MaddAddam av Margaret Atwood

Originaltitel: MaddAddam

Sidor: 496 (Häftad)

Serie: The MaddAddam Trilogy (del 3)

"Toby, a survivor of the man-made plague that has swept the earth, is telling stories. Stories left over from the old world, and stories that will determine a new one. Listening hard is young Blackbeard, one of the innocent Crakers, the species designed to replace humanity. Their reluctant prophet, Jimmy-the-Snowman, is in a coma, so they've chosen a new hero - Zeb, the street-smart man Toby loves. As clever Pigoons attack their fragile garden and malevolent Painballers scheme, the small band of survivors will need more than stories."

Känslan av att avsluta en serie, det är ganska härligt ändå! Bra grej det här med att få böcker utvalda åt sig så de faktiskt blir lästa istället för bara väntande.

MaddAddam är sista boken i trilogin som börjar med Oryx & Crake. Andra boken är The Year of the Flood. Det har varit väldigt bra och spännande läsning. Den här sista boken hade sina fördelar och nackdelar. För det mesta var den jättebra, men vissa tillbakablickar till tiden innan katastrofen gav mig inte så mycket. Jag tycker det är mycket mer intressant att läsa om hur överlevarna har det nu och hur de ska skydda sig mot farorna som fortfarande finns. Till exempel andra människor som inte är så vänligt sinnade.

Men allt som allt, jättebra trilogi! Ska jag välja en favorit nu när hela är utläst så blir det nog faktiskt bok två. 

The Year of the Flood av Margaret Atwood

Originaltitel: The Year of the Flood

Sidor: 528 (Häftad)

Serie: The MaddAddam Trilogy (del 2)

"The sun brightens in the east, reddening the blue-grey haze that marks the distant ocean. The vultures roosting on the hydro poles fan out their wings to dry them. The air smells faintly of burning. The waterless flood - a manmade plague - has ended the world. But two young women have survived: Ren, a young dancer trapped where she worked, in an upmarket sex club (the cleanest dirty girls in town); and Toby, who watches and waits from her rooftop garden. Is anyone else out there?"

Jag läste första delen, Oryx och Crake för nästan två år sedan. Då var det faktiskt också på inrådan av sambon. Men det var innan han var pojkvän ens! Nu, två år senare, valde han fortsättningen som januaris bok för mig att läsa.

Det var verkligen på tiden att jag fortsatte med trilogin! Jag förstår inte varför jag är så dålig på det här med serier, med några få undantag. Jag kom tyvärr inte ihåg så många detaljer från första boken, men allteftersom berättelsen i The Year of the Flood berättades kom en hel del tillbaka. Speciellt när karaktärer från Oryx och Crake började nämnas. Men den här boken handlar inte om de två, den handlar om Toby och Ren. Två kvinnor som jag verkligen tycker om att följa. Jag gillar deras karaktärer och hejar på dem hela tiden.

Precis som i förra boken hoppar den här mellan nutid och dåtid. I nutid befinner sig Toby och Ren på olika platser och de har överlevt medan större delen av befolkningen har dött. Båda två tänker tillbaka på hur livet var innan, och genom de tillbakablickarna får man följa deras liv och hur de lärde känna varandra.

Jag gillar den här ännu mer än första. Det kändes som att jag fick bättre grepp om historien den här gången av någon anledning. Kanske för att jag läste den på engelska? Oryx och Crake läste jag på svenska och det är väl inte omöjligt att någon känsla förlorades i översättningen där. Jag gillade den men The Year of the Flood fångade mig verkligen på ett helt annat sätt.

Nu har jag bara sista delen, MaddAddam, kvar att läsa! Den finns bland sambons böcker så jag skulle gissa på att den kommer väljas åt mig ganska snart.