Mörkt vatten av Joyce Carol Oates

 

Originaltitel: Black Water

Sidor: 157 (Inbunden)

"Senatorn. Den unga kvinnan. Fjärde juli-firandet på ön. Bilfärden i skymningen. Olyckan. Drunkningsdöden. Låter det bekant? Tankarna dras osökt till Chappaquiddick år 1969. En djupt tragisk händelse i USA:s moderna historia.

Men i Joyce Carol Oates kortroman Mörkt vatten är handlingen förlagd till 1991 och den som kommer till tals är offret för skeendet. Flickan vars känslor, smärta och tankar ingen känner. Hon som när bilen bryter igenom skyddsräcket och störtar ner i det mörka vattnet är alltför chockad för att ens skrika. Lämnad ensam, fastklämd och flämtande efter luft. Alldeles för ung för att dö. Om sin farlig dragning till den framgångsrike äldre mannen som hon känt bara några timmar, om sårbarhet och drömmar, om sitt korta liv och svåra död berättar hon själv på ett gastkramande sätt medan vattnet fortsätter att strömma in."

Mörkt vatten är en kort liten roman. Inte ens 200 sidor kommer den upp i. Det gjorde att den var perfekt när jag ville ha en bok som gick snabbt att läsa. Men jag är kluven till själva berättelsen. 

Jag tror jag förstår varför den är skriven som den är. När man är på väg att drunkna så är tankarna antagligen röriga, panikslagna och alla ens minnen kommer antagligen inte i kronologisk och logisk ordning. Men det var ganska jobbigt att läsa den så. Jag kan också tänka mig att tankar upprepas, att scener spelas upp om och om igen i huvudet. Men det bidrog också till rörigheten och att den kändes en aning tjatig ibland. 

Samtidigt är det en riktigt hemsk berättelse om en kvinnan som lämnas kvar i den sjunkande bilen medan den framgångsrike mannen tar sig ut och i princip skiter i henne. Jag satt hela tiden och hoppades och höll tummarna för henne. Att själva olyckan är baserad på verkliga händelser gör det ännu värre. 

Den berörde mig bevisligen men samtidigt var den förvirrande att läsa. Jag fick aldrig känslan av att det flöt på, det blev hackigt. Men som sagt, jag gissar att skrivsättet kan ha varit ett väldigt medvetet val med tanke på situationen. Så ja, jag lämnas lite kluven.

Isporten: Mörkt vatten av Jonna Berggren

Originaltitel: Isporten: Mörkt vatten

Sidor: 127 (Inbunden)

Ålder: 9-12 

Serie: Isporten (del 1)

Recensionsexemplar: Från Olika förlag, tack! 

"Jamina har alltid varit annorlunda. Som det där att hon kan hålla andan nästan hur länge som helst, och klara kyla bättre än alla andra. I alla fall nästan alla andra. När Milo börjar i hennes skola upptäcker Jamina att det finns fler som hon. Snart upptäcker även Väktaren Ismail deras speciella förmågor. Det är Ismail som vaktar den sista Isporten, vägen till en värld där magi och mystik är en självklarhet. En värld som håller på att gå förlorad och som bara Jamina och Milo kan rädda."

Det här är fantasy för mellanåldern, där det finns en annan värld man tar sig till genom olika portar. Nu finns bara en kvar och dess Väktare börjar bli orolig att även den ska stängas så hans värld försvinner för alltid. Hoppet står till Jamina och Milo.

Jag vet inte hur många delar som är planerade för serien men jag kan säga att det är en jag gärna följer. Det är spännande och samtidigt ganska vardagligt, i alla fall i den här första delen där de är i våran värld. Jag gissar på att magin och allt annat får större plats i kommande delar! Hur som helst är det här en bra och lovande början.

Milo och Jamina är lätta att tycka om och känna igen sig i, även om de har speciella förmågor. Lite extra avundsjuk är jag på att de kan prata med djur, det har jag alltid velat kunna!

Det är en bra bok för den fantasynyfikne att börja med! Andra delen verkar vara på väg senare i vår så det finns något att se fram emot också.