Originaltitel: the witch doesn't burn in this one
Sidor: 191 (Pocket)
"2016 Goodreads Choice Award-winning poet Amanda Lovelace returns in the witch doesn't burn in this one - the bold second book in her "women are some kind of magic" series. The witch: supernaturally powerful, inscrutably independent, and now-indestructible. These moving, relatable poems encourage resilience and embolden women to take control of their own stories. Enemies try to judge, oppress, and marginalize her, but the witch doesn't burn in this one."Ännu en diktbok! Jag har tidigare läst författarens bok the princess saves herself in this one och tyckte väldigt bra om den, så när jag såg att den här hade kommit ut var jag så klart väldigt sugen på att ta tag i den också så snabbt som möjligt.
Den är lite annorlunda mot hennes första bok. I den här är det mer stora problem hon skriver om, hur kvinnor i allmänhet har förtryckts och behandlats orättvist. Medan den första boken kändes mer som att det var hennes egna känslor och erfarenheter. Alltså, det är svårt att förklara exakt hur jag menar för så klart är den här boken också full av hennes känslor och den är personlig. Men jag hoppas ni förstår vad jag försöker få fram, den här känns mer övergripande, handlar mer om ett stort samhällsproblem.
Hon skriver det jättebra fortfarande, jag får rysningar av vissa formuleringar. Men det är ändå svårare för mig att relatera på samma sätt som jag gjorde i den första boken, jag läser dikterna och vet att de är jättebra och stämmer in på hur det är, men jag hittar inte samma igenkänning i mitt personliga. Och det är ju mycket därför jag läser dikter, för att hitta den känslan. På vissa sidor gör jag det men inte lika mycket som tidigare.
Det är en bra diktbok, den är viktig och hon skriver bra men för den där personliga känslan jag letar efter var det inte helt rätt!
"i don't need you
to write my story.
i write it
e v e r y d a y
& you couldn't
even translate
the fucking
punctuation."
- sid. 79
