Originaltitel: Ett jävla solsken
Sidor: 375 (Inbunden)
"Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.
Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.
Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet.
Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris."Innan jag började jobba i bokaffären hade jag aldrig hört talas om Ester Blenda Nordström. Men vi hade hennes böcker inne och ibland frågade folk efter dem så på det viset kom jag i kontakt med namnet till slut. Fast jag hade fortfarande ingen koll på vem hon var, vad hon hade gjort. Så nu när den här biografin om henne blivit nominerad till Augustpriset tyckte jag det var dags att ta reda på det.
Och nu efteråt känner jag, varför läste vi inget om henne i skolan? Jag hade mycket hellre läst om henne, eller läst hennes böcker, än att lära mig rabbla årtal som jag inte alls kommer ihåg något av idag. Hade jag läst om Ester Blenda i högstadiet hade jag fortfarande kommit ihåg det, det är jag övertygad om.
Vilken otroligt stark människa hon verkar ha varit. Självständig, tuff, modig och med så otroligt mycket viljestyrka. Samtidigt så skör och sårbar med ett mörker i sig som kom fram då och då. Det är omöjligt att inte tycka om henne och känna med henne genom hela boken. Det är fascinerande läsning om ett liv som verkligen kan kallas speciellt. Vilka upplevelser hon hade! Jag satt med andan i halsgropen när hon var ute och luffade i Amerika, trots att jag förstod att hon skulle klara sig.
Något som gjorde mig förvånad var att läsa om hennes kopplingar till Kiruna, min hemstad. Hon hade tydligen en nära vänskap med stans grundare, Hjalmar Lundbohm.
Nu är den väckt i mig, viljan att veta mer om henne. Den där känslan jag får efter att ha läst en riktigt bra faktabok. Har ni inte hört talas om Ester Blenda Nordström? Då är det dags nu så ta och plocka upp Ett jävla solsken. Jag ska ge mig på att läsa hennes egna böcker så snart jag kan.
