanske känns det bättre ikväll, annars får den väl gå tillbaka till biblioteket utan att ha blivit utläst.

Sju minuter över midnatt av Patrick Ness

Originaltitel: A monster calls   Sidor: 214

"Sju minuter över midnatt vaknar trettonårige Conor av att ett monster står utanför hans fönster och ropar hans namn. Men det är inte det monster Conor väntat sig monstret från hans mardrömmar, mardrömmarna han haft varje natt sedan hans mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Monstret i trädgården är annorlunda. Det är uråldrigt. Och vilt. Det har tre berättelser att berätta för Conor. Men det vill ha något fruktansvärt och hemskt i utbyte. Det vill ha sanningen."

Jag blev intresserad av den här boken efter att ha sett någon video på youtube där den nämndes, fast då var det den engelska versionen. Så när jag äntligen hittade den på biblioteket var det självklart att den skulle med.

På adlibris står det att den är för åldrarna 9-12. Men jag som är 24 blev otroligt berörd av den. Det är en så mörk och ändå fin berättelse. Om kärlek och rädsla och sorg.
Och bilderna i den är underbara, jag kunde sitta och studera dem ett bra tag innan jag fortsatte läsa.

Jag är glad att jag tog med den här boken hem, den var precis lika bra som jag trodde efter att jag hade sett videon om den på youtube.

Kajika av Akira Toriyama

Sidor: 210

"Kajika, huvudpersonen i Dragon Ball-tecknaren Akira Toriyamas nya manga, är en pojke som har uppfört sig illa alltför många gånger och därför drabbats av en förbannelse: han har fått en rävsvans. För att bryta förbannelsen och bli av med rävsvansen måste Kajika rädda livet på tusen människor. En av dem han räddar är Haya, en flicka som har stulit ett mycket ovanligt drakägg som bär på en stor hemlighet. Gangstern Gibachi är beredd göra vad som helst för att komma över drakägget, och anlitar yrkesmördaren Isaza, som påstås vara världens starkaste man, för att bekämpa Kajika och lägga beslag på drakägget."

Det här är alltså mangan jag skrev om som svar på veckans bokbloggsjerka :). Den fick jag postad till mig av  Bera efter förra veckans jerka! Stort tack för det!

Jag har verkligen aldrig läst manga förut, så det här blev min allra första. Och som första så tror jag den var väldigt lagom, det är ingen lång serie med böcker utan historien tar slut när sidorna är slut.
Först var det lite förvirrande att börja läsa bakifrån och det tog lite tid innan jag fick flyt i hur jag skulle hoppa mellan rutorna.

Men när jag väl kom in i det gick det snabbt :). Och det var en lite småspännande, rolig och charmig historia jag fick läsa. Min favorit är nog rävanden som följer efter Kajika.
Så nu har jag prövat på manga också! Det kanske inte är någon ny favorit men jag kan helt klart tänka mig att läsa mer :).

Tack igen Bera!

En väldigt speciell doktor

För snart 2 år sedan, när höstrusket hade gripit tag om mig som vanligt och jag var nedstämd, föreslog en vän till mig att jag skulle se en ny version av en gammal serie, en serie som handlade om en man som kan resa i tiden, en man som är den sista av sitt slag. Jag följde rådet och förväntade mig väl bara lite tidsfördriv, inget speciellt, jag hade nämligen fångat glimtar av den äldre versionen på tv och inte blivit så imponerad, det handlar så klart om Doctor who.

Sedan dök Christopher Eccleston upp på min skärm, med sitt härliga leende, sin glädje, sin smärta, sin ensamhet och sin kärlek till livet. Och jag var fast. Jag minns att min vän lite roat påpekade min besatthet när han märkte att jag såg flera avsnitt nästa varje dag. 

Doktorn är en utomjording, en timelord som kan resa i tiden tack vare sitt rymdskepp, sin TARDIS. Många gånger har han dykt upp på jorden och räddat människorna utan att de vet om det. 

Då och då byter han utseende och det gjorde mig väldigt orolig när jag fick ta del av det första gången. Jag var säker på att det inte gick att hitta en doktor som hade ett lika charmigt leende som Eccelston.
Jag är glad att jag hade fel, för då kom David Tennant, och han tog platsen som Doktorn med stort D i mitt hjärta. Det är avsnitten med honom som verkligen gett mig en plats att rymma till när jag behöver en paus från livet, då kan jag slå på ett avsnitt, hoppa in i hans TARDIS och flyga iväg genom tid och rum, till något som nästan garanterat inte är lätt eller bara glatt, men det är alltid helt otroligt.

”He's like fire and ice and rage. He's like the night and the storm in the heart of the sun. He's ancient and forever. He burns at the center of time and he can see the turn of the universe. And . . . he is wonderful.”
-  Säsong 3, avsnitt 9 : The family of blood

Den här serien är så mycket mer än bara äventyr i olika tider och på olika planeter, även om det så klart finns spänning, som till exempel med de berömda Weeping Angels som rör sig galet snabbt när man inte tittar på dem och som gjort mig paranoid för alla stenstatyer jag ser, don’t blink!
Men för mig är det främst en berättelse om ensamhet, om kärlek, om svåra beslut och om hopp när allt ser ut att vara förlorat. Doktorn vill aldrig behöva döda sina fiender, han letar alltid efter ett fredligt sätt och en av de saker som påverkar mig så mycket är den sorg och smärta som speglas i hans ögon när han måste ta till andra vägar för att rädda världar och liv. 

Jag minns en replik från ett tidigt avsnitt, när Eccleston fortfarande spelade doktorn, då var han lycklig, eftersom för en gångs skull under hans långa levnadstid behövde han inte förlora någon;

“Everybody lives, Rose! Just this once, everybody lives!”                      - Säsong 1, avsnitt 9: The empty child

Det här är anledningen till att jag är så fäst vid doktorn, trots allt mörker han sett och all ensamhet han upplevt, så älskar han liv! Och när han ler så att hans ögon nås av leendet, då kan man inte låta bli att smittas av den kärleken och glädjen.

Under säsongerna har han hunnit med att byta utseende en gång till, nu senast är det unge Matt Smith som fortsätter att i sin TARDIS hitta de som behöver hans hjälp. Avskedet till Tennant var faktiskt jobbigt för mig, men Smith har gjort ett bra jobb hittills; leendet och de talande ögonen finns där. Men hur bra det än är, så är det i Tennants tolkning min förälskelse är som störst. 

Så, precis när jag behövde det, kom doktorn in i mitt liv.

”The man who makes people better.”
- Säsong 3, avsnitt 12: The sound of drums

Det här inlägget är en del av Fiktiviteters Doctor Who-helg! 

Veckans bokbloggsjerka

Fredag! Dags för en bokbloggsjerka hos Annika igen :) Veckans uppgift är;

Berätta om en bok (eller flera) som du har fått, lånat, köpt, etc. den här veckan.

Jag har fått en Manga-bok i brevlådan den här veckan! Från Bera som var så snäll och skickade den åt mig efter förra veckans jerka :). Kajika heter den och handlar om pojke som fått en förbannelse över sig; han har fått en rävsvans och kan inte bli av med den innan han har räddat 1000 liv.

Det ska bli jättekul att läsa något som är så nytt för mig :).

Doctor Who-helg!

Nu är det äntligen dags! Fiktiviteters Doctor Who-helg kör i gång i morgon! Flera olika bloggar kommer bidra med inlägg och jag ser fram emot att läsa alla :). Själv kommer jag också vara med en sväng i morgon med ett litet inlägg.

Det ska bli så kul och intressant att se vad alla har skrivit. Jättebra idé av Fiktiviteter!

Här kommer schemat för helgen;

Lördag 22/9
10:00 Fiktiviteter

11:00 Tingsholmsbibliotekarien

12:00 Fiktiviteter

13:30 Helenas bokhylla

13:00 Beroende av böcker

14:00 Fiktiviteter

15:00 Vargnatts bokhylla

15:30 Fiktiviteter

16:00 Skuggornas bibliotek

17:00 Fiktiviteter

Söndag 23/9
10:00 Fiktiviteter

11:00 BokNea

12:00 Fiktiviteter

13:00 Tingsholmsbibliotekarien

14:00 Fiktiviteter

15:00 I Elinas hylla

16:00 Beroende av böcker

17:00 Fiktiviteter

I morgon kör vi! :) Don't blink! 

Bok söker nytt hem, bokbyte?

Jag har hittat en till bok som vill ha ett nytt hem, så jag tänkte höra här om det är någon som är sugen på att göra ett bokbyte? :)

Den bok som jag har att byta bort är;

Jaktsäsong av Mats Strandberg. En pocketbok jag köpte för att använda till Chick-lit kursen jag läste under sommaren. Nu är kursen slut och eftersom jag inte fastnade helt och hållet för den här boken kanske det finns någon annan som uppskattar den mer :).

Så finns det någon, lämna en kommentar :)