Doktor Bagges anagram av Ida Jessen

Originaltitel: Doktor Bagges anagrammer

Sidor: 172 (Inbunden)

Serie: Bagge (del 2)

Recensionsexemplar: Från Historiska Media, tusen tack! 

"Det är tidigt 1900-tal och doktor Vigand Bagges arbete är förenat med motgångar och elände. Om dagarna gör han sjukbesök i byarna kring det lilla jylländska samhället Thyresgod, om nätterna ägnar han sömnlösa timmar åt att skapa anagram. Han inser att han är obotligt sjuk och att den stora nedräkningen har börjat. Men inte ens hans hustru, Lilly, får veta något om hans tillstånd. 

Vigand Bagge är en gåtfull man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Han har uppmanats att skriva en text om sin yrkesgärning, men det dröjer länge innan han fattar pennan. När han äntligen klär sitt liv i ord blir formuleringarna långt mer personliga än han tänkt sig. Hans berättelse sätter äktenskapet med Lilly i ett nytt ljus, men blir vi klokare på honom nu när han själv har ordet?"

Tidigare i år läste jag En ny tid, som är första boken i den här korta serien på två. Den utgick från hustrun, Lilly och jag tyckte väldigt mycket om den. Nu är bok två alltså också läst och jag har fått ta del av doktor Bagges perspektiv.

Jessens språk fortsätter att imponera på mig. Det är så väldigt fint och stämningsfullt hela tiden, samtidigt som doktorn själv är väldigt svår att nå. Jag tycker det är riktigt bra gjort att lyckas med båda delarna utan att de tar ut varandra.

Han är egentligen ingen lätt man att tycka om, den gode doktorn. Men lite av det man får veta om hans bakgrund förklarar varför han är som han är. När jag hade läst den förra boken skrev jag att författaren verkligen lyckades med att säga mycket utan att skriva allt rakt ut, och det fortsätter hon med nu också. Det finns så många känslor och saker som anas under ytan, som man får läsa mellan raderna och även något större som det hintas om flera gånger men som inte kommer fram förrän precis i slutet.

Efter att ha läst båda delarna nu tycker jag verkligen om Lilly, medan Bagge är en svår figur. Han är rent ut elak mot sin fru vissa gånger och om han någon gång får för sig att faktiskt visa känslor för henne trycker han snabbt undan de idéerna och verkar istället bete sig mer illa bara för att...jag vet inte, bevisa för sig själv att han minsann inte behöver någon?

Det är två riktigt fina små pärlor som jag varmt rekommenderar. De är som sagt lite utanför det jag vanligtvis läser men jag är riktigt glad att de nu kan bo bland mina lästa böcker.

En ny tid av Ida Jessen

Originaltitel: En ny tid

Sidor: 220 (Inbunden)

Serie: Bagge (del 1)

Recensionsexemplar: Från Historiska Media, tusen tack! 

"3 januari 1904

Jag är på väg nu. Allt är packat. Jag har inte ens tid att skriva det här. Jag fortsätter senare.

Så inleder fröken Lilly Høy sin dagbok. Hon ska precis påbörja sin första lärartjänst i det lilla jylländska samhället Thyregod. Men det kommer att dröja tjugo år innan hon tar fram sin dagbok igen. Då ligger hennes man, doktor Bagge, för döden.

I En ny tid möter vi Lilly Bagge. Hon är en kvinna av sin tid, som troget följt sin make genom livet. Först som änka måste Lilly lära känna sig själv på nytt och inser då att det är dags att vända om, återgå till den hon var för tjugo år sedan."

Det här är en bok som är ganska annorlunda mot mycket annat som jag läser. Det är ingen deckare, inget övernaturligt, inte ens något egentligen dramatiskt. Men anledningen att jag skrev och efterfrågade den som recensionsexemplar var att den är skriven i dagboksform och det är något jag är väldigt svag för.

På bakskidan beskrivs den som finstämd, ett ord jag tycker passar utmärkt på den här lilla pärlan. Den handlar om Lilly, som alltid har satt sin make först och haft ett ganska stilla liv medan han varit en upptagen läkare. Men han blir sjuk och avlider, och hon blir ensam kvar och vet inte riktigt vad hon ska göra eller vem hon är nu utan honom. Genom sin dagbok tänker hon tillbaka på livet innan hon träffade honom, samtidigt som hon börjar upptäcka allt det nya hon nu står inför.

Det är väldigt fint skildrat. Lilly berättar en hel del utan att skriva saker rätt ut och det är skickligt gjort. Hon har kanske inte varit så lycklig som hon intalat sig under åren tillsammans med maken, och det verkar aldrig ha varit ett speciellt kärleksfullt förhållande.

Jag har tyckt om att följa hennes tankar och känslor när hon lär sig hur hon ska förhålla sig till sig själv och livet som änka. På sina få sidor hinner den ge mig många känslor och trots att allt kanske inte blev som Lilly först hade tänkt sig, finns det en känsla av hopp i hennes ord.