Förvriden av Frida Arwen Rosesund

Sidor: 280 (Pocket)

"Unga män och barn försvinner i de norrländska skogarna, en man hålls instängd av sin fru i källaren, ett äktenskap är på upphällningen och en flicka kommer tillbaka, en flicka som blivit vuxen i sinnet och bär på hämnd i sitt bröst."

Det här var en perfekt stugbok, eftersom stugan ligger ute på landet, omgiven av de norrländska skogarna! Det fick det att krypa lite extra under huden på mig.

Berättelsen är riktigt otäck ibland, det blir verkligen spännande vissa stunder och när det är skogsväsen med tycker jag det är extra läskigt av någon anledning.
Man får hoppa en hel del mellan olika personers synvinkel och det tog lite tid för mig att hänga med i svängarna. Men det gick till slut och då var det inget som störde.

I berättelsen är det både skogsväsen och till viss del även det mänskliga psyket som är skrämmande. Vad en del tankar kan få en människa att gå med i utbyte med något annat. Det var nog det mest intressanta delarna av boken för mig, att få följa just den historien och veta mer vad som hade hänt. Det är svårt att skriva mer om det utan att avslöja allt tyvärr.

Så alltså, en perfekt bok att läsa i skogen om man vill bli lite skrämd!

Mitt liv med George av Judith Summers

Originaltitel: My life with George

Sidor: 234 (Pocket)

"När Judith Summers första gången möter George, den cavalier king charles spaniel som ska komma att förändra hennes liv, är hon fortfarande lamslagen av sorg. Fem månader tidigare har först hennes man Udi, sedan hennes far, dött ifrån henne. 

Men i samma ögonblick som George galopperar nerför trappan hos uppfödaren smälter hon. George är den till synes perfekta valpen, med fladdrande ögonfransar och en fullkomligt bedårande uppsyn av det slag som får främlingar att stanna på gatan och förtjusta lägga huvudet på sned. Och sonen Joshuas glädje över den nya familjemedlemmen vet inga gränser.

Det dröjer dock inte länge innan Georges mindre trevliga sidor börjar visa sig. Viljestark, bortskämd och dyr i drift som en Ferrari tar han snart kommandot över hushållet. Sitt oskyldiga yttre till trots är George en riktig tyrann. Han kissar i soffan, skäller nätterna igenom och vägrar att äta någon annat än grillad kyckling. Som om inte det vore nog är George dessutom extremt olycksdrabbad och tycks lida av varje tänkbar sjukdom. Räkningarna från veterinären antar snart astronomiska proportioner. 

Allt besvär till trots är det till slut ändå George som får Judith och Joshua att återvända till livet. För samtidigt som han driver dem till vansinne, överöser han dem båda med en kärlek som förmår tina även det frusnaste av hjärtan. George hängivenhet är total, och förvånande inser Judith och Joshua att de både kan skratta, leka och känna glädje igen."

Jag är lite kluven till den här boken. Dels tyckte jag väl att den handlade lite för mycket om annat än just George, visst hänger han med som en röd tråd genom boken men ibland svävar det iväg lite för mycket till annat. Dels håller jag på irritera ihjäl mig vissa gånger över saker de klagar på angående honom, för det är faktiskt deras eget fel som inte tränar honom, eller börjar träna men sen slutar mest på grund av lathet.

Men det stunder då George är huvudpersonen i berättelsen och då de inte klagar på honom är det charmigt. Det kommer inte upp i klass med Marley & Me men det är ändå en fin berättelse. Man märker att de älskar honom och att han älskar dem. Och det är ju omöjligt att inte känna igen sig i de känslorna när man har två hundar själv.
Lite intressant var det att läsa om de olika män hon träffar efter ett tag när hon känner sig redo igen, och hur de på olika sätt störs av George. För det har jag funderat på en del, jag är nämligen fullt medveten om att mina hundar tar stor plats i mitt liv. Det vet jag, så det är något en framtida kille hade fått leva med. Men ska man gå efter den här boken verkar det svårt! Fast, hon verkade inte riktigt förstå själv i boken hur stor plats George tog. Jag är i alla fall på det klara med det från början nu.

Nå, en helt okej bok! Men den var inte riktigt som jag trodde den skulle vara.

Tänk på ett tal av John Verdon

Originaltitel: Think of a number

Sidor: 419

"En dag får Mark Mellery ett brev som avslutas med en olycksbådande uppmaning: "Strax ska du få se hur väl jag känner dina hemligheter, tänk på ett tal vilket som helst upp till tusen och öppna det lilla kuvertet." Han väljer spontant 658, tittar i det förseglade kuvertet och finner exakt samma tal där. 

Mark ber Dave Gurney, en pensionerad framgångsrik kriminalare, om hjälp. Gurney är till en början mest road, men snart finner han sig indragen i jakten på en intelligent psykopat och seriemördare."

Den här boken har legat och väntat på mig ett bra tag. Och en vän har lite då och då påpekat att jag borde läsa den. Så när Expeditionen var slut och jag behövde något att läsa vid lunchen en dag så fick det bli den här.

Det är en spännande historia. Det enda jag kan vara lite negativ om är att jag har lite svårt för Dave Gurney och hans fru än så länge. Jag förstår varför de är spända mot varandra men jag tycker att det är en aningens mycket överreaktioner ganska ofta. Nå det är i alla fall bara en liten detalj och inget som störde mitt större intryck av boken.

Gåtan med breven är riktigt intressant! Igen sådant jag verkligen finner fascinerande. Hur kan avsändaren veta vilket nummer han tänkte på? Hur kan han veta så mycket om hans förflutna? Det är en klurig gåta som jag inte kunde lösa förrän de började nysta upp den även i boken, då förstod jag också hur det hängde ihop. Och det är slugt gjort! Mer kan jag inte säga utan att avslöja för mycket.

Det dyker upp flera mordoffer under historiens gång och man får se att det är en smart gärningsman som polisen måste försöka få fast. Han lämnar egenvalda ledtrådar och hån till dem.
Och när slutet kommer är jag överraskad, det var absolut inte som jag trodde. Vilket alltid är ett plus! Det här har lämnat mig nyfiken på Verdons andra bok om Gurney.

Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma

Sidor: 313 (Inbunden)

"11 juli 1897. Ingenjör Andrées polarexpedition lyfter i en vätgasballong, på väg mot Nordpolen. Trettiotre år senare hittas resterna av deras sista läger på en öde glaciärö. I de tättskrivna dagböckerna kan man läsa hur de, efter bara några dagars luftfärd, blivit tvungna att nödlanda på packisen och hur de i månader försöker ta sig tillbaka till fast mark. Tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. När de stiger iland på Vitön upphör plötsligt alla anteckningar. 

I snart hundra år har polarforskare, journalister och läkare försökt lösa gåtan. Vad hände egentligen på ön? Varför dog de tre expeditionsmedlemmarna, trots att de hade stora mängder proviant, varma kläder, lådvis med ammunition och tre fungerande gevär?"

Så för någon dag sedan satt jag och funderade på vilken bok jag skulle läsa, som en del kanske såg om ni följer mig på Instagram, jag fick förslag där och även på min privata facebook. Det stod mellan Expeditionen och Doctor Sleep. Till slut tog jag upp Expeditionen, och tänkte egentligen bara titta på första sidan lite för att få en känsla för boken..sen hade 109 sidor till på något underligt sätt flugit förbi!

Wow så bra! Jag är lite ledsen att jag har läst den nu, för nu kan jag aldrig läsa den för första gången igen. Samtidigt som jag så klart är glad att jag äntligen läste den. Vadå förvirrande?
Det här är så otroligt intressant hela vägen igenom! Jag älskar sånt här! Ouppklarade dödsfall, lite gåtor om vad som hände, få se och ta del av gamla foton och dagboksanteckningar. Jag känner mig lika besatt under läsandet som Bea Uusma verkar ha varit under sitt letande efter svar. Jag vill också veta!

Jag känner igen det där drivet hon har, jag brukar också fastna för vissa händelser som hon gjort. Inte på samma nivå men grundkänslan är där. I mellanstadiet var det till exempel om Titanic, jag ville veta allt om passagerarna och deras liv och varför det gick som det gick. Och att få uppleva lite av den känslan igen när jag läste den här boken igen, var otroligt! Jag vill läsa mer om det, jag vill veta mer.

Nu vet jag att väldigt många redan har läst den här boken, men har ni inte det, så gör det!

Förgörelsen av Guillermo Del Toro & Chuck Hogan

Originaltitel: The Fall

Sidor: 344 (Storpocket)

Serie: Del 2 i Släktet.

"Det råder undantagstillstånd i New York. Vampyrerna breder ut sig över landet och mitt i detta fruktansvärda kaos pågår ytterligare en kamp: det har utbrutit ett inbördeskrig mellan vampyrerna från Den Nya Världen och Den Gamla Världen. Båda sidorna vill ha herraväldet över jorden och människorna hamnar mellan de stridande fraktionerna. Det blir allt tydligare för Eph Goodweather och de andra motståndskämparna att människorna inte längre befinner sig högst upp i näringskedjan...

När allting verkar vara som mest hopplöst förklara multimiljardären Eldrich Palmer att han kan tänka sig att stötta USA:s regering med nödlån och matdistribution. Men Palmer har dolda motiv. Ska det visa sig att det största hotet mot mänskligheten ändå kommer från människorna själva?"

Ah, det är så mörkt och spännande och bra! Den här serien skulle jag ha egentligen ha läst under riktigt ruskiga höst- eller vinterkvällar. När det blåser och regnar utomhus och man verkligen kan tänka sig hur världen bara faller sönder.
Men eftersom den kommer som tv-serie ganska snart (om jag har förstått det rätt) så ville jag hinna läsa böckerna först. Även om jag antar att en tv-serie säkert kommer skilja sig mycket från händelserna i böckerna, det brukar ju vara så.

Men jag är fortsatt fast i alla fall! Jag läste ut den här boken på en dag. Det är svårt att lägga undan den när man väl har börjat och jag skulle garanterat ha hoppat på den sista boken också om jag bara hade den hemma! Lite lagom frustrerande att inse när sidorna började ta slut i den här att jag inte har avslutningen...

Släktet av Guillermo Del Toro & Chuck Hogan

Originaltitel: The Strain

Sidor: 465 (Storpocket)
Serie: Del 1 i Släktet

"De har alltid funnits bland oss - vampyrerna. I hemlighet och i mörker har de väntat på att deras tid ska komma, och nu är den äntligen här. Inom en vecka kommer Manhattan vara utplånat. Inom tre månader resten av USA. Och inom sex månader: hela världen.

En boeing 777 från Berlin har precis landat på JFK-flygplatsen i New York när allting plöstligt svartnar. Kontrolltornet tappar kontakten med piloten och ingen aktivitet märks längre inifrån planet. 

En specialistgrupp tillkallas för att ta sig in i planet eftersom man fruktar att ett livsfarligt virus har spritt sig. Eph Goodweather blir förste man att kliva in genom flygplansdörren. Synen han möter chockar honom: livlösa människor ligger kringspridda överallt. Medan kropparna börjar transporteras iväg upptäcker man emellertid att fyra personer fortfarande lever och verkar vara nästan helt oskadda. Men inget är vad det ser ut att vara."

Jag har en vän som har läst den här och de andra två böckerna som trilogin består av, och han har talat gott om dem. Då var jag så klart tvungen att ge mig på dem också, på handlingen låter det ju verkligen som något jag borde gilla!

Och det gör jag! Det här var riktigt bra och spännande. Det är inte så att det är action direkt från första sidan, istället byggs en stämning upp som gör att man sitter på nålar och väntar på att allt ska gå åt helvete. Det är något som kryper under huden på mig som läser (haha kryper under huden..läs boken!) och nerverna slits ut i väntan på mörkret ska slå till.

Man får läsa från olika perspektiv ibland. Dels från Ephs perspektiv när han försöker lista ut vad det är som hänt. Dels får man en inblick i livet från de fyra överlevande och vad som händer med dem. Dessutom sker några tillbakablickar med en annan karaktär i boken. Det tog mig ett litet tag att koppla vilka alla personer var i början när det bytte, men sedan var det inget som störde läsflytet.

Nu ser jag med glädje fram emot att hoppa på den andra boken; Förgörelsen. Dessutom är jag ganska säker på att den här kommer som tv-serie väldigt snart!

Vänd dig inte om av Daphne du Maurier

Sidor: 348 (Inbunden)

"Daphne du Mauriers bästa sällsamma berättelser.

Daphne du Maurier är en mästare i konsten att skildra hur verkligheten plötsligt kan glida över i det övernaturliga, oförklarliga och olycksbådande. 

Det inträffar för John när den blinda kvinnan stirrar på honom, underligt och genomträngande, för markisinnan när hon i ett källarfönster skymtar ett helgonlikt mansansikte på andra sidan rutan, för Nat när han märker att fåglarna är talrika och oroligare än vanligt och tycks förenade i ett egendomligt kamratskap."

Jag insåg inte när jag köpte boken att det här var noveller. Jag såg bara Daphne du Mauriers namn och tog med boken i min hög eftersom jag verkligen gillar det jag läst av henne tidigare.
Men det är noveller, och jag har nu några gånger nämnt här på bloggen att jag har svårt för noveller.

Men, ibland ska man ju bli motbevisad också. Och det blev jag här. Det tog mig inte alls lång tid att ta mig igenom hela boken, lite mer än en dag bara. För berättelserna var så bra!
Det börjar med John och hans fru som är på semester i ett försök att hitta tillbaka till glädjen efter deras dotter gått bort. Och det är då de möter den blinda kvinnan som sänder kalla kårar längs Johns ryggrad. (Vänd dig inte om)

Nästa berättelse handlar om en lärare som får sin målerisemester förstörd av en bullrig herre som verkar vara ute efter gamla skatter. Och med gamla skatter kommer väl ganska ofta gamla förbannelser...? Eller? (Inte efter midnatt)

Den tredje handlar om en kvinna som genomgår en operation för att rädda sin syn. Men de linser man fäster på hennes ögon är inte som de borde vara. Man kan säga att hon ser världen och människorna i den på ett helt nytt sätt. (De blå linserna)

I den fjärde går en man på ett biobesök som förändrar hans liv. Det är kärlek vid första ögonkastet som leder honom till en kyrkogård. (Kyss mig en gång till främling)

Sedan har vi markisinnan vars beslut att ha en affär med den lokala fotografen under semester inte riktigt går som hon har tänkt. Vad gör man när den ena parten tar lite mer allvarligt på förbindelsen? (Den lille fotografen)

Efter det kommer mannen vars bittra och ständigt klagande hustru gått bort i lunginflammation. Något som mannen kanske inte sörjer så mycket. Men det finns ett underligt äppelträd ute på gården som på något olustigt sätt påminner honom om hans fru. (Äppelträdet)

Och till sist har vi då Nat, som upptäcker att fåglarna inte beter sig som de brukar. De är desperata och aggressiva på ett sätt han aldrig sett tidigare. (Fåglarna)

Nu blev det ganska långt inlägg med en kort liten genomgång av varje novell, och novellens namn inom parentes. De är riktigt bra allihopa! Jag hade faktiskt ingen aning om att det var en novell av du Maurier som låg bakom filmen Fåglarna. Det var en trevlig överraskning.
Det blir faktiskt Fåglarna tillsammans med De blå linserna som är mina favoriter ur den här boken. Men hela samlingen är klart läsvärd!