Mina lästa böcker del 4

Konstiga huset av Agatha Christie

Originaltitel: Crooked House

Sidor: 247 (Inbunden) 

Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack! 

"Det var en man som gick på en konstig väg.

Han fann en konstig slant på en konstig åkerteg.  

Han köpte sig en konstig katt som tog en konstig mus.  

Sen bodde de tillsammans i ett konstigt hus.

Tre Gavlar heter det konstiga huset i en av Londons mest fashionabla områden. Där bor tre generationer av familjen Leonides tillsammans i bästa sämja.

Men när familjens överhuvud, den ofantligt rike Aristide Leonides, dör under mystiska omständigheter förändras allt. Det står plötsligt klart att någon i familjen är en mördare, och misstankarna riktas omedelbart mot Aristides 50 år yngre änka. 

Men vem är egentligen skyldig, och varför har detta mord begåtts?"

Man tackar ju aldrig nej till en Agatha Christie bok! Men jag var faktiskt lite extra nyfiken på den här eftersom jag hade läst att det dels var en av hennes egna favoriter, och del för att hennes amerikanska förlag tydligen tyckte att upplösningen var så chockerande att de försökte få henne att skriva om slutet. Men Christie vägrade! Och nu efter att ha läst den kan jag nog tänka mig att den kunde chockera när den gavs ut.

I dag är slutet kanske inte lika ögonbrynshöjande, vi har väl (sorgligt nog) blivit lite mer härdade. Men, det gör den absolut inte till en dålig bok! Jag hade faktiskt fel om vem mördaren var ända fram till det avslöjades, trots att jag verkligen försökte lägga saker på minnet och logiskt komma fram till rätt svar. Samtidigt försökte jag tänka på vad som kunde vara det mest osannolika slutet! Jag ska inte bli detektiv helt enkelt.

Den är spännande och otroligt snabbläst. Det tog mig mindre än ett dygn att läsa ut den och det var för att det var så svårt att sluta när jag väl hade börjat. Jag var alldeles för nyfiken så alla pauser jag tog från den under mina lediga stunder blev väldigt korta. Den låg där och bara skrek på uppmärksamhet. Och när en bra bok gör det, då är det faktiskt bara att lyssna och plocka upp den igen.

Det var väldigt roligt att få läsa en av Christies egna favoriter. Hon skrev i det korta förordet att den var en ren njutning att skriva och jag kan förstå det!

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Originaltitel: Comedy Queen

Längd: 5 t 6 min

Uppläsare: Jenny Jägerfeld

Ålder: 9-12

"Mamma fick folk att gråta. Hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Ibland när pappa duschar hör jag att han gråter. Jag tror att han tror att det inte hörs. Men det gör det. Därför tänker jag aldrig gråta. Aldrig! Och jag tänker inte få folk att gråta. Jag tänker få folk att skratta. Det är min mission!

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har funny bones. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker (troligen är Cecilia, Sashas lärare, en sån). Tyvärr misstänker Sasha att hon inte har funny bones, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av - jo faktiskt - livsfarlig gråt."

Jag bestämde mig för att äntligen lyssna på den här när den blev nominerad till Augustpriset. Har hört otroligt mycket bra om den innan det också men det här var sista putten som behövdes för att jag verkligen skulle ta tag i det.

Den var hjärtskärande att lyssna på. Ansvaret Sasha lägger på sig själv, att hon minsann bara ska få folk att skratta, hon ska inte bli som sin mamma, inte misslyckas med livet. Hon har en lista hon följer som ska hjälpa henne. Mamma hade långt hår, Sasha klipper sitt kort, mamma läste mycket, Sasha tänker aldrig läsa en bok igen (trots att hon verkligen tycker om det). Mitt hjärta går sönder lite av allt.

Det är nog en bra bok att prata om efter att den har lästs av sin tilltänkta målgrupp. Det handlar ju om självmord och de som blir kvar efteråt. Hur man kan hantera den sorgen och saknaden, kanske ilskan som kan bubbla upp ibland och framför allt de där tårarna som Sasha tycker är livsfarliga. Hennes mamma grät ju ofta och hon orkade inte leva mer till slut.

Riktigt bra och viktig och kan absolut läsas även av vuxna.

Veckans topplista - Fars dag: om eller till pappor

Idag handlar det om pappor på Johannas topplista, fars dag närmar sig ju! Jag har i mina ögon världens bästa pappa, han har alltid varit någon jag sett upp till och har alltid funnits där för mig när jag har mått dåligt. Vi har samma dåliga humor, tycker båda om att skriva och det är mycket tack vare honom jag förälskat mig i läsningen.
Min lista blandas lite med böcker om pappor och sådana jag har gett eller kan tänka mig att ge till min egen pappa.

Pappa är ett stort Beatles-fan så den här boken fick han av mig en födelsedag. 

Muminpappan var en av de första jag kom att tänka på till den här listan.

Nu får jag erkänna att jag inte minns om jag redan gett den här till pappa eller inte. Men om jag inte gjort det så vore det i alla fall en perfekt bok till honom.

Jag nämnde ju vår dåliga humor så den här skulle säkert också gå hem! 

Den här hittade jag nu när jag letade böcker till den här listan och den skulle jag verkligen kunna tänka mig att ge till pappa för att sedan få tillbaka. 

Czentes Omega av Anna Jakobsson Lund

Originaltitel: Czentes Omega

Sidor: 427 (Danskt band)

Serie: Intergalaktiska akademin (del 1)

Ålder: Unga vuxna

"Är du beredd att offra din sista chans för att rädda någon annan? 

På Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik får unga tjuvar, mordbrännare och bedragare möjlighet att komma tillbaka till samhället. För att klara sig måste de visa att de har lämnat sitt gamla liv. Men när fem elever upptäcker ett hot på akademin tvingas de in i en kamp där de inte kan lita på någon. Deras enda alternativ är att använda kunskaper som de gjort allt för att glömma."

Alltså jag orkar inte, hur kan en människa bara skriva fullträff efter fullträff efter fullträff? Anna Jakobsson Lund verkar ha hittat nyckeln till det. Hittills har hon inte skrivit något jag inte gillat och jag längtar redan efter fortsättningen på den här serien.

Jag läser inte så mycket som utspelar sig i rymden, har jag insett i och med att jag läste den här boken. Jag vet inte riktigt varför det blivit så, men det var i alla fall inget hinder för att verkligen sjunka in i berättelsen. Skolmiljön kan man ju känna igen sig i även som jordbo, det enda jag hade lite svårt för ibland var att få en bra bild i tankarna över hur karaktärerna ser ut men det är ju mer för att min fantasi inte klarar uppgiften tillräckligt bra. Sedan, alla resor de gör mellan olika planeter och blandningen av alla raser och personligheter, det är jätteintressant att läsa om!

Det dröjer ett tag innan spänningen kommer igång men det gjorde mig absolut ingenting för jag njöt så mycket av att få lära känna gruppen med elever som står i centrum för allting. Få veta deras hemligheter, varför de skickats till skolan, vilka drömmar de har för framtiden och få en bild av deras vänskap. När saker börjar hetta till och det blir farligt och spännande sitter jag verkligen som klistrad för att få veta hur det går. Det blir lite separationsångest när jag måste lägga undan boken för stunden.

Jag ser som sagt fram emot del två! Det ska bli väldigt roligt att få fortsätta hänga med på nya äventyr med karaktärer jag verkligen fastnat för. 

November TBR

Tokyo av Mo Hayder

Originaltitel: Tokyo

Sidor: 303 (Inbunden)

"Grey, en brittisk student, är sjukligt besatt av ett förflutet hon inte kan förstå. Hon kommer till Tokyo på grund av rykten om en sällsynt film inspelad under den ökända Nankingmassakern i Kina 1937. Filmen, om den existerar, har varit försvunnen i årtionden. Endast en man kan hjälpa henne - Shi Chongming, numera gästprofessor vid ett ansett universitet i Tokyo, överlevde massakern och har nyckeln till gåtan. Men är han beredd att hjälpa Grey, som blir alltmer desperat i en främmande stad där hon ingen känner? 

Hon tar anställning som värdinna på en nattklubb för japanska affärsmän och förmögna brottslingar. Mest beryktad av gästerna är en skröplig gubbe i rullstol som omger sig med ett skrämmande hov. Det påstås att hans hälsa är beroende av ett starkt elixir. Ett elixir som Grey behöver för att komma över filmen."

Herregud, jag brukar tycka att jag är ganska härdad och inte chockas av så mycket när det gäller vad författare kan dra fram i sina böcker. Men alltså, Mo Hayder, hon kan sina mörka, vidriga grejer. Det här är inget för känsliga läsare. Det är så mycket mänskligt mörker i den här boken, sådan sjuk mänsklig ondska.

Nankingmassakern hade jag inte hört talas om innan jag började min läsning. Jag förstår inte hur jag har kunnat missat det med tanke på hur hemsk den var. Det borde vara något som tas upp mer ofta känns det som? Så, det finns händelser med verklig bakgrund som är nog så fruktansvärda, men Hayder vrider upp det ännu ett snäpp och jag är glad att jag inte åt samtidigt som jag läste stora delar av Tokyo. 

Hon skriver som alltid bra, och jag får en historielektion samtidigt. Plus att jag blev tvungen att googla en del efter läsningen för att ta reda på mer om de verkliga händelserna eftersom det var nytt för mig. Gillar man Hayders böcker och är beredd på den svärta hon drar med sig i dem så rekommenderar jag den här också. Vill man ha lite mer lättsmälta thrillers ska man nog undvika den här ganska ordentligt.