måndag 25 april 2011

Virginia Woolf - Resan ut

Nu har jag läst klart Virginia Woolf's Resan ut . Det var en väldigt finstämd bok, om man kan säga så, språket var väldigt fint och fyllt med känslor. Men det var inte en bok att sträckläsa för mig, den fick tas i små delar då och då. Nu på sista sträckan fick jag läsa mer eftersom den ska lämnas tillbaka till biblioteket i morgon, men det blev jobbigt att läsa så mycket på en gång faktiskt.

Intressant var den i alla fall. Det var väldigt intressant att läsa om den uppfattning folk hade om världen, om kvinnor och män, om livet och kärleken, på den tiden, i början är 1900-talet. Det blev verkligen så man häpnade ibland över sättet att tänka, speciellt om de olika rollerna som könen hade. Hur överlägsen mannen ansågs vara över kvinnan och så vidare.

Och sättet de pratar med varandra förvånar också vissa gånger, tillexempel när Rachel Vinrace (huvudpersonen i boken) och hennes kärlek sitter på golvet. Han studerar hennes ansikte och det låter så här;

"Du är inte vacker", började han, "men jag tycker om ditt ansikte. Jag tycker om sättet på vilket ditt hårfäste går ned i en spets, och dina ögon också - de ser aldrig något. Munnen är för stor, och kinderna skulle vara bättre om de hade mer färg."

Då kan man inte låta bli att skratta lite för sig själv och fundera över hur man hade reagerat själv om någon hade uttryckt sig så om ens utseende. Jag hade nog inte kunnat ta det lika lätt som hon verkar göra i boken.

Det jag fastnade för allra först när jag såg boken var texten på baksidan, som var så otroligt vacker tycker jag;

"Vad är det att vara förälskad? frågade hon efter en lång tystnad; allteftersom varje ord blev till tycktes det styra ut på ett okänt hav. Hypnotiserad av fjärilens vingar och skrämd en av fruktansvärd möjlighet i livet satt hon där en stund till. När fjärilen flög bort steg hon upp, och med sina två böcker under armen återvände hon hem igen, ungefär som en stridsberedd soldat."
Riktigt vackra rader, och fortfarande efter att ha läst hela boken, är det favoritstycket för mig. Som sagt en riktigt finstämd bok, men ingen sträckläsare i mitt tycke. Men jag är glad att jag läste den i alla fall, det var en annorlunda upplevelse :).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar