"På ytan verkar Electra D'Aplièse ha allt: hon är vacker, rik och berömd. Men adoptivfaderns plötsliga död har rubbat hennes redan sköra sinnestillstånd och hon dövar smärtan med alkohol och droger. Så får hon ett brev från en främmande kvinna som hävdar att hon är hennes mormor. Sökandet efter hennes egen familjehistoria leder Electra till Afrika.
1939 anländer Cecily Huntley-Morgantill Kenya efter att ha fått sitt hjärta krossat i New York. Här möter hon Bill Forsythe, en ungkarl och boskapsfarmare med nära förbindelser med den stolta massajstammen. Men ödet gör att deras vägar skiljs åt."
Ni som följt med här ett tag vet att jag verkligen fastnat för bokserien De sju systrarna. Jag har i princip sträckläst varje bok och alltid sett fram emot nästa boksläpp. Det är bara inför Solsystern som jag varit lite osäker.
Den här gången får vi följa Electra och baserat på det lilla jag sett av henne i tidigare böcker har jag varit orolig eftersom jag inte riktigt tyckt om henne. Så att plocka upp en bok på över 800 sidor med en huvudkaraktär jag inte var säker på skulle funka för mig var en aning nervöst.
Att jag sedan slukade boken på ungefär två dagar säger väl rätt tydligt hur det gick. Jag tyckte den var jättebra. Visst, jag har jättesvårt för Electra när hon går på droger och dricker stora mängder alkohol. Hon beter sig hemskt vissa gånger och jag gnisslar tänder ibland då frustrationen i mig bara växer och växer. Men, hon går igenom en otrolig utveckling. Det går inte snabbt och under tiden blandas hennes nutid med dåtidshistorien som förklarar hennes bakgrund.
I förra boken, Månsystern, tyckte jag att dåtidsberättelsen var den bättre delen. I Solsystern tycker jag att båda är lika bra. Electras historia berör och drar in mig trots min tvekan och berättelsen om Cecily som reser till Kenya 1939 fascinerar mig. Teman som genomsyrar båda delarna är drogberoende och rasism. Vissa karaktärer i Cecilys tidslinje uttrycker sig riktigt vidrigt och det gör ont i mig att läsa men jag uppskattar att författaren inte bara låter det hänga. Saker får konsekvenser.
Jag är verkligen förvånad över hur mycket jag tyckte om den här delen i serien. Nu är det bara att vänta på att den sjunde och sista. Solsystern slutade verkligen med en cliffhanger så det kommer bli en otålig väntan!
