Originaltitel: The Scottish Prisoner
Sidor: 460 (Inbunden)
Serie: Sagan om Lord John Grey (del 3)
Recensionsexemplar: Från Bookmark förlag, tusen tack!
"Helwater i England, 1760. Det skotska upproret har slagits ner och rebellen Jamie Fraser lever ett stillsamt liv som frigiven krigsfånge. Han hemsöks i drömmarna av minnen från sin förlorade hustru Claire och deras gemensamma barn.
I London mottar adelsmannen och officeren lord John Grey ett paket. Det innehåller dokument på det sällsynta tungomålet ersiska som pekar mot en stor konspiration. Men lord John kan inte tyda hela dokumentet. Och han känner endast en som kan det: Jamie Fraser.
Snart befinner sig lord John och Jamie Fraser på en resa mot Irland, ett land vars slott och mossar ruvar på hemska hemligheter. Ofrivilligt förenade jobbar de mot samma mål, och påminns om de känslor som en gång band dem samman."Jag inser nu, efter att ha läst den här boken, hur mycket jag saknat Outlander-världen. Jamie och Claire och deras kärlek, allt! Jag fick världens sug att börja läsa om serien, jag har inte ens avslutat alla böcker utan är väl på... femte tror jag.
Men här är det Lord John Grey som är huvudkaraktär och även han är en figur att tycka om. Han är så stillsam på ytan men har så mycket känslor som stormar runt på insidan. Att vara homosexuell i 1760-talets England är inte direkt en lätt sak, absolut inget att vara öppen med. Man lider med honom när han måste dölja en så stor del av sitt liv, och aldrig kan visa kärlek eller några sådana känslor öppet.
Sen har vi så klart Jamie, som blir medtvingad på ett uppdrag till Irland. Han är fortfarande en fånge men har ett ganska bra liv på godset där han arbetar. Förutom hans smärtsamma saknad efter Claire.
Själva berättelsen är riktigt spännande. Hemliga dokument, en konspiration, till och med lite övernaturliga inslag som verkligen är stämningsfulla. Men det som jag tycker är allra bäst att läsa om är den komplicerade relationen som John och Jamie har. I början är det verkligen spänt mellan dem och Jamie skulle antagligen gärna slå ner sitt resesällskap om han bara kunde. Men det här är något som utvecklas på ett riktigt fint sätt genom hela boken, det kryper in en vänskap, respekt och värme mellan dem.
Gabaldon skriver väldigt levande, det är otroligt lätt att skapa sig bilder i huvudet medan man läser, nästan så att man är där på riktigt. Jag hade glömt hur beroendeframkallande hennes böcker kan vara, nu har jag blivit påmind och det ordentligt!
