Vinnarna av Fredrik Backman

 

Originaltitel: Vinnarna

Sidor: 716 (Inbunden)

Serie: Björnstad (del 3)

"Det här är en liten berättelse om stora frågor: Vad är en familj? Vad är en hockeyklubb? Vad är ett samhälle? Och vad är vi redo att offra för att skydda dem?

Det har gått två år sedan allt som ingen vill tänka på hände, alla har försökt gå vidare men något med den här delen av skogen låter oss aldrig riktigt göra det. Vi är en stad med sorg i hjärtat och våld i luften, vi älskar sagor med lyckliga slut men innerst inne visste vi nog alltid att det här inte var en sådan. Det börjar med en storm, den här gången, och slutar med en eld. Någon som har varit borta länge är på väg hem. Någon begravs. Någon blir kär, någon drömmer om NHL och någon drömmer om hämnd. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän, någon försöker laga sitt äktenskap och någon försöker rädda sina barn. Någon hatar, någon slåss, någon tar ett skjutvapen och går mot en ishall. Allt vi kämpat för kommer inte överleva, alla vi älskar kommer inte bli gamla.

Så vad är en familj? En hockeyklubb? Ett samhälle? De är summan av våra val. Vad är vi redo att offra för att skydda dem?

Allt. Bara allt."

Vinnarna har varit den absolut mest efterlängtade boken det här året. Jag har längtat och varit nervös. Skräckblandad förtjusning kanske är rätt uttryck. Jag anade att den skulle krossa mig, och det gjorde den.

Backman skriver i efterordet att han har gett den här boken allt han hade. Och jag kan säga att den tog allt jag hade under läsningen. När sista sidan var läst var jag känslomässigt slutkörd. Mitt hjärta värkte och jag kunde inte plocka upp något annat att läsa på några dagar. Jag var fast i Björnstad och ville inte riktigt därifrån. 

Det är en fantastisk avslutning på en otrolig serie och förutom att jag är knäckt över händelser i boken är jag dessutom knäckt över att jag aldrig mer kommer hitta en annan serie som är som Björnstad-böckerna. Det är tomt nu när det är över. 

Vi mot er av Fredrik Backman

Originaltitel: Vi mot er

Sidor: 300 (Inbunden)

Serie: Björnstad (del 2)

"Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här."

Vad ska man säga? Det är Backman, det är klart jag tycker om det! Hans sätt att beskriva människor, deras komplicerade natur, deras känslor, för mig slår det aldrig fel. Han träffar rätt om och om igen.
Det finns stunder då tårarna rinner, stunder då jag ler för mig själv, stunder då jag är arg och vill få karaktärer i boken att fatta att de beter sig som idioter.

 Det är inte böcker om bara hockey, det är otroligt mycket mer. Det handlar om att vara modig, att stå upp för den man är trots att det är så jäkla svårt ibland, trots att man är rädd, om att kunna ta sig vidare efter hemska saker inträffat, att kunna förlåta och att kunna börja om. Jag är så ointresserad av sport man kan bli, men jag sträckläser även den här boken. Jag vill inte sluta när timmarna börjar bli för sena och jag måste upp på morgonen, längtar hem dagen efter så jag får avsluta den. Det är verkligen något speciellt med Backmans berättelser.

Nu är det bara att vänta på nästa!

"Ångest. Vilket förbannat märkligt ting det är. 

Maya går hem ensam, av järn på utsidan men som ett korthus på insidan. Minsta vind är allt som krävs." - sid. 303 

Björnstad av Fredrik Backman

Originaltitel: Björnstad

Sidor: 472 (Inbunden)

Serie: Björnstad (del 1)

"Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad? 

Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slita mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn."

Herregud.

Jag ska erkänna att jag var nervös för den här boken. Det är ingen hemlighet hur mycket jag älskar Backmans böcker. Men när jag läste att han skulle skriva om en hel stad, och att den här nya boken skulle vara mycket mer allvarlig än de tidigare så blev jag faktiskt lite nervös. Jag hade så klart inte behövt oroa mig. Det här är så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen efter att ha läst ut den.

Det tog mig ett dygn, hade jag inte behövt sova och jobba hade jag suttit uppe hela natten och läst ut den i ett svep. När jag väl var tvungen att gå hemifrån tänkte jag på den. Var förbannad och ledsen på många, sörjde och hoppades med andra. Berättelsen vägrade lämnade mig. Det är något otroligt speciellt med Backmans språk, han vet hur han ska använda orden för att man ska känna precis allt han skriver. Jag levde och andades i Björnstad från första till sista sidan, och med tanke på hur det känns just nu kommer jag vara kvar där ett tag till. Det är inte en bok jag bara glömmer efter att ha lagt undan den.

Den är verkligen mörkare än något han tidigare skrivit. Visst sitter jag och ler eller skrattar med karaktärerna ibland, men oftast så krossar den mitt hjärta. Det är 472 sidor där vartenda ord, varje formulering letar sig in i mina hjärtslag och gör så att det blir svårt att andas.

"Under hela deras barndom älskade Maya sin bästa vän för att hon inte var som någon annan flicka hon träffat, men tonåren har varit som sandpapper på Ana. Hon blir slätare och slätare, mindre och mindre." - sid 84.

Årets bästa bok, utan tvekan.