måndag 16 november 2015

Sagan om Isfolket: Förbannelsen - Serieversionen


"Sagan om Isfolket: Förbannelsen berättar historien om den unga Silje Arngrimsdotter som blott 17 år gammal flyr ett pestdrabbat Trondheim 1581. I sin flykt hamnar hon i ett livsavgörande möte med en mystisk man av Isfolket. 
Isfolket var ättlingar till Tengel den onde som ingått en pakt med djävulen och med det sålt sina efterkommande till ondskan. Det sas att de var förtappade, avlade av is och i Satans tjänst. Och var det någonting som skrämde Silje, så var det Isfolket."
 Att jag älskar Sagan om Isfolket är väl ingen hemlighet. Jag påstår inte att det är världens mest välskrivna serie, men den är speciell för mig och jag kommer antagligen att fortsätta läsa om den nån gång då och då under hela mitt liv. Nu är jag uppe i fyra omläsningar tror jag. Plus att jag lyssnar på dem på Storytel då och då.

Så när jag såg att det skulle bli ett seriealbum av första boken, var jag så klart tvungen att förhandsbeställa det. Jag var tvungen att få se hur de hade gjort allt och hur karaktärerna såg ut. Det var ett riskabelt drag, att se hur någon annan ritat "mina" älskade karaktärer, "mina" vänner och fiender.

Och ja..lite besviken blev jag väl. Dels är det mycket från en berättelse som jag känner så pass väl som ska tryckas in på 64 sidor, det blir lite sådär. Jag vet inte om det faktum att jag kan nästan allt utantill gör så att jag lyckas hänga med i hoppen bättre, eller om det bara gör så att jag stör mig på det som inte tagits med. Kanske hade jag inte märkt hur avhugget det känns ibland om jag inte visste vad som saknades?

Illustrationerna är fina, inget snack om den saken. Men det är inte så de ser ut i mitt huvud och därför skär det sig väl lite mer. Speciellt Silje som ska vara 17 i början av boken och dessutom präglad av svält och kyla, hon ser inte ut som det och det är nog den illustrationen som stör mig mest. De andra kan jag komma överens med bättre. Tengel den gode har jag alltid haft svårt att få ihop en bra egen bild av, så det var jätteintressant att se hur han avbildades här.

Så, allt som allt, det var så klart en liten besvikelse. Men det är ju för att jag älskar den här sagan så mycket, för att jag känner den så pass bra som jag gör. Då blir det lätt tokigt när någon annan ska göra bilder av det, det hade säkert varit samma om den blivit film eller tv-serie. Jag ångrar däremot inte att jag beställde den här, och känner jag mig själv kommer jag säkert beställa de kommande albumen också för att få se hur det utvecklas.

söndag 15 november 2015

Ett tack


Jag vill bara tacka för alla otroligt fina och stöttande kommentarer ni lämnat den senaste veckan. Ni är helt underbara allihopa! Det har hjälpt mycket ska ni veta, istället för att känna mig ensam har jag känt att jag haft otroligt mycket stöd och fina människor runt omkring, även om ni inte är i närheten någon av er.

Tusen tack!
Till veckan kommer det lite inlägg igen, jag vet inte om jag kommer upp i ett inlägg om dagen igen men sakta men säkert ska jag dit igen. Jag mår mycket bättre nu.

Tack igen!

onsdag 11 november 2015

Litet uppehåll

Hej på er!
Hoppas ni har det fint i höstrusket. Nu saknar jag snön lite faktiskt.

Det kanske blir lite tomt här på bloggen några dagar. Mitt förhållande tog slut utan att jag var beredd på det så just nu försöker jag mest ta mig igenom dagarna och hitta tillbaka till den glada plats jag var på innan.

Läsningen går det sakta med av samma anledning. Men jag kommer så klart igen, jag behöver bara någon dag till att samla ihop mig på.

måndag 9 november 2015

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr


Originaltitel: All the Light We Cannot See
Sidor: 595 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack!
"Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
 I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend. 
När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo - en stad som kommer att totalförstöras av kriget."
Alltså, vilken vacker berättelse. Jag blev förälskad från första sidan och det höll i sig igenom hela boken, som är en ganska ordentlig tegelsten. Den är så varm och kärleksfull samtidigt som den krossar mitt hjärta med all sorg som lever i sidorna.

Marie-Laure flyr med sin pappa från Paris när tyskarna drar in i staden, men hennes pappa har med sig mer i packningen än vad han borde. Något som folk kommer att leta efter, något som enligt legender bär på en förbannelse och bara bringar otur till den som har föremålet i sin ägo. Och även om legender inte är sanna kan paranoian det för med sig vara en nog så stor förbannelse och till slut blir Marie-Laure väldigt ensam.

Werner bor på ett barnhem med sin lillasyster, och så fort han fyller 15 kommer han bli tvingad att börja jobba i kolgruvan, där deras pappa dog. En dag hittar han en trasig radio och det visar sig att han är duktig på att laga radioapparater, och det blir hans väg bort från gruvan, men in i Hitlerjugend och farligt nära att förlora den känslighet han faktiskt har.

Två unga, ensamma människor som till slut träffas. Men det är inte en kärlekshistoria på det sättet, för större delen av boken lever de på olika håll, i två skilda världar. Fast kärleken är ändå närvarande, mellan en far och en dotter, mellan en flicka och hennes böcker, mellan en bror och en syster. Den är inte alltid okomplicerad, men den är där och det är vackert.

Låt inte sidantalet skrämma er, plocka upp den här boken och läs den. Det är en av de bästa jag läst i år och jag har verkligen svårt att hitta rätt ord för hur underbar den är.

fredag 6 november 2015

Helgplaner


Trevlig helg på er! Har ni några roliga helgplaner? Jag kommer antagligen inte få så mycket läst för en av mina tjejkompisar kommer ner från Kiruna och hälsar på! Det ska bli jättekul. Vi ska ha en vinkväll, pyssla lite och så klart, som jag väntat, titta på Psycho! Får se om vi tittar på ettan eller kör ett maraton, det kanske vore något?

Skulle jag få något läst, på söndag kanske, så är det Min europeiska familj som är först på listan och sen antagligen In i skogen.

torsdag 5 november 2015

Gasten av Åsa Larsson & Ingela Korsell


Originaltitel: Gasten
Längd: 3h 24min
Uppläsare: Morgan Alling
Serie: PAX (del 5)
"Tiden pulsar och mörkret vandrar in. Det är december och Mariefredsborna rustar för för julmarknad och luciatåg, men föga anar de vilken kuslig lucia det kommer att bli för staden. En oskyldig lek blir snabbt farlig när en port skapas till den andra sidan och tre gastar börjar härja. Alrik och Vigga för en kamp mot klockan. Det gäller att bekämpa varelserna fort - innan folk blir gastkramade till döds!"
Äntligen kom femte delen i PAX-serien ut! Och det är fortfarande lika bra! Gasten är, som de tidigare, en väldigt spännande berättelse. Jag fortsätter min tradition nu att lyssna på de här böckerna innan jag ska sova, i en helt nersläckt lägenhet. Det är tur jag har Nitro som skyddar mig...

Jag gillar verkligen hur de tar något som de flesta känner till, en vanlig "lek" man gjorde i skolan vid spegeln i toaletterna. Jag vet att några tjejer i min klass gjorde det. Man ska stå framför spegeln och säga ett namn tre gånger och då ska denna varelse visa sig i spegeln. Jag har aldrig gjort det, jag tycker speglar är nog skrämmande ibland utan att försöka få något hemskt att visa sig i dem.
I Gasten går leken fel, nog är det något som visar sig men det är inte så oskyldig som det verkar och helt plötsligt verkar livet rinna ur dem som varit med.

Självklart är det dags för Alrik och Viggo att försöka lösa det. Och som jag saknat de här bröderna! De är verkligen ett par favoritkaraktärer för mig vid det här laget.

Har ni inte testat de här böckerna ännu så gör det! Det spelar ingen roll om ni är äldre än den tänkta målgruppen, ni kan ha mycket nöja av dem ändå, det lovar jag!

onsdag 4 november 2015

Regissören av Angelika Braun


Originaltitel: Regissören
Sidor: 284 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Lava Förlag, tusen tack! 
"Om du vill ha fred, bered dig på rättvisa...
Under en kall och mörk januarivecka hittas döda män runt om i Stockholm. De är alla mördade på ett våldsamt sätt, till synes utan samband och med kryptiska tecken lämnade på kropparna.
Signe Grahn är en ung regissör utan pengar som försöker slå sig fram i den cyniska filmvärlden. Därför tar hon tacksamt emot det oväntade uppdrag som erbjuds henne via nätet, av en man som kallar sig Ola.
Björn Fors, lärare och beteendevetare vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet blir inkallad som specialist för att ingå i Gärningsmannaprofilgruppen på Rikskrim. Det är med lika delar frustration och lättnad som Björn involverar sig i jakten på mördaren. Han har en trasslig skilsmässa och ett häftigt temperament att bearbeta. Och så måste han ta hand om hunden Aska.
När Björn börjar få brev med filosofiska citat och rituella symboler med koppling till mordet tätnar mystiken. Har de att göra med en eller flera mördare? Och varför dyker det upp döda djur på brottsplatsen?"
 Den här boken flög jag igenom. Regissören är en otroligt snabbläst berättelse! Det är jättekorta kapitel och det märks verkligen att den även är tänkt som film för det är snabba hopp mellan karaktärerna: mellan polissidan, Signe Grahn och vissa kursiva delar där det är mördarens tankar vi får ta del av. Jag tror den kommer passa utmärkt även i filmformat, och ser fram emot att se Moberg som Björn Fors.

Boken har vissa brutala inslag, det är inga vanliga mord som begås och vissa scener där mördaren berättar kan man ana vissa andra otrevliga delar. Men trots det så blir den inte för blodig eller äcklig. Det här tillfällena är bara små stunder och det blir aldrig överdrivet.

Egentligen skulle det gå att ha en diskussion om bakgrunden till allt, men jag kan inte nämna något om det för det skulle avslöja för mycket. Har ni läst boken förstår ni nog vad jag menar. Allting är inte alltid hårt draget i svart eller vitt.
Samtidigt som det är en deckare med snabbt tempo får dig den ändå att tänka och det är riktigt bra gjort.

Regissören är den första boken i en tänkt serie med Björn Fors som huvudrollen och jag ser fram emot att fortsätta följa honom!