Originaltitel: Farväl Eritrea
Sidor: 78 (Häftad)
Recensionsexemplar: Från Joakim Anderson, tack!
"Mitt namn är Samuel. När jag var sexton är lämnade jag mitt hemland. Detta är berättelsen om min sista tid i Eritrea och resan genom Sahara mot Medelhavet och Europa."Det här är ett snabbläst litet häfte om en sextonårings flykt mot ett friare liv. Det är i alla fall så jag uppfattar det, han valde att fly för att kunna välja själv hur hans liv ska se ut. Boken är ju väldigt tunn så kanske ligger det ännu mer bakom som inte kommer fram.
Det är hur som helst en ärlig och rak skildring av hur det är att vara ung, kär i någon som är bortlovad mot sin vilja och att ta sig igenom en hemsk flykt. Första delen av boken handlar om hans liv i Eritrea, han blir kär men flickans far lovar bort henne till någon hon inte känner.
Samuel flyr och hon följer efter. Det är andra delen av boken. Flykten, alla dagar i lastbilar och hur illa behandlade de blir. Jag blir så illa berörd när jag läser, det är hemskt hur onda människor kan vara mot varandra. Kvinnorna blir våldtagna på nätterna, en del blir misshandlade till döds, andra svälter eller törstar ihjäl.
Nu är jag inte lärare, men jag tror den här skulle kunna vara bra att läsa i skolklasser. För att förstå vad flyktingar går igenom. Hur mycket en vardag här i Sverige och en vardag i ett annat land kan skilja sig åt.
Eftersom det är en verklig historia kommer alla känslor den förde med sig att sitta kvar extra länge, jag rekommenderar den verkligen.
