"Meddelandet på den lilla griffeltavlan lyste mot henne med starka vita bokstäver. Tina Evans förstod ingenting. Det var över ett år sedan hennes son Danny hade omkommit i en tragisk olycka. Ingen hade rört griffeltavlan inne i Dannys rum sedan dess. Det hade inte stått någonting alls skrivet på den.
Men nu... Inte död hjälp mig!"
Nattens ögon av Dean Koontz kom ut på 80-talet. Det är lite intressant att läsa de här äldre böckerna, en del saker funkar fortfarande medan andra nästan kräver skämskudde. Speciellt sexscenerna eller bara hur snabbt två karaktärer faller för varandra.
Men, med det sagt har det varit riktigt spännande läsning. Vissa stunder blev det faktiskt creepy och jag hade aldrig problem att ta mig framåt. När jag satt med boken flög sidorna förbi. Jag har kompisläst den under månaden och vi delade in boken i ett visst antal sidor att läsa varje vecka. Jag väntade ganska sent in på veckorna innan jag plockade upp den för jag visste att det skulle gå så fort.
Jag gillar också hur stark Tina Evans är. Dels har hon gått igenom mycket, hennes son har dött och hon har gått igenom en ganska bitter skilsmässa. Hon lider av hemsk mardrömmar och som om inte det vore nog börjar det hända underliga och skrämmande saker i hennes hem. Men hon backar aldrig och när hon inser att saker kanske inte är som hon trott kastar hon sig utan att tveka in i jakten på sanningen.
Så, jag gillade den! Att läsa Koontz är alltid som att hälsa på en gammal vän.
