Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo

Sidor: 250 (Pocket)

"Han har aldrig övervägt att säga det till henne. Eller nej, lögn. Han har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på lika många olika sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror att jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Eller hur. Jo du...det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig istället? Kommer aldrig att hända. 

Det har funnits några tillfällen då han nästan har sagt något, men orden har alltid fastnat någonstans halvvägs. Och ärligt talat, hur talar man om för en tjej man känt sedan man gick på lekis att det inte räcker med Bästa Kompisar längre? Att man skulle kunna tänka sig att hugga av sin högra arm för att få vara lite mer, lite närmare, lite extra överallt? Att man blir torr i munnen bara av att tänka på hennes kropp innanför de där kläderna, och fast man försöker låta bli så tänker man på den där kroppen ändå, väldigt ofta, typ hela tiden, alltid. Hur säger man en sådan sak, utan att förstöra allt? 

Enkelt, har han kommit fram till. Man gör det inte. Man håller käften. Man håller käften, vänjer sig och hoppas att det ska gå över."

Det här väldigt intressant att läsa från ett, för mig, lite annorlunda perspektiv! Det är inte så ofta jag läser sådana här böcker med en kille som främsta huvudperson. Johan är en person som jag verkligen fastnar för, han känns mogen och jag lider verkligen med honom när han har det jobbigt både hemma och med att försöka vara en den där bästa kompisen även om det är svårt när man vill mer.

Ester irriterar jag mig lite på. Men det är nog meningen, att hon ska vara en liten kontrast till Johans allvar och mognad. Det är så jag upplever det i alla fall.

Bjärbo träffar verkligen rätt i alla känslor och tankar som flyger i ens huvud vid de tillfällena. Det är fullträff efter fullträff, i alla fall för mig.  En väldigt fin bok att läsa som jag är säker på kan träffa rätt i många, många hjärtan.

Den döda älskarinnan av Théophile Gautier

Sidor: 110 (Häftad) 

"Vampyrer, mumier och gengångare...

Théophile Gautier, vän till Charles Baudelaire och mest känd som poet i 1800-talets Frankrike, låter sin svarta fantasi flöda i dessa skräckromantiska noveller. Dröm och verklighet flyter samman, tidens och rummets logik upplöses. När det mysteriösa plötsligt och brutalt bryter in i vardagslivet tvingas människorna ifrågasätta sig själva och den verklighet de trott vara sann.

I fyra noveller presenteras här denna sida av Gautiers författarskap för första gången på svenska."

 En lätt liten bok jag köpte på en bokrea för flera herrans år sedan. Sedan har den legat i min handväska något år utan att bli utläst, men nu så, i stugan fick jag äntligen ro nog att läsa ut den! Som sagt, jag och noveller..det tar lite tid oftast.

Boken inleds med Den döda älskarinnan, som är helt okej. Som man kanske kan gissa av namnet handlar det om en vampyr. Inte den bästa vampyrberättelsen jag har läst men som sagt, helt okej.
Sen kommer novellen Den dubbla riddaren som måste vara den jag tyckt minst om för jag kan helt ärligt inte dra mig till minnes vad jag har läst ens. Jag minns Den döda älskarinnan bra, jag minns de två som är efter den här bra, men just den här, nopp, inte ett dugg.

Den tredje är Mumiens fot, som jag gillar mest. Här får vi träffa en man som i en antikvitetsaffär hittar en gammal mumiefot som han köper. Och den är ju inte helt utan historia kan man säga! Den här var snabbläst och lite lagom spännande.
Den sista novellen, Två aktörer för en roll, är nog den som kommer på plats nummer två för mig. Den är egentligen inte något extra spännande men jag gillar den ändå. Det handlar om en skådespelare som får en roll som djävulen själv på en teater, men någon i publiken är väldigt kritisk mot hans framförande!

Så allt som allt är det en trevlig liten bok att läsa. Inte det bästa jag läst men inte det sämsta heller, en sån där bok som hamnar någonstans i mitten.

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

Originaltitel: The Night Circus

Sidor: 421 (Inbunden)

"Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går. Och den svarta skylten med vita, målade bokstäver som hänger på grindarna, den som bär texten:

Öppnar vid mörkrets inbrott. Stänger i gryningen.

Välkommen till Le Cirque des Reves - en cirkus olik alla andra. Inne i de svart- och vitrandiga tälten, i en färglös värld som hör nattens mörkaste timmar till, döljer sig helt unika upplevelser och fantastiska fenomen.

Bakom kulisserna pågår en kraftmätningen mellan två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att spela ett spel där de måste använda fantasins och viljans krafter för att överträffa varandra."

Äntligen har jag också läst Nattens cirkus. Och jag älskar den! Det här var precis så speciellt som jag hoppades att det skulle vara. Jag vill också få gå runt bland alla underliga tält och träffa alla karaktärer som huserar där. Vissa kapitel gör så att jag som läser får känna att jag är där, att jag går in i vissa tält och får uppleva det, och det gjorde hela läsningen otroligt speciell.

Det finns personligheter jag verkligen gillar och andra jag bara vill ge en smäll. Men de flesta verkar vara så varma och fina människor som jag var glad över att få lära känna via sidorna. Huvudkaraktärerna, Celia och Marco fastnar jag för direkt. Och deras fantasi i den tävling de är i mot varandra, wow, jag vill också få ta del av det de skapar!

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska beskriva den mer utan att få med "jag älskar det!" ungefär tio gånger i varje stycke. Vill ni läsa något som är fängslande skrivet med magi, otroliga miljöer, intressanta karaktärer och samtidigt lite kärlek inblandat i det? Läst Nattens cirkus.

Nej vet ni vad, läs den även om ni tror att ni inte är ute efter det! Bara läs den.

Det blev en del läst!

Nu är vi hemma i lägenheten igen. Helgen bjöd på underbart väder! Så det blev inte så mycket läst som jag hade tänkt, jag hade ett krig mot gräsmattan och planterade lite blommor stora delar av dagarna istället. Men på kvällarna blev det läst, så tre böcker hann jag läsa ut. Och jag började på Den oändliga historien, den verkar riktigt bra hittills.

De som blev lästa och som ska skrivas om här på bloggen är Nattens cirkus, Den döda älskarinnan och Det är så logiskt alla fattar utom du. Så då vet ni lite vad som kommer dyka upp här i veckan :). Nu ska jag återgå till tvättstugan!

Helgläsning

När det här publiceras så är jag på praktiken och roar mig! Men i morgon är det röd dag igen och jag är ledig, så ikväll ska vi åka till stugan. Det blir en helg med förhoppningsvis härligt väder, långa promenader och så klart mycket läsning!

Jag har packat med mig en ganska ordentlig hög med böcker, det måste ju finnas lite att välja mellan! Och det går ju inte att riskera att bli utan något att läsa, hemska tanke! Så här är de böcker som får följa med den här helgen:

• Livet efter dig av Jojo Moyes
• Den döda älskarinnan av Théophile Gautier
• Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo
• Vad jag pratar om när ja pratar om löpning av Haruki Murakami
• Styr dina tankar till ett bättre liv av Mikael von Matérn (Tack för rececensionsexemplaret!)
• Den oändliga historien av Michael Ende
• Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin
• Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan
• Någon annanstans av Gabrielle Zevin
• Nattens cirkus av Erin Morgenstern (som jag läser just nu)

Jag tror jag klarar mig! 

Vad ska ni läsa och hitta på i helgen? :) 

Allt är en bild av mitt hjärta av Margareta Wersäll

Sidor: 267 (Häftad)

Recensionsexemplar: Ja, tack till Vulkan!

"På hösten år 1900 började ungdomarna John Bauer och Esther Ellqvist på Konstakademin i Stockholm. Efter ett par år inledde de en kärleksrelation som så småningom följdes av förlovning och äktenskap. Berättelsen om konstnärsparet beskriver de bådas konstnärliga utveckling och tidvis mycket stormiga äktenskap. Deras förhållande under åren avspeglar sig bland annat i brev, främst från John Bauer till Esther, vilka finns bevarade i Kungl. Biblioteket i Stockholm och i Stadsarkivet i Jönköping."  (Hela baksidetexten kan man läsa Här, den var lite för lång för att ha med helt.)

Det här kanske verkar som en underlig bok att dyka upp här helt plötsligt. Det är väl inte direkt det jag brukar läsa, men att jag bad om ett recensionsexemplar av den har faktiskt en speciell förklaring!
När jag läste Stallo av Stefan Spjut så var faktiskt John Bauer och hans lilla familj och deras tragiska öde invävd i historien. Det gjorde mig redan då sugen på att få veta mer om dem, men jag gjorde aldrig något åt det. Så nu när jag fick höra talas om den här så blev jag jätteglad!

Det här är en väldigt intressant och lätt bok att ta sig igenom. Det är inte svårt skrivet och ibland får man ta del av små bitar ur brev som både John Bauer och Esther Ellqvist skrivit, både till varandra och till andra i sin närhet. Det ger ett extra djup, att få läsa deras egna ord.

För mig var det mest intressant att läsa om deras relation och äktenskap, hur de båda verkade vara väldigt fästa vid varandra men samtidigt osäkra på den andre. Det, tillsammans med att både John och Esther verkar ha haft ganska skiftande humör, gjorde väl att deras relation inte alltid var den mest stabila. Och det är det som verkligen fångar mitt intresse; deras försök att nå fram till varandra, glädjen och deras svårare stunder. Även om jag glatt läste om deras konstnärliga utvecklingar också, så var det just den personliga delen av allt som jag drogs in i mest. Och jag satt många gånger och kände med Esther, vissa delar av hennes vardag med John kunde jag relatera till.

Så det blev en lite annorlunda bok mot vad jag vanligtvis läser, men en väldigt bra och läsvärd sådan.

Det handlar om dig av Sandra Beijer

Sidor: 255 (Kartonnage) 

"Jag är femton år, sju månader och tre dagar första gången vi träffas. Jag står i ett vardagsrum hemma hos någon som heter Erik. Du sitter med en ölburk i knät framför ett svart piano. Du är femton år, med konkav bröstkorg och blanka ögon efter den senaste burken du tömt och kastat mellan stolsbenen. Jag känner dig inte men senare, när vi står i kön till badrummet, ringer din mobiltelefon och du svarar på ryska. Fyra timmar senare följer du mig hem.

Efter ett möte på en fest under en sommarnatt är ingenting längre detsamma. Plötsligt handlar varje fredagsnatt, varenda mörkt dansgolv och varje stulen folköl om honom. Om de tre födelsemärkena över hans kind, om ryska meningar på en parkbänk och om exploderande sms som aldrig besvaras. Om han bara kunde titta lite till, höra av sig lite oftare, komma lite närmare. Om han bara kunde se, om så bara för ett enda ögonblick, att allt handlar om honom."

 Efter att ha läst så många positiva ord om den här boken var jag tvungen att låna hem den när den dök upp på praktiken som läsexemplar. Jag har aldrig tidigare läst något av Beijer, visste inte ens om att hon skrev en blogg innan jag hörde talas om den här boken. Men nu är jag glad att jag känner till henne.

Jag förstår verkligen att den här boken är så omtyckt! Det är en otroligt bra debut, jag blev förälskad i språket och kunde verkligen inte lägga den ifrån mig.
Kapitlen är väldigt korta, vilket gör att jag dessutom hela tiden tänkte "Nej men jag hinner läsa ett kapitel till...och ett till...och ett till." Ja ni vet hur det funkar! Helt plötsligt var alla kapitlen lästa.
Språket är som sagt underbart. Det är precis sådant jag faller för när jag till exempel kollar runt på olika diktsidor och läser, den här boken har samma känsla. Det är enkelt men lyckas ändå träffa rätt i hjärtat.

"...och hur du kysser mig som om jag ska gå sönder närsomhelst."  - s. 10

Det handlar om den första stora kärleken, hur stormigt och underbart och smärtsamt det kan vara. Och även om jag kanske inte känner igen mig helt i bokens berättar-jag (jag har aldrig varit festtypen), så känner jag igen de starka känslorna. Jag blev slungad tillbaka i tiden till en förälskelse som var både himmel och helvete och allt däremellan. Och det var en riktigt fin upplevelse faktiskt, så tack Sandra Beijer för resan bland minnena!