Originaltitel: Råta
Sidor: 524 (Inbunden)
Serie: Korpringarna (del 2)
Ålder: Unga vuxna
"Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.
Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem.
Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom."Äntligen har jag läst del två i Korpringarna! Nu är det bara en del kvar, sen är trilogin avslutad. Att det ska ta så lång tid för mig att avsluta serier, det är inte klokt. Jag gillar dem ju! Det blir bara uppskjutet hela tiden av någon anledning. Men nu är jag ett steg närmare i alla fall.
Jag gillade verkligen första delen, Odinsbarn, den passade mig väldigt bra. Jag säger hela tiden att jag inte är någon van fantasyläsare men det kändes som att den låg på en bra nivå så att jag också kunde sjunka in i världen och äventyren.
Hirka är en väldigt bra huvudkaraktär. Hon är ganska förvirrad först i andra boken, vilket är förståeligt men hon tar ändå tag i allt som behöver göras och bara gör det. Jag tycker verkligen om att få följa henne och håller hela tiden tummarna för att allt ska lösa sig. Ännu mer nu efter att jag har sett hur andra boken slutar, jag är lite nervös inför trean och hur allt ska gå!
Det är svårt att säga så mycket om handlingen eftersom det är del två men jag tycker om den. Det är en värdig uppföljare till ettan. Nu ska jag bara skaffa del tre och läsa den också. Förhoppningsvis går det inte fyra år innan det händer den här gången.
